|
Sagan om Elenien (hela serien)
|
|
Skriven av Julle den 19 augusti 2003
|
Vi börjar känna igen det vid det här laget, inte sant? Många gamla ingredienser är återanvända för den här soppan, och det luktar därefter. Det finns en sten med viss egen vilja och stor magisk kraft (och tänka sig, den är blå). Det finns en gud som törstar efter att ta över världen och få allt folk att tillbedja honom. Det finns andra gudar som tycker att det är en dålig idé, och ett sällskap som får resa omkring alldeles för mycket för sitt eget bästa.
Visst finns det lite nya kryddor för att dölja den något sura smaken, tillräckligt för att det vid en första blick skall verka vara bara ytterligare ett halvdant verk fyllt av klichéer. Sådan tur har vi dock inte. Skrapar man lite på ytan... till och med i en helt ny värld finns samma gamla personer som innan. Visst, de har nya namn, nya utseenden och ibland nya yrken, men i grunden är det samma mall som har använts igen.
Sagan om Elenien har de flesta av de ”fel” – eller egenheter, om ni så vill – Eddings skrivande mer eller mindre alltid har. Om ni vill ha en uppradning av dem, läs min recension av Sagan om Belgarion - http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=165&action=comment . Den är inte lika bra som Eddings första serie, även om den har en liten råare ton som passar bättre med antalet människoliv som går åt, vilket kanske kan förklaras av att huvudpersonen inte längre är en kökspojke som plötsligt får växa i mycket större kläder än så, utan en gammal och något sliten riddare. På det hela åker man omkring väldigt mycket, än skall man hit och hitta det, än skall man dit och utrota det. Blod sprutar och kroppsdelar flyger, och våra hjältar äter tio yrkessoldater till frukost. Per person.
Jag tycker egentligen inte att det finns något som helst behov av att läsa Sagan om Elenien. Visst, den är inte fullt så meningslös som Sagan om Mallorea (eller Sagan om Tamuli, på vilken en recension lär komma inom ett tag). Det finns några fräscha detaljer, några saker som inte känns fullt så gamla och kopierade, men Eddings kreativitet inom fantasyområdet var ganska uttömd efter fem böcker (som ändå till stor är en uppradning klichéer).
Eddings är ingen amatör när det gäller att skriva, så mycket kan jag ge honom. Han råkar bara ha väldigt, väldigt få idéer som inte har används alldeles för många gånger och en inställning till (om än fiktiva) människoliv jag verkligen föraktar. Sagan om Elenien får till slut en stark tvåa – det finns några höjdpunkter, även om de är få och sparsamt utspridda.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Cirtap · den 19 augusti 2003, 23:35
|
Eddings serier har sina brister, men jag tycker ändå att de är underhållande.
|
|
#2 · Ecthelion · den 20 augusti 2003, 00:44
|
Hehe... Har man läst en Eddingserie har man läst alla. Fast de kan vara nog så underhållande.
|
|
#3 · Erothain · den 9 oktober 2003, 23:17
|
Jag har inte läst Någon annan av eddings serierna än denna. Jag tyckte denna var bra och tycärr kan jag inte kommentera på de brister som sagts eftersom jag inte läst de andra serierna. Dock anser jag att denna är underhållande läsning.
|
|
#4 · Caine · den 19 februari 2004, 00:21
|
#3 Varnig för att gå in på recensionen om Tamuli, smutskastnign av Eddings på hög nivå. Det e skönt när man hittar folk som tycker som en själv. Tamuli är dock också en väldigt bra serien (en fortsättning på denna)
|
|
#5 · Julle · den 27 februari 2004, 10:54
|
Förklara gärna på vilket sätt jag smutskastar serien, genom att peka på saker där du anser att jag har fel.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
