| Augusti 2006 - Älskogens förtrollade land |
Sex är det naturligaste i världen. Det är människans parningsritual som förekommer överallt, i alla tider.
Även i sagans länder händer det att varelser av olika slag möts för att uttrycka varma känslor med sina kroppar. Det sker i vackra slott, dolda gläntor och på världens mörkaste platser. I förening med varandra finner de tröst och njutning, åtminstone för en kort stund.
När man läser fantasy lägger man som vaken läsare dock snart märke till att betydligt mycket mer tid läggs på att beskriva blodiga slagfält. Detta trots att minst lika många omvälvande saker sker när karaktärerna smeker varandra istället för att slå med svärdet. Ett kungarike kan förvisso skapas genom krigets fasor, men består ju inte länge utan arvingar…
Det känns också märkligt med tanke på att krigarna allt som oftast slåss för kärleken, i en eller annan form.
Vad denna tillknäppthet beror på vågar jag bara gissa, men antagligen kan det knytas kulturella spärrar i kombination med författarnas vinklingar på sin berättelse.
Tydligt är dock att viss förvirring uppstår när de kroppsvätskor som utbyts mellan två parter inte är blod.
Jag tänkte nu plocka fram några citat där vi får följa med in sänghalmen. Kanske blir någon generad, men se det som rent stilistiska exempel på hur sex förekommer i fantasyn.
För att undvika spoilers har samtliga namn ersatts på lämpligt vis. De begränsningar av citaten som gjorts utelämnar inga detaljer, bara onödig information som rör situationens plats i historien de hör hemma i. Böckerna som citaten hämtats från återfinns i slutet av artikeln.
Kanske bör känsliga läsare varnas. Valet att sluta läsa finns alltid.
Då börjat vi!
”När jag tänker på det som hände därnäst kan jag bara framhålla att vi var förhäxade…
”Jag trodde att jag skulle dö inatt” sade hon.
”Det kommer vi nog att göra också” sade jag.
”Men vi får vara tillsammans”, andades hon i örat på mig. ”Ingen kommer hit förrän gryningen.”
Hennes röst, hennes beröring…de gjorde att det värkte i mig av kärlek och åtrå till henne…
Hennes mun fann min. Hon knöt upp skärpet så att rocken föll isär. Jag drog av mig mina våta kläder och kände hennes hud mot min, hennes hud som jag hade längtat efter. Våra kroppar sökte sig till varandra med ungdomens vilda otålighet.”
En vanlig sexuell situation inom fantasyn: paret befinner sig i en situation där döden blåser sin kalla luft rakt i deras ansikten. Då tar de chansen att lever ut sin fysiska längtan oavsett om det är lämpligt eller inte. Det finns ju ändå ingen återvändo! Några sista timmar tillsammans, i varandras armar… det blir hetsigt och spontant. Vem skulle inte vilja tillbringa slutet på sitt liv där livet är som starkast?
Författaren väljer här att låta endast hudkontakten beskriva hur nära paret är varandra, det blir vackert och lika hemligt som deras samvaro. Närmare detaljer hade antagligen känts opassande då texten skrivs i jag- form; som en pilsk gammal gubbe som skryter om sin ungdoms erövringar.
”- Sch, sade hon. Kom istället.
Hon sträckte en hand mot honom. Han förstod fortfarande inte.
- Till mig, sade hon.
Han började skaka på huvudet, sedan såg han hur det skulle kunna bli, oändligt långt in i framtiden.
- Ja, mumlade han.
Han behövde henne mer än någonsin, men det förändrade ingenting. Till sist skulle de ändå skiljas. Det enda som på något sätt kunde bevara vad de hade…
Ja, tänkte han, det är så jag vill att det ska bli.
Hon såg att han förstått och började med darrande händer knäppa upp sin dräkt. Det gick långsamt, ändå alldeles för fort. För första gången sedan vandringen börjat hade de ingen brådska.
När dräkten gled ner över hennes nakna kropp svalde han hårt.
Hon var ett barn av öknen och det fanns inte minsta droppe överflödigt vatten under hennes mörka hud, varje muskel stod ut i skarp relief, varje ådra löpte synlig alldeles under ytan.
Känslorna stockade sig i halsen på honom.
Han drog av slängkappan, tröjan och benkläderna och stod lika naken som hon. Hon kom leende mot honom men i leendet fanns ett stråk av allvar.
- Du vet vilken tid i månaden det är? frågade hon.
- Ja.
- Och du vet vad jag vill?
- Detsamma som jag.
- Kom då, min älskade.
All trötthet var glömd. Marken var våt men de frös inte. Inte då eller någonsin efteråt.”
Här har ett stråk av ödesmättnad letat sig in. Det är ett avsked, men också en förhoppning om framtiden. Minnen kan man alltid bära med sig, och kanske föds ett barn; en levande länk till den förlorade älskade.
Också dessa älskande befinner sig i en utsatt situation, fast allvaret i situationen rör snarare vid deras känslor än en dödsdom som väntar runt nästa krök. De söker sig till varandras kroppar av kärlek och saknar lite av den förtvivlan som återfinns i föregående stycke.
Det enda som beskrivs närmare är kvinnans kropp. Detta innehåller dock inte mycket till erotik, utan ger enbart en klarare bild av karaktären. Beskrivning berör istället tankarna och känslolivet bakom kärleksakten; de är trötta men glömmer det i varandras armar; marken är kall men de fryser inte i den delade värmen.
En oändlig sorgsenhet gömmer sig mellan raderna. Paret kommer att skiljas åt förr eller senare, men vet att de i alla fall har nuet. Istället för att sörja väljer de att ta vara på det på ett sätt som gör att det kanske i framtiden kommer att finnas ett levande bevis på att de har varit tillsammans. De fattar ett beslut att försöka bevara istället för att glömma, även om den som blir lämnad kvar kommer att känna stor smärta.
””Betyder min mödom så mycket för dig?”
Han ryckte på axlarna utan att svara. ”Då kan du lika gärna ta den. Du ville inte tvinga mig, så jag ger dig den.”
Han stirrade på henne som en drucken. Hon undrade varför han inte såg det som stod så klart för henne: om de var dömda till undergång kunde de lika gärna leva en timme till i varandras armar. Hon tog hans huvud i händerna och drog det till sig för att han skulle kyssa henne. Hans händer kramade hennes axlar så hårt att det gjorde ont, men hon lät honom kyssa henne igen. När hans åtrå till henne flammade upp var den skrämmande, den omvärvde henne, förtärde henne som en kvist i en eld. Hon blev slapp i hans armar; hon kände sig mer som en prästinna under en ritual än som en älskande. Hon förnam ingenting annat än hans kraft, hans tyngd; hennes sinne var så långt borta att det verkade som om hon betraktade deras älskog i en dröm.
När det var över lade han sig intill henne med huvudet på hennes nakna bröst. Hans läppar rörde sig över hennes hud, gav henne en öm, smeksam kyss av tacksamhet. Hon drog fingrarna genom hans hår och tänkte på dolken som väntade dem. Jag ville aldrig dö som ungmö, tänkte hon, och vem vore väl bättre än honom? Han lyfte huvudet och log mot henne, ett mjukt, drucket leende fyllt av vällust och kärlek. ”
Återigen är desperationen mycket närvarande. Paret är tillsammans av andra orsaker än ren kärlek; de vill glömma döden och förskjuta det oundvikliga. Kanske ligger dolken gömd i kläderna de tar av sig.
Älskogen beskrivs metaforiskt. Mannen slukar hela kvinnans väsen med sin sexuella kraft och hon är inte riktigt närvarande. Han får henne att glöda av sin eld innan de som sotflagor faller till marken. Efter första steget är hon passiv, splittrad av rädsla för hans hetta och det som kommer efteråt.
Ändå är det hon som lockar honom till sig, på något sätt litar hon på honom. Hon erbjuder sin kanske allra mäktigaste gåva; mödomen, en viktig del av hennes stolthet. Den borde antagligen sparas till ett mer lämpligt tillfälle, kanske till den man hon en dag skall gifta sig med. Men detta berör henne inte längre, och att dö utan att ha levat fullt ut skrämmer mer än skammen.
”Nu är ögonblicket inne då Gudinnan skall välkomna den Behornade – han böjde knä ute vid kanten av hjortskinnsbädden, svajade lätt och blinkade mot fackelskenet. Hon sträckte upp armarna och tog hans händer, drog honom ner till sig, kände hans kropps mjuka värme och tyngd. När det skulle ske måste hon vägleda honom. Jag är den stora moden som vet alla ting, som är jungfru och mor och allvis, som vägleder jungfrun och hennes gemål... förvirrad, förskräckt, exalterad och bara halvt medveten kände hon hur livskraften grep dem båda, fick hennes kropp att röra sig utan någon medveten vilja från hennes sida, rörde också hans kropp och lät honom tränga in i henne, tills de båda rörde sig utan att veta vilken kraft som gripit dem. Hon hörde sig själv ropa som ur ett avlägset fjärran, hörde hans röst hög och skälvande i tystnaden, utan att förstå vad någon av dem ropade i det ögonblicket. Facklan började flämta och slocknade i mörkret, när allt det flammande raseriet i hans unga liv exploderade och sprutade in i hennes sköte.
Han stönade till och föll samman över henne, utan andra livstecken än sina hesa andetag. Hon förde mjukt undan honom, tog hans kroppstyngd i sina armar och höll om honom med trött värme. Hon kände hur han kysste hennes nakna bröst. Och sedan återgick hans andning långsamt och trött till det normala och några ögonblick senare upptäckte hon att han somnat i hennes famn.”
Fantasy är fullt av rituell älskog, här är ett lysande exempel. Ett mer eller mindre drogat par kommer i kontakt med det gudomliga genom att sexuell aktivitet. Deras möte har religiösa betydelser, förbundna med fruktsamheten. De bekräftar varandras kvinnliga och manliga kraft i heligt förbund.
Mannen kommer till kvinnan förklädd till gud, och får gudinnan inom henne att vakna. Hon har fått den storslagna makten att skänka liv, men behöver honom till hjälp i skapandet.
När de möts i extasen är inga känslor inblandade, de är helt uppslukade av större makter. De älskar vilt med gudomliga känslor inom sig, utan tankar och återhållsamhet. Livskraften uppslukar dem helt, först efteråt kan man ana mänskliga drag hos dem.
Viss ömhet finns där efter den mäktiga ceremonin fast de inte känner varandra, de har delat något som nog är större än de vågat drömma om.
Här återges hela akten utan inskränkningar, betydligt mer detaljerat än i föregående exempel. Det är ogenerat, känslokallt och fyllt av mystik. Orden vibrerar av sexuell laddning samtidigt som de skildrar det gåtfulla. De vackra formuleringarna ger texten ett magiskt skimmer, precis som älskog mellan gudomar bör ha.
”Hon kröp in bredvid honom, väckte honom med kyssar och lät honom ta henne för husfridens skull. Efteråt, när han låg sömnig och avslappnad i hennes armar, kände hon för första gången den enda makt som tillkom henne som kvinna: att använda sin skönhet och sin kropp för att få en man att lyssna på henne, inte bara på sina egna nycker.”
Detta korta stycke beskriver ytterligare en vanligt förekommande sexuell situation. En kvinna kommer åt makten genom att erbjuda sin kropp till den man som tror sig besitta den.
Hon kryper ner hos honom, inbjuden eller ej, och skänker den njutning hon kan erbjuda med sitt fysiska jag. Det är beräknande, planerat och kanske helt utan varmare känslor. Om hon själv njuter eller inte framgår inte, och det är också mindre viktigt. Hon ligger inte med honom av sådan törst, det är makttörsten som styr henne.
Genom att söka sig till mannen och ge honom det han bara kan få av en kvinna stärker hon sin ställning hos honom. Kanske kommer hon att föda en arvinge och på så sätt bli inflytelserik, eller så vill hon bara påminna honom om vem det är som skänker honom mest njutning. I båda fallen kommer han förr eller senare anse att hon är värd att lyssna på.
Kvinnans kropp har blivit ett redskap för att komma åt makten, vid vissa tillfällen det enda som står henne till buds. Genom att göra mannen sexuellt beroende av sig och tillfredställa honom kan hon få ta del av hans tankar och beslut.
Efteråt, när han ligger avslappnad i hennes armar, är hennes makt som störst. Självklart kommer han att vilja göra åtminstone något för att blidka henne, så att hon säkert återvänder till hans bädd. Och den man älskar passionerat med börjar man förr eller senare att respektera.
”Darrande och snyftande drog hon med skälvande fingrar klänningen över huvudet, medveten om att hon borde kämpa emot, men alltför nedkämpad av alla dessa knytnävsslag för att våga göra motstånd. När hon klätt av sig drog han ner henne och tryckte ner henne i den smutsiga halmen, samtidigt som han särade på hennes ben med sin grova hand. Hon gjorde bara svagt motstånd, skrämd av hans händer och äcklad av hans vidriga andedräkt, den stora, håriga kroppen, den stora, köttiga penisen som stötte in i henne med sådan plågsam kraft, stötte och stötte tills det kändes som om han skulle bryta av henne på mitten.
”Försök inte slingra dig undan på det där viset, ditt fanstyg”, röt han och stötte ännu hårdare. Det gjorde så ont att hon skrek, och då slog han till henne på nytt. Sedan låg hon där bara snyftande och lät honom göra som han ville med henne. Det kändes som om han aldrig skulle sluta; den stora kroppen spändes och pumpade på i alla evighet, ända tills hon kände hur han drabbades av ett slags konvulsioner och stötte ännu hårdare. Och sedan gled han av henne och rullade undan lite, och hon låg där och flämtade och försökte svepa in sig i kläderna.”
Den här gången rör det sig om något mycket smärtsamt; ren våldtäkt. Kvinnan angrips sexuellt, men blödande spår lämnas även inom henne. Det är inte bara hennes kropp som skändas, också hennes inre attackeras. Hennes hjärta tvingas lika mycket som hennes sköte. Mannen plågar henne medvetet och misshandlar henne till det som är menat att vara det vackraste två människor kan göra tillsammans.
Orden som beskriver händelsen är lika råa som mannens handling. Detaljerna känns lika grova som det kvinnan utsätts för. Det finns ingen skönhet mellan raderna, inga positivt vibrerande känslor. Erotiken är helt död, det rör sig om ren sexuell misshandel.
Mannen tvingar henne fullkomligt, rädsla och chock lyser i hennes ögon. Hon fogar sig för att slippa våldet, men lider ändå. Nedpressad under hans övermakt känner hon skam över att hon inte vågar kämpa emot. Smärtan i kroppen är ingenting mot den hon känner i själen.
Mannens sexuella handling ger honom herraväldet över kvinnan, vilket antagligen är våldtäktens hela syfte. Men istället för att förföra som kvinnan i föregående stycke tar han till fysiskt tvång, en väg som är båda snabbare och mer osäker.
Genom sin överlägsna fysisk styrka och hotande grymhet tror han sig kunna tygla kvinnans vilja. Hon kommer att bli rädd och antagligen låta sig styras av rädslan för att råka ut för samma sak igen nästa gång han vill att hon skall göra något, oavsett om det sker i sängen eller någon annanstans. Men kanske kommer han en dag att bittert få erfara att sådan makt aldrig består.
Det finns också en möjlighet att han tvingar sig på henne för sin egen njutnings skull, men i så fall rör det sig mer om sadistisk än sexuell sådan.
Intressant är att hans kropp beskrivs på ett äcklande sätt, vilket ytterligare gestaltar hans handling. Ett sätt för författaren att väcka än mer sympati för kvinnan måhända, men även om han vore gudomligt vacker kan det aldrig rättfärdiga det han gör mot henne.
”Hon vände sig smeksamt mot honom. Han öppnade armarna och höll henne så nära att hon kunde känna hans hjärta slå. Hon blundade och drog in den sträva lukten av manlighet och svett. Hans solvarma hud var varm mot hennes.
Hon smekte hans bröst, så lät hon handen fortsätta nedåt, över bringan, ned mot magen där hon drog fingrarna över de spända musklerna.
Han andades fortare nu. Hon log oskyldigt medan hon lät handen glida ned och grep hans fuktiga styvhet. Hon måste ha honom. Nu.
Han flämtade till och hävde sig upp på hennes mage. Hon var redo när han trängde djupt in i henne. Varma lustvågor fyllde hennes kropp. Äntligen var han hennes. Detta hade inget med ceremoniernas dimmiga kärleksakter att göra. Detta var på riktigt.
Hans svett mot hennes bara gungande bröst. Hon höjde hungrigt höfterna, borrade in naglarna i hans rygg och lät honom rida henne till vanvett.
Det var över på några hjärtslag.”
Här är det HETT! Passionen flödar, den vilda lusten flammar högt. Det finns inga tankar om före och efter, bara behovet och stunden. Paret ger sig fullkomligt hän åt varandra, mer uppslukade av ren kåthet än vackert svallande känslor.
Stycket är skrivet ur kvinnans synvinkel, men hon saknar den passiva inställning som många av hennes fantasy-systrar uppvisar. Här är det HON som bestämmer, hon tar mannen till sig för att dämpa sin egen lust och inte för att tillfredställa honom.
Han har uppenbarligen inget emot det, men det är hela tiden kvinnans upplevelse som står i centrum.
Ovanligt många detaljer återges, särskilt med tanke på att paret inte styrs av något annat än ren åtrå. Det är naket, ärligt och utan krusiduller. Den vilda lusten blandas mycket fysiskt med parets handlingar.
Författaren vågar skala bort varje döljande lager och lämnar åt läsaren att själv se skönheten i kärleksakten.
Vi avslutar med något lite lugnare, men minst lika tankeväckande:
”Och en gång till, också nu när de satt ned, kröp hon in under hans arm och dog den om sig på det där lustiga sättet. Hon luktade gott, och han märkte att hon var mycket mjuk och varm.
- Jag kom bara ihåg ett par saker, sade han som svar på hennes fråga.
- Bra. Försök få allt det ur vägen nu. Jag vill inte gärna att det skall komma i vägen senare.
Han blev illröd i ansiktet, och hon skrattade, ett okynnigt litet skratt.
- Och jag tror att det kanske inte är så långt till senare, sade hon…det är dags för oss att dra oss tillbaka. Det har varit en mycket upptagen dag.
- Jag är litet trött, samtyckte han.
- Din dag är inte slut än, sa hon menande.”
Det här är ett mysterium. Scenen utspelar sig i historiens epilog; där världen är räddad och allt omvandlas till det som ska bli den nya tiden. Här har vi hjältens bröllop, belöningen efter väl utfört uppdrag.
Mysteriet ligger i hur han har kunnat rädda en hel värld, för att sedan bli fullkomligt förvirrad och handfallen när hans nyblivna hustru nämner bröllopsnatten. Han har blivit kung, men vet uppenbarligen inte riktigt hur han ska ta hand om sin drottning.
Det är inte det att han inte känner sig dragen till henne, men han är uppenbart generad. Borde inte en hjälte ha mer stake än så?
Det var det!
Hoppas att ni stod ut med allt snusk och nu känner er redo att läsa min slutsats.
Jag vill hävda att sex inom fantasy alltid har ett ändamål bortom den rena njutningen. Det verkar som att ritualer, ödet och nöden styr de flesta. Kvinnorna ligger med männen för att få makt över dem, männen våldtar för att kuva och vissas samvaro leder till att en för framtiden betydelsefull person föds.
Visst händer det att karaktärer delar en ljuv stund utan uppenbart syfte, men då sker det ofta som belöning efter att världen har räddats. Paret söker sig till varandra först när stormen dragit över, ofta med viss förvåning över sina egna känslor.
Jag tror mig också veta att en del av fantasy-sexualitetens undanskymda plats är kopplad till att det faktiskt är svårt att skriva om sex. MYCKET svårt rentav.
(Nästan lika svårt som att skriva ett visdomsord i ämnet… )
Det är lätt att krångla in sig i beskrivningar som ger lite för mycket snaskiga detaljer, drar märkliga paralleller till naturens skönhet eller fylls av ord som känns fånigt malplacerade. Det är en skör balans mellan vulgärt, fånigt rosenskimrande och vetenskaplig rapport.
Man måste våga släppa fram passionen, hettan och det erotiska utan att för den sakens skull förlora trovärdighet och stämplas som porrförfattare.
Inte blir det lättare om man vill använda ett språk fyllt av magiskt skimmer, mystik och bitterljuva känslor.
Antagligen är det därför många löser problemet genom att helt enkelt lämna sina karaktärer just när de är i färd med att bevisa sin kärlek för varandra. En kyss, en smekning, och sedan dras draperiet för.
Lite privatliv kan ju behövas!
Citaten hämtade ifrån följande böcker:
ÖDETS FULLBORDAN, David Eddings
FREJA, Johanne Hildebrandt
AVALONS DIMMOR, Marion Zimmer Bradley
SILVERDOLKEN, Katherine Kerr
EN MAGIKERS STYRKA, Niklas Krog
ÖVER NÄKTERGALENS GOLV, Lian Hearn
|
|
 |
| Vad vi VERKLIGEN vill veta |
1. Alvsex
Hur går det egentligen till? Ägnar de sig alls åt så kladdig syssla? |
2. Alvsex 2
Om de inte gör det: hur fortplantar de sig? |
3. Fantasy bh:ar
Har kvinnorna sexiga underkläder, eller är de näck under sina klänningar? |
4. Bröllopsnätter
Erkänn att du har minst ett par vars bröllopsnatt du egentligen hade velat läsa! |
5. Trollkarlar
Av den så ofta förekommande skäggiga gammelmanstypen. Får de nånsin till det? |
|
