| Augusti 2008: Svensk fantasy, var finns den? |
Jag var knappast den enda som hoppades på vissa specifika effekter av det uppsving för fantasyn som skedde i samband med allt ståhej kring Sagan om Ringen-filmatiseringen och Harry Potter-böckernas framfart för några år sedan. Jag hoppades på mer, på en breddning av bilden av vad fantasy är, på fler verk som är nyskapande och magiska i ordets bästa mening.
Men vad hände, egentligen? Visst, det kommer nya fantasyböcker på svenska hela tiden men de flesta är översättningar av det gamla vanliga. Förlagen spelar med säkra kort och standardfantasyn härskar fortfarande. När det någon gång ibland ramlar in någon svensk fantasyroman är den nio gånger av tio skriven för barn och ungdomar. Jag läser visserligen gärna ungdomsfantasy också, men det skulle vara väldigt trevligt med några tecken på att förlagen inte ser svensk fantasy för vuxna som halvt omöjlig. En av årets fantasydebutanter, Henrik Larsson, har hävdat att hans Krigarhjärta inte är skriven för ungdomar, men ändå har den getts ut av Bonnier Carlsen som är ett förlag för just barn- och ungdomsböcker.
Svensk skräck har nått oväntad framgång de senaste åren, med John Ajvide Lindqvist i spetsen. Hans succé, både bland kritiker och läsare, är sällan skådad när det gäller svensk fantastik som inte vänder sig till barn. Skulle något liknande kunna hända med en svensk fantasyroman för vuxna? Det tvivlar jag på. Tyvärr. Den allmänna bilden av fantasy här är fortfarande alldeles för mycket av antingen Tolkien-kopia och barnbok eller både och.
Nej, vill man ha ny, svensk fantasy (som inte är för barn) får man vända bort blicken från de större förlagen och fantasyhyllan i den närmaste bokhandeln. Istället får man se till de små förlagen och tidskrifterna. (Eller nätet, naturligtvis, men då kan man få vada i skrot innan man hittar något bra.)
Schakt är ett förlag som inriktar sig på skräck, men en del av novellerna i dess antologier ligger i gränslandet mellan fantasy och skräck eller har till och med ramlat över kanten. En blandning av skräck och mörk fantasy finns också tidskriften Eskapix. Den började med en mix av gamla översatta författare och nya svenska. I senare nummer har allt fler mer eller mindre okända svenska författare dykt upp och det verkar som att det kommer fortsätta i den riktningen. Eskapix har nyligen utkommit med sitt sjätte nummer och den lider fortfarande av en del "barnsjukdomar" som dålig korrekturläsning och layoutmissar här och där, men om man kan ha överseende med det och inte har något problem med Eskapix erotiska och porriga innehåll så finns det en del spännande texter.
En annan liten tidskrift, Mitrania, har funnits desto längre. Sedan 2002 har den utkommit fyra gånger om året med artiklar, intervjuer, recesioner och framför allt noveller. Det mest intressanta med Mitrania har alltid varit att den publicerar okända svenska fantasyförfattare. Det var i Mitrania som jag första gången läste intressanta författare som Peter Fisk, Gabriel Nilsson, Camilla Linde och Charlotta Jonasson. Ett stort antal mer bekanta författare har också medverkat genom åren, som Christina Brönnestam och Karolina Bjällerstedt Mickos. Jag rekommenderar den verkligen.
Kastar man en blick österut får man syn på Enhörningen, en finlandssvensk tidskrift som tyvärr inte ges ut särskilt ofta men som brukar vara bra när den väl kommer. (I övrigt har jag tyvärr dålig koll på finlandssvensk fantastik, men förra årets vinnare av Catahyas novellpris, Yvonne Hoffman, är klart värd att läsa.)
När det här finns, är det då ett problem att de stora förlagen är så snäva i sin fantasyutgivning? Ja, det är det, för de har resurser och möjligheter som andra saknar. Jag tycker om små tidskrifter och förlag. Jag älskar att det finns eldsjälar som orkar och vill lägga tid och pengar på att göra alla dessa texter, som vi annars inte skulle få uppleva, tillgängliga för oss andra. Men ska man vara ärlig är nivån inte alltid så hög. Det kan man inte begära heller, men det finns ett glapp mellan den levande kulturen i de små publikationerna och de stora förlagens vanemässiga utgivning av standardfantasy. Jag önskar att någon skulle fylla det.
|
