|
Skrivet av Julle den 20 december 2003
|
En liten kommentar till filmtrilogin i allmänhet och Sagan om konungens återkomst i synnerhet.
Om du inte har sett Peter Jacksons tre filmer som bygger på Tolkiens böcker och inte vill ha någonting avslöjat, bör du nog inte läsa den här artikeln.
Så var det över. Även i filmens värld har alverna dragit västerut och brödraskapet slutligen splittrats. Visserligen finns det ännu en förlängd version av den sista filmen att se fram emot, men vi har ändå sett slutet.
Nyligen hemkommen från biografen kan jag konstatera att även den avslutande delen i filmtrilogin bjuder på ett mäktigt skådespel. Men när jag såg den kunde jag inte låta bli att dra oönskade kopplingar. Den totalt omotiverade strålen som kommer från Minas Morgul ser ut att vara tagen från Independence Day, bara i motsatt riktning. Över huvud taget verkar den mest höra hemma i någon tvivelaktig science fiction-film med otillräcklig budget. Spökarméns intåg i Minas Tirith när slaget väl är vunnet, då vissa glatt flyger upp längs murarna, fick mig att tänka på vissa barnfilmer och när Aragorn under sin kröning började sjunga kunde jag inte hindra tanken "det är så Disney brukar göra" från att smyga sig in i mitt huvud. En mindre glad överraskning var dessutom att Jackson verkar ha sparat de gamla maskerna från Bad Taste och nu plockat fram en av dem, förminskat den en aning och sedan satt den på den stackars orchledaren. Eller var det bara jag som tyckte att han såg löjlig ut?
Det fanns mer som i sin överdrivenhet bröt stämningen. Pippins kamp med palantiren var i alla fall i mina ögon relativt misslyckad, likaså Gollums rodeo på Frodo. Hade det verkligen varit helt omöjligt att hålla dem på marken så att vi hade sluppit se Gollum rida omkring som på en yster, osynlig tjur? Och varför, varför, varför måste Saurons öga påminna så plågsamt mycket om en strålkastare vid ett välbevakat fängelse eller en orolig gräns?
Inte heller dialogen var särskilt lyckad. Det är skillnad på vad som kan fungera i bok och vad som fungerar på film, när vi faktiskt ser personerna säga det. Varje mening låter som om den omsorgsfullt skrivits för att senare kunna citeras och de enda ord som inte låter direkt högtidliga är de som är tänkta för att roa. Mot det slår sig Aragorns båda tal ganska slätt, eftersom kontrasten blir för liten - alla håller tal mest hela tiden, om än för publiken och inte hela arméer.
Men om jag skall sluta gnälla, så var det faktiskt inte en så hemsk upplevelse. Liksom de båda tidigare filmerna var den fruktansvärt vacker med otroliga landskap och många fina kameravinklar. Jag är svårflörtad när det gäller film, men även jag måste erkänna att det är imponerande när vårdkasarna tänds en efter en och när Rohans ryttare rider in i orchernas här (den här gången på ett mer acceptabelt sätt, eftersom hästarna slipper dansa mellan pikar!) - för att inte tala om när Frodo, Bilbo, Gandalf och alverna seglar ut ur hamnen eller de forna systerstädernas skönhet, där de står i motsats till varandra. Gimli var fortfarande där för att vara rolig på ett sätt som jag gärna hade kunnat slippa, men det var inte alls lika störande som i tvåan och jag blev glatt överraskad av hur väl de hade lyckats med Shelob. Jag hade förväntat mig någonting i stil med grottrollet i första filmen - någonting snyggt animerat, men ändå uppenbart datorgjort. Så inte dock, hon var mycket realistisk och bara glädjen över det övervann den irritation jag kände över att de nödvändigtvis skulle låta Sam utkämpa en lång, växlande kamp med henne som ingen i publiken någonsin tvivlade på att han skulle vinna. Att Saruman lyste med sin frånvaro störde inte filmen alls - han lämnades i Lavskägges vård, och såvitt biopubliken som inte läst böckerna vet så sitter han i sitt torn än idag. Med tanke på den mängd hopp som gjordes och hur korta många scener blev, så är jag tvärtom glad att det inte fanns ytterligare en person som skulle få någon uppmärksamhet. Jag blev - till skillnad från i Sagan om de två tornen - inte ens uttråkad av slagen, någonting jag var helt övertygad om att jag skulle bli
Som helhet tycker jag faktiskt om filmtrilogin. Dialogen är alldeles för högtravande, många scener för överdrivna och våra hjältar en hårsmån från döden så många gånger att till och med de som inte vet någonting om handlingen i förväg till sist måste tröttna och bli övertygade om att ingenting kan ta livet från vissa av huvudpersonerna. Men de är samtidigt storslagna verk som fångat skönheten i Tolkiens värld och väl överfört den till filmformat och med skådespelare som överlag känns som gjorda för sina roller och gör ett riktigt bra jobb. Sedan kan man alltid gnälla över att det inte var så och så i boken, men det finner jag mindre meningsfullt. Hade filmerna följt boken exakt, vad hade det då varit för mening med att se dem?
Jag har sett många betydligt bättre filmer, sant. Men när det gäller storslagenhet och vackra scener så är det inte mycket som överträffar den här trilogin, och bara det gör den värd att se.
|
| |
|
#1 · Thorongil · den 20 december 2003, 18:15
|
Kommentaren raderad
|
|
#2 · Thorongil · den 20 december 2003, 18:16
|
Mycket bra skrivet, Julle, jag håller med dig i nästan allt. Jag hade tänkt skriva en artikel om Sagan om konungens återkomst, men du har redan uttryckt allt jag hade att säga. Det positiva i att utesluta Saruman och Fylkes rensning för att inte förvirra är större än det negativa. Visserligen störde många småsaker - exempelvis "Elefantmannen" som ledde orcherna, Legolas och Gimlis framtoning, Saurons öga m.m. - men i stort var filmen underbar.
I motsats till recensenter som inte läst böckerna och tycker att avslutningen, efter att den Enda ringen förstörs, är långtråkig och utdragen, kan vi - jag gör i alla fall det - uppskatta den sista halvtimmen som något av det bästa och vackraste i hela Jacksons trilogi.
|
|
#3 · Julle · den 20 december 2003, 18:36
|
Jag försökte verkligen undvika att sitta och dra paralleller till böckerna, men det hade känts väldigt tomt utan den avslutningen, ja. Jag har svårt att förstå hur ens de som inte läst böckerna kan tycka att filmen hade varit bättre utan den.
Sedan var faktiskt Sams bröllop en av mina favoritscener. :)
|
|
#4 · Thorongil · den 21 december 2003, 01:24
|
#3 Jag blev mest rörd och kände mig mest medryckt vid Aragorns kröning och när hoberna tar farväl vid Grå Hamnarna; det sågs med samma känsla som de bästa partierna av böckerna läses.
|
|
#5 · Assassin of Shadows · den 21 december 2003, 15:24
|
Jag tyckte inte om som du kommenterade Julle att Ögat har en ljusstråle. Det var en sak jag satt och störde mig på.
Men annars var den ju överhuvudtaget bra.
Undrar bara vilka scener de kommer ha med i The Extended Version som troligen kommer komma ut.
|
|
#6 · Incánus · den 22 december 2003, 21:46
|
Hmmm... skrev faktiskt in en recension till filmen dagen efter premiaren... men den har ju tyvarr inte kommit upp pga. av bild fattas.. hmm... bra artikel annars Julle... gillar vissa av dina paraleller och ogillar nagra fa.. haha.. bra artikel ocksa :)
|
|
#7 · lilieth · den 25 december 2003, 00:36
|
Håller med dig om det mesta. Speciellt Pippins kamp med palantiren och Gollums lilla fight på Frodo var väldigt irriterande.
Men det är väl också så att det är lättare att komma ihåg dom negativa grejerna, eftersom dom ju kommer som en störning när man sitter och tittar på filmen.
Tycker däremot att det var många saker som var bra också. Små glädjestunder här och där.*:oP*
Till exempel Gandalf och Pippins ritt genom Minas Tirith var en fröjd för ögat.
Och att filmen i sin helhet skulle vara fantastisk att se, det var det nog ingen som tvivlade på från början.
Så måste jag ju tillägga att du skriver jävligt bra. Inte nog med att du har vettiga åsikter, du vet hur du ska uttrycka dom på ett snyggt sätt också.*:o)*
|
|
#8 · Julle · den 27 december 2003, 00:27
|
Tackar, tackar. *bugar*
|
|
#9 · Elrond · den 29 december 2003, 23:43
|
tråkigt att det är över jag får nog läsa böckerna igen för att inte sluta känna känslan av Midgårds slätter.
|
|
#10 · knytt · den 31 december 2003, 12:18
|
Vrum vrum, Julle går lös med motorsågen.
Mycket bra artikel förövrigt, men var det bara jag som störde mig på att Aragorn kysser Arwen så häftigt på sin egen kröning? Ovärdigt : P
|
|
#11 · Lenya · den 24 januari 2004, 23:01
|
Pippins sång var ju det vackraste....*ryser*
|
|
#12 · Linkan · den 20 augusti 2006, 19:03
|
Jag kan förstå att ni som har läst böckerna stör er på mycket i filmen. Jag som inte läst böckerna får ett annat perspektiv på den.
Jag måste säga att det som gör filmen så bra är dialogerna som är högtidliga och genomtänkta.
P.S Håller med om att Pippins sång är underbar!
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
