|
Skriven av Halvalven den 22 oktober 2003
|
Först kanske jag skall beskriva en "Borrible". Det är som så att helt vanliga barn (eller kanske de som är slugare än genomsnittet) helt plötsligt kan finna att deras öron har blivit långa och spetsiga. Dessa barn rymmer hemifrån för att leva sina egna liv, och aldrig åldras. Men om han blir infångad av lagen ligger han risigt till. Hans öron blir klippta tillbaka till det normala, och han kommer börja åldras och slutligen bli en tråkig, vanlig löneslav.
Borribles finns i hela världen, allra oftast i större städer eftersom de blir oroliga till sinnes när det inte finns folktäta gator och övergivna byggnader att gömma sig bland. De stjäl det de behöver för att överleva, och älskar historier och berättelser. En Borrible behåller aldrig sitt gamla namn, utan måste förtjäna ett nytt genom att ge sig ut på ett äventyr.
Och denna bok handlar om det största av alla äventyr. Den stora Rumble-jakten. Åtta namnlösa Borribles från olika hörn i London (där boken utspelar sig) samlas ihop av Spiff, en Borrible som är sällsynt slug och har dussintals namn från sina äventyr. Anledningen är att spejarborriblen Knocker (som är något av en huvudperson) har lyckats fånga in en Rumble som snokat runt på den egna bakgården.
Rumbles är Borriblernas största fiender, ett slags råttliknande, militäriskt folk som bit för bit försöker ta över London från Borriblerna.
De åtta som samlats skall se till att hotet från dessa kräk omintetgörs, och detta genom att ta kål på de högsta ledarna för Rumblarna.
Detta kan låta som upptakten till något slags barnbok i stil med Harry Potter, jag menar, ett samhälle av barn som lever i övergivna hus utan de vuxnas vetskap, nöjda och glada med att vara det de är och att vara lämnade ifred med sina egna seder och lagar. Men så är inte fallet. The Borrible Triology (ja, det är tre böcker i en) är stundtals våldsam på gränsen till det brutala, den är full av smuts, blod och umbäranden. Det är inte en bok man läser till godnattsaga, och den är full av stolthet, mod, uppoffringar och lojalitet. Och den är sorglig.
Språket är rikt och särpräglat, och man vet aldrig riktigt om det är i nutid, forntid eller framtid man befinner sig. Borriblernas hälsningsfraser är underbara, och det motstånd våra hjältar (eller är de bovar?) möter under sina långa färder genom London är nyanserat, detaljerat och fullkomligt berättigat. Emellanåt är det nästan så att man hejar på dem som vill åt Borriblerna.
Detta är saga när det är som bäst, och det är inte någon snäll saga, nej, snarare är det bröderna Grimm som varit framme. Blod, svett, eld och tårar. Fantastiskt. Makalöst. Fasansfullt. LÄS!
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Adara · den 23 oktober 2003, 18:36
|
The Borrible Trilogy är verkligen bra... Håller defenitivt med om betyget, och uppmaningen om att man ska läsa den ^_^
|
|
#2 · Admanta · den 13 november 2003, 21:59
|
Finns den på svenska än?
|
|
#3 · Hagabur · den 20 november 2003, 21:43
|
Tycker den är helt underbar. Helt klart läsvärd, skildrar samhället ur ett udda perspektiv. Tycker att det är ganska klart att all kritik syftar mot dagens samhälle, även om det aldrig skrivs några årtal och London i sin skepnad verkar något föråldrat... Underbar bok...
|
|
#4 · Halvalven · den 24 november 2003, 18:25
|
Tror inte den finns på svenska (är ganska ny även på orginalspråk, har jag för mig)... Tveksamt om den överhuvudtaget kommer översättas... Väldigt speciell bok...
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
 |
 |
| Författare |
|
Larrabeiti, Michael de
|
|
Serie
|
|
Boken är fristående.
|
|
Vill du skriva recensioner?
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.
|
|
