|
|
|
|
| Artikel -
|
Alver, som vi känner igen dem i dagens fantasylitteratur, är mer eller mindre skapade av JRR Tolkien. De är inte samma sak som de alvliknade varelser som funnits i olika myter i den teutoniska, keltiska, frankiska och romersk-grekiska traditionen. Men det finns beröringspunkter mellan de olika typerna av alv/älv/alf/nymf-varianter. Tolkien var medveten om de olika myter som fanns, och använde sig av detta material när han skapade sitt verk. Tolkiens föreställningar om alver har sedan plagierats (mer eller mindre) av i princip alla fantasyförfattare som har skrivit om alver.
Om vi börjar med att dyka ner i vårt eget folkloristiska och mytiska material så har vi i Sverige (och Norden) haft två olika typer av sagoväsen som är förknippade med alver; alfer och älvor.
 Älvor
Älvor var populära under romantiken, men har väl i dag förlorat mycket av sitt litterära värde, i alla fall inom fantasylitteraturen. Den bild av älvor som fanns innan romatiken, till exempel hos Shakespeare, ligger väldigt nära de "moderna" fantasyalverna och de mytologiska alferna och sidhe, och har inte mycket gemensamt med de små flygande varelser som älvorna blev under romantiken. Älvor är små varelser, företrädesvis av kvinnligt kön, som bor jordhögar, under ängarna eller intill vattendrag. En del menar att det kan finnas ett samband mellan ordet älva och ordet älv (som i flod), men vad jag vet så är detta inte helt oomtvistat. Älva skulle också kunna syfta på ett gammalt ord för vit, nämligen alv. Många av de platser som förknippades med älvor var där vita dimsjok dröjde sig kvar i gryningen. Älvorna sades kunna slå människor med sjukdom och ond bråd död, vilket gör att de inte stämmer så bra in på våra moderna fantasyalver. Om man slår upp ordet älva i Nationalencyklopedins ordbok hittar man följande:
"Älva - ett kvinnligt naturväsen i nordisk folktro som bl.a. tänks dansa på ängarna vid kvällstid {ealf, vätte>: älvadrottning. Hist.: före 1520; fornsv. älva, utvidgning av älf; femininbildn. till alf".
Det innebär att ordet älva ursprungligen kommer från de gamla fornnordiska alferna. Däremot har själva begreppet älva litterärt och föreställningsmässigt mer gemensamt med de frankiska faires, pixies och sprites.
Alfer
Alfer däremot är en kvardröjande del av de myter som omgärdar den fornnordiska mytologin. Alfer var övernaturliga väsen, uppdelade på ljusalfer och svartalfer, där ljusalferna var de "goda" och svartalferna de "onda". De gamla nordiska svartalferna är antagligen ursprunget till både drow och Iynisin, två "raser" av onda alver som förekommer i fantasylitteraturen. Om man slår upp ordet alf i Nationalencyklopedins lexikon hittar man följande:
"alf (litterärt lån från fornisl. alfr, ett ord av dunkelt ursprung, språkligt samhörigt med sv. älva), alv, ett övernaturligt väsen med mänskligt utseende i fornnordisk folktro, språkligt - men icke föreställningsmässigt {min understrykning} - identiskt med senare folktros älvor."
Den frankiska traditionen
 I den frankiska traditionen finns framför allt den litterära grunden till det som i sverige kallas féer (eller älvor) och på engelska kallas fairies. Ordet kommer från latinets fatum (öde) och det grekiska ordet phanai (barn). Eftersom Frankrike varit en romersk provins har mycket av de romersk-grekiska myterna fått fotfäste där, så man kan faktiskt spåra delmängder av våra fantasyalver ända dit!
Féerna var uppdelade i olika undergrupper. Feys var övernaturliga varelser, oftast med magiska förmågor. En del av dem var dödliga, andra odödliga. Natur-féer är de som mest motsvarar de romersk-grekiska nymferna, dryaderna och neriderna. Dessa var förknippade med olika typer av natur, och oftast bundna till en speciell plats. Sedan har vi den viktigaste gruppen av féer; fé-folket. Fé-folket levde i fé-landet, ett magiskt rike skilt från vår värld. De hade kungadömen och egna regler och lagar, och är väl den del av fétraditionen som är vanligast i våra europeiska folksagor.
Sidhe
Den keltiska traditioner av alvliknande varelser kallas sidhe. Dessa skiljer sig från de oftast små féerna, och är lika stora som människor. De klär sig i pråliga kläder, och är förtjusta i mat och dryck. De har vassa tänder och saknar de traditionellt spetsiga alvöronen som vi är vana vid.
En kulturell smältdegel
England har under årens lopp haft många olika härskare. Alla har bidragit med sin del till både det engelska språket och till den engelska föreställningsvärlden. Detta gäller även den engelska synen på alver, eller elfs. För att generalisera kan man säga att de nordiska alferna vandrade vidare med vikingarna till England och blev till saxarnas mytiska aelf. Dessutom medtog normanderna sina faers och feys, och dessa blandades upp med de keltiska sidhe till medeltidens engelska folklores elf (alv). Och det var denna blandnng av olika "alv"-element som bl.a. Shakespear använde sig av.
Tolkien och alverna
Tolkien ville skapa en mytologi för England. Och de alver som fanns i den medeltida engelska folkdiktningen var en väldigt engelsk produkt, även om den byggde på andra kulturers myter från början.Så det var inte konstigt att just alverna fick en framträdande roll i Tolkiens legendarium. Tolkien själv utvecklade begreppet elf, och tog in delar av föreställningarna från det finska nationaleposet Kalevala för att ytterligare berika det. Faktum är att Tolkien själv i ett av sina brev ångrade att han kallade dem för just elf, i stället för att ge dem ett eget namn, eftersom ordet elf redan har ett "värde" hos många engelsktalande läsare. Tolkien ville med stor säkerhet se sina alver som en alldeles egen skapelse, även om ursprunget finns att söka över hela väst- och nordeuropa.
Olika sorters alver
Redan Tolkien införde begrepp som högalver, skogsalver och ljusalver. Detta har sedan byggts ut på ett mer eller mindre begåvade sätt av andra författare och, kanske framför allt, rollspeltillverkare till en labyrint av olika slags alver. Men nästan alla moderna fantasyalver har de gemensamma drag som Tolkien gav sina alver. Och av den anledningen kan man väl säga att den moderna fantasyalven ändå är skapad av Tolkien.
För den som vill läsa mer om olika typer av alver kan jag rekommendera Katherine Kerrs Deverry-svit för alver från sidhe-traditionen, Poul Andersons The Broken Sword för fantasy med nordiska alfer samt Elisabeth Moons Paksenarrion-svit för ytterligare en variant av alver, där även "svartalver" finns med. För mer kunskap om Tolkiens alver rekommenderar jag att man läser Silmarillion...
|
| |
|
|
