|
Skrivet av Julle den 20 augusti 2005
|
Förra året kom Erik Granströms fantasyroman Svavelvinter, som utspelar sig i samma värld som det gamla rollspelsäventyret med samma namn och författare. Svavelvinter har blivit väl bemött bland fantasyläsare och var en av de mest sålda svenska böckerna hos SF-bokhandeln förra året.
Hur skulle du beskriva världen som utgör bakgrund till Svavelvinter?
Handlingen utspelar sig till största delen i Trakorien, en grupp öar utanför en större, vagt beskriven kontinent. I Trakorien finns flera äldre kulturer som alla domineras av det nyrika Paratorna, ett handelsrike modellerat efter de Italienska renässansstäderna. Statsreligionen är genomkommersiell där guldet ses som den högsta symbolen för mänsklig strävan och dess tillväxt har upphöjts till ett heligt sakrament. De rika anses vara gynnade av gudinnan Kastyke som "älskar den som älskar sig själv", medan de fattiga har sig själva att skylla. Inte helt oväntat finns det många synpunkter på Paratornas välde, särskilt som dominansen bygger på tullar och monopolhandel, bland annat den lönande svavelhandeln som spelar stor roll i första boken. Det finns många religioner i Trakorien och därför medges stor frihet på det området. Gudavärlden är i stora stycken hämtad från mellanösterns gamla kilskriftskulturer. Paratornas förvaltning och militär påminner om Rom, där kanslierna hämtat namn efter helgonet Famrahjolds lemmar - den helige mannen lät sig enligt legenden hellre slitas i stycken än återta ett ingånget köpeavtal när han lurat ursprungsbefolkningen att köpa undermåligt tyg.
Varifrån hämtar du din inspiration till den?
Eftersom Paratorna är vad man i dag skulle kalla "nyliberalt" och framgångsfixerat, finns det goda möjligheter att parodiera samtiden. Jag hämtar tacksamt inspiration från såväl giriga Skandiadirektörer som dokusåpor. Historien bjuder också på outsinliga källor att ösa från. Ofta bygger jag en fiktiv person på någon historisk person, kanske sammanslagen med en modern frände. Särskilt intresserad har jag förstås varit av de länder och perioder som landet bygger på.
Är parodiseringen av det nyliberala någonting som speglar dina egna politiska åsikter?
Parodiseringen av det nyliberala speglar absolut mina åsikter, men det betyder inte att jag känner mig hemma hos något politiskt parti eller på någon särskild plats i skalan höger-vänster. Snarast sympatiserar jag med "common sense" oavsett politiskt läger. Ideal fungerar som plattform för vad man kan ställa upp på, men att sträva mot någon form av politisk idealtillstånd tror jag är dömt att misslyckas oavsett om målet är kommunistiskt, fascistisk eller religiöst. Möjligen kan sådana idealbilder fungera som morot eller piska i samhällsutvecklingen men historiskt har det alltid ballat ur förr eller senare. Tror jag på något alls så är det på mångfald i såväl politik som tanke, kultur och biologi. Den tron baserar sig ytterst på mitt förtroende för naturens och människans förmåga till nytänkande, medan alla tvärsäkra planlösningar brukar haverera därför att de definitionsmässigt inte är lika flexibla och sitter fast i en cementerad världsbild. Jag tror alltså på marknadsekonomi i näringslivet, men det intressanta är att marknadsekonomi bara fungerar i sitt mellanläge medan monopol och stagnation hotar i dess båda ytterligheter, dvs statsmonopol respektive total dominans av Microsofts typ.
Mest av allt ogillar jag dubbelmoral, härskartekniker och annat översitteri från de mäktigas sida, sedan spelar det mindre roll vilken politisk färg de har. Det är i det sammanhanget man ska se min parodisering av det nyliberala.
Redan när rollspelet Svavelvinter skrevs - för ett bra tag sedan - skrev du in din rätt att använda det i ditt skrivande i kontraktet. Hur långt tillbaka går önskan att skriva?
Jag hade redan skrivit och publicerat en roman när spelen kom ut så det låg nära till hands: Smolles varuhus utgiven 1980. Jag har ritat serier och skrivit berättelser sedan jag var sex år gammal.
Svavelvinter beskrivs snarare som en krönika än som en vanlig roman. Vad är fördelarna för dig som författare med att skriva på det sättet?
Eftersom perspektivet byter mellan olika personer och handlingslinjer blir sammanhangen onekligen mer komplexa än i en bok där man följer en och samma huvudperson. "Dune", "A Song of Ice and Fire" och i viss mån "Sagan om Ringen" har liknande upplägg. Fördelen är att man kan skildra och växla mellan omväxlande miljöer, händelser och personer, men priset är förstås att det krävs mer av läsaren. Å andra sidan finns det redan gott om lättuggat för den som föredrar limpa framför knäckebröd. Man ska heller inte underskatta fördelen med att SLIPPA berätta trista saker genom att byta perspektiv eftersom det kan ha gått en tid när man återser samma personer. Jag tror att krönikeskrivandet kommer naturligt när man försöker beskriva ett land under ett större skeende snarare än enskilda personbaserade äventyr, men det ena utesluter förstås inte det andra.
Är det någonting du själv uppskattar att slippa läsa om hos andra författare?
Absolut. Långa förflyttningar och liknande kan vara roliga om de tillför historien något, men annars är det tacksamt att kunna skala bort lite mellan nyckelscenerna. Faktum är att jag hoppade över lite här och där i "Sagan om Ringen" när jag läste den för barnen eftersom jag tycker den blir lite väl ingående ibland. Berättartempot har ju också höjts sedan den skrevs, vilket man inte minst märker när man ser hur gamla filmer klipptes. Jag läser just "A Song of Fire and Ice" och tycker nog att den kunde ha kondenserats lite här och var också, även om Martin ju kapar lite hörn mellan kapitlen enligt ovan.
När Svavelvinter kom ut var det inte många tidningar som ville recensera den (med till exempel Dagens Industri som notabelt undantag). Är det någonting du tror du kommer få kämpa med så länge du skriver i fantasygenren?
Jag har ganska låga tankar om kulturetablissemanget i det avseendet. Om Svavelvinterserien förblir en nischprodukter för fantaster så kommer kritikerna att strunta i den. Skulle den slå, så skriver de om den. Det har inte så mycket med själva romanen att göra utan hänger mest på kritikernas egon och trendkändlighet.
Även om den inte har slagit igenom tillräckligt för att märkas på den stora svenska marknaden så har den sålt rätt bra för att vara en svensk fantasybok utgiven på ett nystartat, nischat förlag. I hur stor utsträckning tror du att det beror på rollspelare som tidigare spelat och tyckt om Svavelvinter?
Helt klart så har förläggarna bakgrund i rollspelskretsar och blev intresserade därför att speläventyret med samma namn är hyfsat känt, så där hade jag hjälp. Annars genomförs marknadföring i faser så det går inte att svara entydigt på frågan. Förmodligen har en hel del personer intresserat sig för boken därför att de känner till spelet. Några har reagerat på en titel de känt igen och blivit intresserade. De som gillade spelet kanske beslutar sig för att köpa den, särskilt de som har riktigt trevliga minnen. Förhoppningsvis har de blivit nöjda och väntar nu på fortsättningen. En del väntar på pocketversionen av kostnadsskäl.
Jag har själv aldrig försökt anpassa boken efter spelet för att nå en lättköpt succé. Så skriver man exempelvis böcker efter filmer där det framförallt gäller att tillfredsställa förväntningar och där det litterära värdet är sekundärt. Istället har jag försökt skriva en komplex bok som lever av egen kraft, helt fristående från rollspelens värld.
Har det hänt att någon har påstått att du skulle ha gjort det?
Nä, snarare är det väl en programförklaring som lätt får mina öron att blossa.
I Svavelvinter leker du ofta med kända scener och citat och får dem att passa in i din berättelse. Har du någon egen favorit, någonting där du själv tycker att du lyckats särskilt väl med det?
Den bästa anspelningen är den som jag inte har vågat berätta för någon av rädsla för att bli stämd och som inte kommer att visa sig fullt ut innan boken översatts till engelska. ;-) Annars gillar jag anspelningar som smälter in så att ingen eller bara någon enstaka märker dem, liksom anspelningar som går att använda i helt fel sammanhang, till exempel när Shagul ger sina drogade slavar order om att städa upp i "den grön-röda röran" efter sina mördade lärjungar. Ursprungligen var ju detta Carl Bildts karaktäristik av koalitionen mellan vänstern och de gröna. I Svavelvinter gjorde jag det också till en personlig sport att klämma in scener från Shakespeare - exempelvis tar vindhäxan Silvia Miranda en replik från Romeo när hon skriker från en balkong åt sin förföljare och Arn Dunkelbrink hamnar bland häxorna i Macbeth när han efter ett skeppsbrott kliver iland på Marjura. För den som är intresserad så hade vi en tävling på www.svavelvinter.nu där det gällde att avkoda citaten i boken - titta under forum/Svavelvinter-boken/Citattävlingens grundomgång och final.
Via bokens hemsida (svavelvinter.nu) har du nära kontakt med dina läsare. Hur påverkar det dig i skrivandet av uppföljaren?
Den kontakten har kommit nu efter att Svavelvinter kommit ut även om jag pratat med många gamla spelare genom åren. Jag tycker bara det är positivt. Man kan på ett tidigt stadium testa idéer och under dialog utveckla någon viss aspekt. Sedan ska man inte underskatta det rent sociala - det är väldigt ensamt att skriva en roman och alla glada tillrop ger uppmuntran. Samtidigt tror jag det är helt nödvändigt att göra klart rollerna för de man talar med: Jag lyssnar tacksamt på alla förslag och kommentarer, men gör sedan självsvåldigt precis som jag vill. Jag tror att varje författare ständigt gnags av tvivel på sin förmåga och sitt omdöme och därför är det nödvändigt att ytterst lita på sig själv. Eftersom alla läsare har olika åsikter skulle man annars fastna i beslutsångest. Ofta visar sig någons hatobjekt vara någon annans favoritinslag.
Är det någonting som hjälper till att få nästa del avslutad tidigare än den första?
Det tycker jag, inte minst för att det hela tiden finns ett tryck att komma med fortsättningen.
Tycker du att du har utvecklats som författare sedan du började skriva på Svavelvinter?
Det hoppas jag, fast läsarna är nog bättre på att bedöma den saken. Jag tycker att jag arbetar mer metodiskt nu.
Du var en av två vinnare i Enhörningens första drapatävling och anordnade sedan en egen på Svavelvinterforumet. Vad är det som tilltalar dig med kortformatet?
Det var bara en kul grej, en tankelek av samma typ som att lösa korsord eller hitta på sångtexter till en fest. Fast restriktioner av den här typen kan vara väldigt stimulerande för det kreativa. Ibland kan man köra fast inför det vita papprets oändliga möjligheter och då kan det vara bra att försöka ge sig på ett strikt format för att komma vidare. Det stimulerar leklusten och tävlingslusten utanför själva verket man arbetar på så att man kan slippa ifrån sina egna blytunga förväntningar en stund.
Vad fick dig att bli medlem i Catahya?
Det är den bästa svenska nätplatsen jag hittat för att diskutera fantasy - efter www.svavelvinter.nu förstås. ;-)
Vidare läsning:
Catahyas recension av Svavelvinter
svavelvinter.nu
Vinnardrapan i Enhörningens tävling
|
| |
|
#1 · Ecthelion · den 20 augusti 2005, 01:05
|
Intressant intervju. Jag köpte Svavelvinter just på grund av att jag själv har skuttat runt i Trakorien i rollspelens värld ;-)
Det är en riktigt grym kampanj.
Kan ju tillägga att Erik heter "Brior" här på Catahya.
|
|
#2 · Incánus · den 20 augusti 2005, 12:04
|
Bra jobbat Julle... och Erik :)
|
|
#3 · Candoor · den 23 augusti 2005, 17:50
|
Shysst. Vill påpeka att det ligger en punkt för mycket i länken till www.svavelvinter.nu på två ställen.
|
|
#4 · Sieben · den 31 juli 2006, 19:50
|
Är det någon som vet när uppföljarna kommer? Frågade på SF-bokhandeln men de visste inte.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter som kan skriva intressanta artiklar och recensioner.
Prata med Jehane om du är intresserad.
|
|
