|
Skriven av Bolion den 12 december 2002
|
I långa originalböcker kan det ta ett tag innan det roliga börjar - till och med så mycket som 200-300 sidor. Men den som väntar väntar alltid på gott.
Simon driver runt. Utan hem, mat eller något sällskap. Elias män jagar honom likt blodhundar, skall de aldrig ge upp. Simon är arg, besviken och ledsen på Ursilas för att hans underbara liv på slottet tagits ifrån honom.
Så kommer han fram till en stuga - på vars bakgård en halvmänsklig, mystisk varelse hänger snarad. Snart kommer värden fram, med en yxa i handen. Han skall utplåna ondskans yngel.
Ett infall får Simon att slå mannen, ett dräpande slag. Simon inser vad han just har gjort och känner chockblandad panik stiga i hans strupe. Allt han kan göra är att rädda varelsen - vilket han också gör.
Som tack skjuter varelsen en pil som fastnar på trädet alldeles intill honom - en pil som är helt vit.
Någon minut senare skrämmer ett litet troll honom. Simons mur faller. Han sjunker ner på knä och gråter ut sina instängda känslor av de två veckor han varit på flykt.
Binabik, det lilla trollet, vill honom inget illa. Han slår till slut följe med Simon - och blir på så sätt delaktig i det stora spelet som Simon har rubbat, med en egen gömd sanning ingen vet om...
Boken var en klar förbättring i jämförelse med Simon Månkalv. Nu är det slut med "get-to-know-each-other" kapitel. Tempot är bra och det händer hela tiden något. Händelseutvecklingen ter sig väldigt bra - jag kan förstå att Williams lyckades skriva så mycket som han gjorde på den här serien. Boken ger en liknande känsla som de första böckerna i SoDå gjorde - det ligger mer bakom än man anar.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
