|
Skriven av Bolion den 12 december 2002
|
Ju mer insikt man får, desto mer uppskattar man en bok. Så länge som jag väntat på denna värdefulla insikt den här gången har jag aldrig väntat tidigare. Tack och lov var det värt det.
Simon är i trygghet i Naglimunds fäste. Trollet Binabik är skadad men vid liv. Troll har gott läkekött och Binabik är snart på benen igen.
Men någon fattas. Vart är hon? Han saknar sitt kvinnliga sällskap mycket. Antagligen är hon tjänare för någon prinsessa eller annan adelsdam. Vad är väl en kökspojke mot det?
Oroväckande nyheter kommer från Hayholt; rykterna skvallrar om att Elias börjar förlora greppet om sitt förnuft. Josuas broder är i full färd med att mobilisera en invationsstyrka till Naglimund. I sin hand har han det mytomspunna svärdet Sorg, vilket bara innebär en sak: Det behövs mer än tappra soldater och geniell krigsföring för att stoppa kungen. Onda makter stöder honom.
Så kommer det sig att ett sällskap sänds för att finna svärdet Törne i de hårda bergsländerna i norr, medan man i Naglimund fortsätter leta efter ledtrådar om svärdet Minneyar. Gissa vem som följer med på den kalla, snötäckta resan till bergen? Just det, allas vår Simon, som förtvivlat undrar hur han kunde hamna i den här soppan.
Nu i sista boken börjar man hänga med på vad som är vad egentligen. Originalbokens händelseutveckling är långsam, vilket gör den svenska versionen på tre enskilda delar lite småtråkig att läsa. Jag är väldigt arg på Wahlströms för att de misshandlade boken på det sättet.
Dock tycker jag att boken är riktigt bra. Slutet öppnar upp för en massa action och nya händelser i Avskedets sten. Det verkar som om serien kommer bli en av de bättre jag läst hittills.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Imdril Dagorlad · den 10 november 2003, 08:16
|
Den delen har jag inte hunnit få tag på än...
|
|
#2 · Nieane · den 10 november 2004, 18:45
|
Bra recensioner alla tre, dock ett litet minus för att du fått fel bilder på böckerna... ;)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
