|
Skriven av Isblad den 20 juni 2011
|
Vera Duse som återvänder till Jämnviken där hon växte upp efter fler års bortovaro. Hon ska hjälpa sin mormor Ylva och hennes vänner att rusta upp Ylvas gamla hus, som Vera bodde i när hon var liten, där de ska öppna ett hotell. Till en början tycker hon att ingenting i Jämnviken har förändrats. Och det har det inte. Men Vera själv har förändrats, och snart avslöjar mormodern alla de hemligheter hon ditintills hemlighållit för Vera.
Vargsläkte är en ganska förutsägbar roman, men den lyckas faktiskt vara underhållande och läsvärd ändå. Den är inte så förutsägbar att den blir tråkig, även om jag hade önskat mig lite fler överraskningsmoment. Men som sagt som är berättelsen ändå engagerande, med karaktärer som är trovärdiga och levande trots att några av dem känns aningen schablonartade. Alla gör inte det, dock, och de är dessa karaktärer som lyfter historien mest.
Jag gillar att boken berättas till största delen ur ”monstrens” perspektiv, snarare än de människor som kämpar emot dem, samtidigt som om dessa monster egentligen inte ens framstår som sådana. Det är lite svårt att förklara utan att ge iväg för mycket av handlingen, men varulvarna äter långtifrån enbart djurkött, och Ylva förklarar för Vera att deras förmåga att skifta hamn inte är en förbannelse, utan en gåva vilken de använder för att försvara sig.
Jag tycker att Vargsläkte är bra, även om boken emellanåt känns lite innehållsfattig. Det är ju första delen i en serie, och känns ganska mycket som en introduktion till den värld boken utspelar sig i. Det är en bra introduktion, för den får mig att vilja läsa mer om Vera, Ylva och Jämnviken, men jag hade ändå väntat mig lite mer av boken.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
