|
Skriven av Luna Noire den 1 september 2011
|
Ett gigantiskt rymdskepp ligger i omloppsbana kring ett par döende stjärnor. Det har funnits där i ett halvt årtusende och det är den enda värld Rien känner till. Som tjänare och naturlig människa befinner hon sig lågt ner i hierarkin i ett samhälle som styrs av en bionisk adel. Men allt förändras då hon möter Perceval, en krigsfånge från en avlägsen del av rymdskeppets värld. Perceval är dömd att dö, om inte Rien kan befria henne. Tillsammans kommer de att upptäcka att världen är långt ifrån vad de trott att den är, och att de två kanske är de enda som kan rädda den från snar undergång.
Det är inte helt lätt att beskriva Dust, Elizabeth Bear har skapat en mycket underlig och helt fantastisk värld inuti ett gigantiskt metallskal och det tar sin tid att verkligen sätta sig in i och få en känsla för den. Bear har verkligen använt sig av genrens alla möjligheter och låter vetenskap, mytologi och fantasi förenas på ett sätt som övertygar och fascinerar. Dessutom är alltsammans otroligt välskrivet, med ett poetiskt och nyskapande språk, som inte är helt lätt, men ger desto större utdelning.
Här finns också ett queerfeministiskt inslag, till exempel könsneutrala pronomen och tvekönade människor. Men det är inget som någon av karaktärerna i boken någonsin reflekterar över, det är i stället en självklar del av deras vardag. Inte heller är homosexualitet något som anses problematiskt på något sätt, lika lite som att heterosexualitet är en norm. Något som jag önskar att fler sci-fi- och fantasyförfattare haft i åtanke.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
