|
Personligt
|
| Halvalv / Stråtrövare |
[Utloggad]
|
[Snapphaneklanen]
|
| Namn: |
Viktor Jensen |
| Kön: |
Man |
| Ålder: |
29 år (11 januari) |
| Stad: |
Lund |
| E-post: |
Dolt |
| ICQ: |
#0 |
| MSN: |
- |
| Hemsida: |
- |
| |
Hej!
Jag är intresserad av fantasy. Läser en del och ser en del film/TV. De andra delarna får vara. Har spelat lite fantasyrelaterade dataspel. Fantasy är mitt andrahandsval. Först kommer science fiction.
Om dagarna pluggar jag landskapsarkitektur.
Naturlärdom och naturskildring.
Människan, som är skapelsens tvåkrona, indelas med avseende på kroppen i tre olika stora delar:
huvudet, eller den översta delen;
kroppen, eller den mellersta delen; samt
benen, eller den understa delen.
Det allra nedersta av benen kallas fötter, vilka äro två och består av vardera fem tår. 2x5=10; tio tår.
Dessa äro, fem till fem, varandra lika, men var för sig olika.
Den första tån kallas stortån, ock är betydligt större än de övriga.
Den andra kallas pektån, och används till att peka med.
Tredje tån, eller långtån är mycket lång.
Fjärde tån kallas ringtån. På den kunna dyrbara ringar bäras, då man vill undvika skryt.
Femte tån är så rysligt liten, att den i dagligt tal benämnes lilltån, samt tjänar huvudsakligen till att uppbära de nyttiga organ, som kallas liktornar. Om denna tå utväcklar sig framåt till två alnars längd och därpå böjer sig rakt uppåt till en längd av tre alnar, kan man i dess topp fastbinda en fackla och där med lysa sig hem i de stormdigra novembernätterna.
Tåens ben äro tre: första benet, andra benet och tredje benet.
Varje ben i tåen består av brosk och blod jämte något annat element, som ännu utgör naturens hemlighet.
En annan av naturens hemligheter är norrskenet.
Falstaff, fakir
Mitt soliga land
Du soliga land, där jag föddes en gång,
du slättens och bokeskogens rike,
där böljande sädesfält susa sin sång,
var finnes väl, o Skåneland, din like.
Du är som en moder, och kärleksfullt är
du med mig i glädje och i smärta,
så visst som jag alltid med tacksamhet bär
din ljusa bild i djupet av mitt hjärta.
Och när jag har hunnit till levnades slut
och livet ej längre kring mig larmar,
skall vilan bli ljuv, då jag får vila ut,
o Skåneland, i dina modersarmar.
Anders Ljung
Nu är det slut på det roliga=( |
|
|
|
