|
Skriven av Rogie den 2 oktober 2012
|
När jag började läsa The saga of Recluce böckerna var deras koncept och berättelser helt revolutionerande för mig. Nu I efterhand kan jag se på de med kritiska ögon och peka ut många fel som att han kastar sig fram och tillbaka i sin världs historia blandat. Den här serien är mycket mer strukturerad.
Modesitt har skapat en ny fantasyvärld, där sång och magi hänger intimt ihop. Anna Marshall är en musikinstruktör vid Iowa State University som i ett svagt ögonblick intensivt önskar att hon kunde vara någon annanstans. Och vare sig hon vill det eller ej, uppfylls hennes önskan: i samma ögonblick, i världen Erde, använder en kvinnlig magiker sina krafter för att åkalla en mäktig magiker - och får Anna som svar. För Annas förmåga att exakt och perfekt återge varje ton i sin sång ger henne precis den kontroll över världens sångmagi som en magiker behöver. Men från det ögonblick hon anländer är hon i fara, och nu måste hon lära sig använda sina nya krafter, om hon skall kunna skapa sig ett nytt liv på Erde.
Den största styrkan i serien är nog Anna själv. Hon är varken en svag liten prinsessa eller en halvnaken barbarkrigare. Hon är en helt vanlig människa som gör allt för att överleva. Det är helt fokus på henne och hennes kärlek till sina barn som hon aldrig kommer att träffa igen. Det är mycket gripande och det är inte alltid man möter en sådan här stark och verklighetstrogen karaktär.
Som plus påminner hon om min egna mamma.
Detta gör dock att jag har svårt att i jämförelse alltid känna sympati med hennes medmänniskor.
Modesitt presenterar ett realistiskt medeltida samhälle där kvinnornas rättigheter är lika med noll. Det dyker upp massor av skurkar som i grunden vill krossa Anna helt enkelt för att hon är kvinna. I landet Sturinn låter man till och med kvinnor gå i kedjor. Ibland vill jag bara vrida skallen av de på grund av deras dumhet och idioti och då vet man att författare har lyckats med något.
Men författaren är dålig på att presentera exempel på kvinnornas förtryck. Vi får t.ex. bara möta en kedjad kvinna från Sturinn i ett enda stycke i sista boken. Dessutom drar Modesitt lite väl ut på det. Ibland känns det nästan som om han hittar på en konflikt bara för att fylla sidorna. Anna klara allt hon tar för sig och det värsta som händer är att hon får huvudvärk. När hon svimmade för tionde gången var det lite "jaha" känsla över det hela. Dessutom blir det lite svar mot vit, men det är en av de bättre versionerna av kampen mot gott och ont.
I början är serien lysande och grand med en berättelse som känns helt fräsch. Men han när i fjärde boken presenterar Annas adoptivdotter Secca som huvudkaraktär tappar serien kvalitet. Jag finner bara att jag saknar Anna, som om det är två olika serier jag läser om.
Jag skulle vara motvillig att kalla böckerna för feministisk fantasy. Berättelsen kryllar av krig och massmord. Annas enda chans att överleva är att bli en tyrann i mångas ögon. Bara för att man använder sig av ett visst koncept behöver man inte kategorisera.
Klimaxet är ett av de mest brutala jag läst om. Modesitt är inte rädd att ta ut svängarna och lyckas skapa en fascinerande värld men framför allt fascinerande magi-koncept. Ge dig av in i The Spellsong Cycles magiska värld lika välskriven som en symfoni av Mozart.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
