| Meny |
| Användarnamn |
| Reklam |
|
|
|
| Torsdag den 9 september 2010 |
| Reklam |
 |
 |
 |
| Navigation |
| Catahya > Forum > Litteraturforum > Novellcirkel 1: Birds |
| Novellcirkel 1: Birds | Antal svar: 16 |
| Glo · den 28 juli 2010, 23:42 | |
|
|
Första novellen ut är Birds av Benjamin Parzybok. Den finns att läsa här: http://www.strangehorizons.com/2010/20100419/birds-f.shtml Diskussionen startar på söndag. |
| #1 · Glo · den 1 augusti 2010, 17:02 | |
|
Jag gillade den här novellen. Mest för att den är ett sådant skolexempel på en typ av fantastik jag alltid varit så svag för - den som utspelar sig i vår värld, men befinner någonstans bland excentriska personer och där det "övernaturliga" inslaget är svagt eller, om man så vill, inte ens närvarande. Lever hans själ kvar i någon fågel på slutet? Eller är de sista styckena bara en galen mans sista illusioner? Jag tror mer på det senare, eftersom novellen genomgående handlar om att hitta på sina egna världar. I början säger han: "I live in a world that I create... It's a world I want to live in, all the rules are mine". Det händer inte något direkt övernaturligt tidigare i novellen heller. Han påstår bara att han kan prata med fåglar och att fåglarna håller på att lära honom flygandets konst. Och det här är ett exempel på en berättare jag inte litar på - det han säger finns bara i hans drömvärld, inte i någon annans verklighet. Men det är en ganska fascinerande drömvärld för det, en värld av hustak och fåglar. Det är nästan (men bara nästan) så att jag hade tyckt om lite mer utforskande av miljön på taken. Det är intressant att Franny börjar skapa en egen liten värld också, istället för att bara gå igenom en portal till Fantasyland 2b och köpa det mesta som händer där. "You are beginning to make up your own world. It takes practice". Hon är ju uppenbart fascinerad av den här snubben, men istället för att gå in i hans värld vill hon ta honom därifrån (vilket känns som den vettiga vägen att gå). Men det här verkar inte vår lilla takluffare fatta: "I have my own world and I don't want you in it for the amount of falling you would have to do to get there. Look what you have—you can't live there." Jag gillar skillnaden mellan intentionerna de har. Stycke jag inte gillade: När de börjar jobba med broarna på taket och han "katalogiserar" hennes förvandlingen. Lite väl mycket berättande och för lite visande där, tycker jag. Stycke jag gillade: När Franny ser och hälsar på honom nere på gatunivå. Det var ganska fint. |
| #2 · Julle · den 1 augusti 2010, 21:01 | |
|
Jag borde ha läst den här novellen i våras. Antingen har jag inte gjort det, eller så har den inte lämnat några som helst spår i mitt minne. Jag måste säga att jag personligen inte tycker att det är så väldigt intressant när noveller/romaner/whatever tvingar läsaren att ställa frågan "händer det här verkligen eller är det bara inbillning?". En av de saker jag verkligen tycker om med fantasylitteraturen är att den tar sig rätten att inom det litterära verkets ramar definiera sin egen verklighet, för verket som sådant snarare än enbart för en delmängd av de fiktiva figurer som befolkar det. Egentligen tror jag att novellen, i mina ögon, blir som bäst om man inte läser den som en fantastiknovell över huvud taget, inte accepterar beskrivningarna som någonting annat än litterära omskrivning och, ur hans perspektiv, en förvrängd verklighetsuppfattning: det finns någonting läsvärt där, i konflikten (som Glo tar upp) mellan hur de uppfattar världen, hur deras perspektiv inte kan mötas och i hur de aldrig (särskilt inte hon) förstår varandra. Likväl: jag tycker inte att novellen hinner göra mer än pensla upp konflikten, så att säga peka på att den finns snarare än riktigt hinna utveckla den. Den är kanske inte tänkt att göra mer, å andra sidan. |
| #3 · Ziz · den 1 augusti 2010, 22:32 | |
 |
Jag har läst den, men tyckte bara den var rörig och fick aldrig något grepp om den. Jag var nog för trött när jag läste den och känner att jag måste läsa den igen för att få en rättvis uppfattning. Frågan är om jag orkar det. :/ |
| #4 · Julle · den 1 augusti 2010, 22:37 | |
|
Äsch, den är kort! Det är alltid en bra sak. |
| #5 · Aiyu Linden · den 2 augusti 2010, 12:22 | |
 |
Jag gillar språket, tilltalet, men tycker som Julle att novellen är intressantare att läsa utan fantastikglasögonen på. Det är så uppenbart att deras världar aldrig riktigt kan mötas och att han, den mystiske mannen, egentligen inte är särskilt intresserad av att de gör det. Han känner inget behov av att ta del av Frannys värld medan hon på något vis vill bli en del av hans, eller kanske att han blir en del av hennes. Det är egentligen inget konstigt och pågår hela tiden, i denna vår verkliga värld, att någon vill göra om någon annan för att denna skall passa in i en "verklighet" eller norm och på det sättet tycker jag novellen är intressant eftersom den visar uppbåda sidorna. Jag ber om ursäkt om jag låter flummig, men att formulera nattens tankar i en hast på lunchrasten har sina sidor. |
| #6 · Ulan · den 2 augusti 2010, 16:52 | |
 |
Jag tycker att det är lite synd att fler och fler fantasyläsare verkar vara inne på att det ska vara så få övernaturliga inslag som möjligt i fantastikverk. Nog förlorar man något väsentligt när det blir en tolkningsfråga om samtliga övernaturliga inslag är tänkta att spegla någons subjektiva uppfattning av världen? Och det tycker jag också att det är i detta fall. Jag tyckte iaf om den, men inte som fantasy. Kanske kan den visa att ett litet inslag av fantastik kan berika en i övrigt realistisk berättelse. Men om den (eller bara luffarens del) varit skriven i tredje person av en allvetande berättare skulle det inte varit någon tvekan om att den inte är fantasy. |
| #7 · Isblad · den 2 augusti 2010, 18:20 | |
 |
Jag måste säga att jag verkligen gillar stämningen i den här novellen, där uppe på taket bland smutsen och fåglarna, där mannen sitter ensam i sin egen värld som Franny då och då gör intrång in. Han uttrycker det så bra: "I know the city in a way you do not, and you know the city in a way I don't." Jag gillar hur historien berättas: dels av honom direkt till henne - om än, får jag intrycket av, genom hans tankar - och dels genom hennes dagbok. Det mest intressanta i berättelsen är hur Franny försöker föra in honom i sin värld, trots att det är så uppenbart att han inte passar in där; att hon vill rädda honom, trots att det är uppenbart att han inte är i behov av det. Jag håller med Julle om det han säger angående huruvida man vet om det är på riktigt eller bara en människas galenskap och/eller fantasier. Det är själva tjusningen med fantasy: att det som vanligtvis är overklighet och övernaturligt, faktiskt i dessa berättelser blir verkligheten och det som är naturligt. |
| #8 · Stjerne · den 2 augusti 2010, 19:10 | |
 |
Jag gillade novellen och har egentligen inga problem med att fantastikinslagen är aningen diffusa. För mig kändes det mer som om han var galen och att han lever i någon sorts drömvärld. Jag tyckte att det var intressant att han redan i början pratar om att han kanske själv har skapat den världen. Är han en galen man som vet om att han är galen? Eller har han faktiskt skapat en egen värld? Vilket egentligen inte är särskilt viktigt för historien men helt klart intressant att spekulera. Sen får man väl välja själv vad man tycker huruvida det är fantastik eller inte. |
| #9 · Julle · den 2 augusti 2010, 19:21 | |
|
Jag skulle säga att vi diskuterar novellen som fantastik huvudsakligen eftersom den är publicerad på Strange Horizons (eller, för de deltagare som inte är närmare bekanta med Strange Horizons, för att den är med i en novellcirkel på Catahya), och inte på grund av innehållet. Hade den publicerats i, tja, Granta eller The New Yorker eller dylik publikation hade åtminstone jag börjat läsa den med andra ögon än jag gjorde nu. Problemet med förkunskap, fördomar och att vi aldrig är riktigt fria från de tolkningar våra egna förväntningar skapar. Kortfattad värdeomdöme, för övrigt: välberättad men lite tunn. |
| #10 · Glo · den 2 augusti 2010, 21:41 | |
|
Används fantastik och fantasy som synonymer i den här tråden? Jag ser det inte riktigt som samma sak, men det hindrar ju inte andra från att göra det. (All fantasy är fantastik, men all fantastik är inte fantasy.) Jag tycker att den här novellen blir fantastik när jag börjar tveka, när texten ställer mig frågan "händer det här, egentligen?". Var jag läser texten (som Julle i #9 påpekar) spelar såklart roll, och eftersom jag läste den på Strange Horizons så antar jag, redan från början, att det är fantastik. I efterhand hade jag förmodligen läst den som fantastik i t.ex. The New Yorker också. #5 Fast jag tycker ju att han verkar ändra uppfattning om huruvida han kan få plats i Frannys värld på slutet. När han inser att han och katten skulle kunna komma överens. Och framförallt det faktum att han sitter på hennes fönsterbräda, tittar in i hennes värld, och ångrar att han inte lärde henne att flyga (sista stycket). Även om han fortfarande inte skulle vilja leva i hennes värld så vill han ha Franny nära sig (och Franny får väl ses som den största delen av hennes egen värld...). #6 Jag tycker inte att man förlorar något väsentligt. Snarare så att man får något nytt att läsa bredvid den "klassiska/vanliga/whatever" fantasyn. Jag gillar krocken som uppstår mellan genrer, och att läsaren får så mycket plats i den (jämför med förväntningshorisonten som jag pratade om tidigare och Julle i #9). #9 Jag kan hålla med om att den är lite för tunn. Det är en rätt kort novell, så det hade absolut funnits utrymme att göra den fylligare utan att längden skulle bli ett problem (som det så ofta är annars i min värld ;). |
| #11 · Aiyu Linden · den 2 augusti 2010, 22:15 | |
|
#10 Det stämmer, han ångrar sig när det är för sent. Men det känns ändå inte som han behöver Franny på samma sätt som hon tycks behöva honom. Snarare är det så där som man ofta kan önska saker bara för att de är utom räckhåll. Att han skulle kunna komma överens med hennes katt betyder inte nödvändigtvis att han skulle vilja, eller kunna, som katten anpassa sig till att leva med Franny. |
| #12 · Julle · den 2 augusti 2010, 22:25 | |
|
Används fantastik och fantasy som synonymer i den här tråden? |
| #13 · Isblad · den 2 augusti 2010, 22:41 | |
|
Jag gjorde nog det, men det var en felskrivning. Jag menade fantastik, men skrev fantasy av någon anledning. |
| #14 · Ulan · den 3 augusti 2010, 10:40 | |
|
#10 Inget väsentligt går iofs förlorat ur denna novell, om jag ska förtydliga mig lite. Dock har jag sett ett par diskussioner på senare tid där huvudargumentet för att läsa en fantasybok har varit att den har extremt få fantasyinslag... Men det är egentligen en annan diskussion. |
| #15 · Glo · den 4 augusti 2010, 23:53 | |
|
#14 Fast det hindrar ju det inte från att vara en intressant diskussion. ;) Jag har inte riktigt hört det så mycket, faktiskt. Min stereotypa bild är att det antingen ska vara high-fantasy eller sådana däringa urban-vampyr/romans/en sjöjunfru i New York-fantasy. Den typen av tveka-fantasy som Birds står för känns relativt ovanlig, ändå. Eller så letar jag bara på fel ställen. |
| #16 · Julle · den 5 augusti 2010, 00:37 | |
|
"New York i en sjöjungfru" hade varit mycket mer intressant. Särskilt om man inte tolkade det som en porrtitel. |
| Svara på inlägg | |||
|
|||