| November 2004: Diana Wynne Jones |
Jag vill rekommendera en ypperlig författare vars brutalkomik roar såväl barn som vuxna: Diana Wynne Jones.
Jag upptäckte henne när jag fick Hundstjärnan i present i tolvårsåldern och genast fängslades av den lite melankoliska berättelsen om stjärnan Sirius, som blir dömd att vara hund på Jorden i ett år. Jag kastade mig snart över alla böcker av D W Jones jag kunde hitta och insåg att hon inte bara var en duktig berättare utan också väldigt rolig. Min bokhylla fylldes på med Guldkragen, Tidens mittpunkt, De sju makterna och – favoriten – Trollkarlens slott. Även Drömprinsessan (den fristående uppföljaren till Trollkarlen) har passerat under mina ögon, men hennes senare produktion har jag tyvärr helt missat eftersom jag dumt nog trodde att jag vuxit ifrån henne. Ett misstag som jag planerar att rätta till så snart jag hinner.
Varför ska man då läsa Diana Wynne Jones? Två anledningar har jag redan nämnt: Hon är en bra berättare och hon är rolig. Hon kryddar sina dialoger med dräpande kommentarer och one-liners, det händer alltid mycket – ibland nästan för mycket – i hennes handlingar och hon har ett minst sagt avslappnat förhållande till sagoklichéer.
Dessutom utrustar Jones sina berättelser med rätt underbara persongallerier. En återkommande karaktär är t ex den hetlevrade, impulsive, kaotiske men charmige och godhjärtade mannen – han är mest renodlad som Ryt (eng. Howl) i Trollkarlens slott, men han är också Torquato i De sju makterna, sempitern Walker i Tidens mittpunkt och naturligtvis Sirius i Hundstjärnan. Hon räds varken allvar eller djup och även om de flesta av de nämnda böckerna klassas som ungdomsböcker så kan en vuxen person med mycket stor behållning läsa dem.
Alla ovan nämnda böcker är bra, men jag vill speciellt rekommendera Trollkarlens slott (Howl’s Moving Castle), De sju makterna (Archer’s Goon) och Tidens mittpunkt (A Tale of Time City). The Tough Guide to Fantasyland är också något som inte bör missas (läs gärna Auryns recension!).
|
