|
Skriven av Bolion den 13 december 2002
|
Ännu en bok av Eddings. Och bokens innehåll behöver inte ens läsas. Man vet hur det kommer att gå.
Bokens huvudperson är den perfekta tjuven. Han är fingerfärdig och dessutom väldigt tursam. Hans namn är Althalus, den enligt ryktet bästa tjuven i världen. Efter att ha funderat över saken i några år beslutar han sig för att lämna ödemarken, som han kallat sitt hem, för att bege sig av till de stora städerna i söder och pröva sina färdigheter i de rikas skattkistor. Men eftersom inget varar för evigt, sviker lyckan honom till slut.
Efter att ha misslyckats med de enklaste stölder kommer han tillbaka till sina hemtrakter, med ett mäktigt dåligt humör. Där träffar han en mystisk man vid namn Ghend. Ghend vill leja honom till ett uppdrag. Mot betalning skall Althalus bege sig till Huset vid världens ände och stjäla en bok. Althalus accepterar, eftersom han inte längre kunde vara säker på sig själv längre.
Sagt och gjort. Althalus kommer fram till huset, men där går något tokigt. Boken finns mycket riktigt där, men det gör också en katt - och den pratar med honom. En av de första skerna hon säger är att han inte kan komma ut ur huset förrän hon vill det. Vilket stämmer mycket riktigt.
Althalus är helt säker på att han har blivit tokig, att alltihopa inte händer. Men efter ett tag inser han att det är verklighet, och långsamt men säkert vänjer han sig vid sitt öde. De närmsta åren lär katten Althalus att läsa boken, och snart inser Althalus att allt inte står rätt till. Vad är meningen med allt detta? Så en dag lämnar de huset, och Althalus svåra uppdrag börjar.
Eddings böcker börjar bli lite väl fattiga nu. Althalus är bara en kopia av Silke och Talen, de två andra tjuvarna man kommer ihåg. Händelseutvecklingen är lika dålig som övriga Eddingsböcker, vilket är synd. Det borde vända snart, innan det är försent.
De välkända fyndigheterna och den välkända humorn är inte längre rolig. Förut brukar alltid personerna och humorn mellan dem rädda hans böcker. Men här är det på gränsen. Boken är ju helt klart läsbar, efersom det är just Eddings stil, vilken för det mesta går hem. Men har man läst den en gång lär det dröja innan man öppnar den igen.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · jolepole · den 7 november 2003, 17:39
|
Har hört om den, kanske sak läsa den, den är rätt lik de drabbade på tv så vitt jag förstår.
|
|
#2 · Naimondoch · den 7 november 2003, 18:43
|
mmm, de e den.... de drabbade e nästan en kopia på de utvalda...
|
|
#3 · Aragon · den 14 juni 2006, 14:16
|
Jag har läst den, och jag tyckte den var den bästa av Eddings böker. (Dom jag har läst)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
