|
Skriven av Vinter den 31 oktober 2011
|
Det var tur att jag inte såg att trilogin som börjar med Firebrand heter Rebel Angels, för i så fall hade kanske det töntiga namnet skrämt bort mig från att låna första delen. Det hade varit synd, för det är en riktigt bra bok.
Hur som helst, Firebrand utspelar sig i Skottland i slutet av 1700-talet och i den andra världen, gömd från människorna, som befolkas av “Sithe”, ett sorts fefolk. Deras världar skiljs åt av “the Veil”, men kanske inte länge till. Sithedrottningen Kate vill förstöra slöjan för att kunna härska över människorna också.
Berättaren i Firebrand är Seth, en ung sithe som fick en dålig start i livet och växte upp i en borg där de flesta, inklusive hans egen far, ignorerade honom. I stort sett den ende som tycker om honom är hans äldre halvbror Conal. Seth älskar sin bror, men de flesta andra fräser han åt. Seth är en rätt otrevlig skit, men det går att sympatisera med honom, eftersom hans otrevliga och inåtvända sätt är hans försök att hantera att han ständigt har blivit trampad på. Med utgångpunkt i hans ensamma uppväxt är det också fint att få se de små sprickor som uppstår i hans hårda skal när han blir äldre. Seth må ha taggarna utåt mot folket omkring sig, men för läsaren är han lättillgänglig.
Efter en konflikt med drottningen skickas Conal och Seth i exil i människornas värld, där häxjakten pågår för fullt. I en sådan situation, där folk kan pressas till att ange sina vänner som häxor och djävulsdyrkare, gäller det för nykomlingar som Seth och Conal att leva diskret. De måste ju överleva tillräckligt länge för att kunna ta sig tillbaka till sin egen värld, hämnas och stoppa Kate.
Det är lätt att läsa Gillian Philip. Hon skriver smidigt och klart, är en effektiv berättare och målar upp vilda landskap så att jag tycker mig vandra i dem själv. Hon får mig att längta efter karga klippor och en öppen himmel. Ibland känns språket väl modernt med tanke på när handlingen utspelar sig, men eftersom berättaren verkar tala i nutid om händelser som skedde för länge sedan fungerar det.
Det är stora saker som står på spel i Firebrand, men Philip undviker, åtminstone hittills, att göra en typisk Världens Öde-grej av det. Man ser bara det Seth ser, och en stor del av tiden är han i människornas värld och har ingen koll alls på vad som händer där hemma. Istället får jag känslan av att stora hjul är i rullning precis utanför vårt synfält, jag känner vibrationerna när de snurrar men jag vet inte än vad det innebär. Jag gillar det.
Det enda som inte görs särskilt smidigt är när Philip använder Sithe för att uttrycka åsikter om människosamhällen på ett övertydligt sätt. Sithe-folket är långlivade och skickliga krigare och hantverkare. De ser gärna ner på människorna och betraktar dem som svaga, smutsiga och okunniga. Philip framhäver särskilt att Sithesamhället är jämställt när det gäller kön och sexualitet, och Seth äcklas av människornas strikta könsroller och sexuella normer. Det är trevligt att läsa om ett fantasysamhälle som inte apar efter vår egen historia på det området, men samtidigt är det något ihåligt med feernas skrytighet, med tanke på att deras samhälle verkligen inte är något paradis heller, utan hierarkiskt på andra sätt istället och väldigt brutalt. Men det är en liten invändning om en annars läsvärd bok. (Och jag har med flit undvikit att säga att det är en ungdomsbok, ifall det skulle skrämma bort någon.)
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Isblad · den 31 oktober 2011, 12:39
|
Skottland och fefolk - låter som en bra kombination. Den här vill jag definitivt läsa. :)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
