|
Skriven av Wynn den 27 juni 2012
|
”Gladiator” möter ”Flugornas Herre” och Orwells ”1984” i detta dystopiska framtidsepos, baserat på Suzanne Collins succéroman med samma namn. Jag har redan skrivit en recension om boken (läs den om ni vill veta mer om själva handlingen) och det är glädjande att se att filmen håller lika hög klass. Bortsett från några smärre ändringar och några få överhoppade detaljer, följer den boken väldigt väl. Den största ändringen är kanske att allt inte skildras ur Katniss perspektiv. Det mesta gör det, men för förståelsens skull (för dem som inte har läst den litterära förlagan) får vi exempelvis se mer av den obehaglige presidenten och hjärnorna bakom regimen och Hungerspelen. Detta är dock inget som förstör berättelsen, tvärtom.
Förberedelserna inför spelen rushas kanske igenom lite väl snabbt – här har klipparna uppenbarligen känt press på sig att inte göra filmen för lång. Vi får inte se speciellt mycket av vare sig träning eller intervjuer eller styling eller Katniss ångest eller hennes och Peetas komplicerade relation. Det centrala finns förstås med, men inte mer än så och Effie och Cinna och de övriga stylisterna, blir tyvärr inte mycket mer än bakgrundsfigurer. Haymitch får något mer utrymme och han utnyttjar det väl. Därtill är det egentligen inne på arenan – filmens andra halva – som det verkligt intressanta börjar, precis som i boken. De flesta övriga tävlande flaxar tyvärr också förbi utan att man får något riktigt grepp om dem – med några viktiga undantag förstås. Filmen är drygt två timmar lång och det känns att den inte kunde ha varit kortare, men regissören gör sitt bästa och lyckas ändå fokusera på det centrala.
Jennifer Lawrence är utmärkt som Katniss – samma sammanbitna överlevare som hon spelade i sin genombrottsfilm ”Winters Bone”, skildrar hon här med en näst intill perfekt balans av lugn, avståndstagande, kyla, hopp och förtvivlan. Till skillnad från Kristen Stewarts uttråkade eller nollställda min i Twilight-filmerna, kan Lawrence verkligen agera. Men den största överraskningen är Peeta. Jag vet inte om det beror på skådespelaren, hans utseende eller hur han framställs, men jag får större grepp om honom i filmen än jag fick i boken. Där förblev han lite luddig – här får man lust att ta honom i famn som Katniss gör och man lider och gläds med honom lika mycket som med henne. Edward Cullen borde inte ha en chans mot Peeta Mellark som flickidol och ”rivalen” Gale kan nog se sig som tämligen besegrad redan nu.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Wynn · den 8 september 2012, 13:16
|
OBS! Av någon anledning har min recension av boken Hungerspelen - som jag hänvisar till ovan - försvunnit eller inte blivit upplagd här. Det finns alltså i dagsläget ingen recension att läsa.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
