|
Skriven av Bolion den 13 december 2002
|
Har man läst en har man läst alla. Den termen dyker upp allt oftare i mitt huvud då jag hör Eddings namn.
Boken fortsätter där De utvalda slutar. Ghends armé har effektivt stoppats, och Althalus förbereder nu de andra fronterna inför invasionen som med all säkerhet kommer att komma i följd av Ghends nederlag.
Efter ytterligare en seger till Althalus börjar fienden ta till andra medel. Genom att predika för de fattiga bönderna i Perqaine börjar ett gigantiskt uppror att sjuda, och Althalus måste stoppa det innan det kokar över och blir kaos.
Althalus, Dweia och resten av deras brödraskap inser att de måste sluta parera Ghends anfall och istället en gång för alla slå in den avgörande stöten. För att göra det måste de resa tillbaka i tiden - ungefär två och ett halvt årtusende, då Althalus fortfarande bar en vacker tunika med öron på...
Eddings krydda börjar tappa sin effekt. Jag har alltid uppskattat böckernas sätt att ge oss nuet, utan klyschor eller särskilt tunga grejer. När inte ens det får full effekt längre är det något som är allvarligt fel.
Boken känns - som vanligt när vi snackar om Eddings - som en avspegling av hans tidigare alster. Slutet tycker jag var lite väl fattigt för att man skall ha överseende med det.
Man kan aldrig få för lite Eddings - men det är väldigt enkelt att få för mycket, har jag märkt.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Naimondoch · den 7 november 2003, 18:45
|
den vill ja läsa...!
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
