|
Skriven av Thorongil den 27 januari 2004
|
Mördarens jakt är den tredje och avslutande delen av Berättelsen om Fjärrskådarna, som inleddes med Mördarens lärling. Jag väntade länge innan jag slutligen tog mig an denna bok, och orsaken är måhända den att jag fått höra så skiftande omdömen om den. Jag har hört att det är den sämsta delen av trilogin, och att jag lika gärna kan hoppa över den om jag inte vill ha min bild av världen och karaktärerna förstörd. Men jag har å andra sidan hört andra säga att det är den absolut bästa delen. Så det var med bävan jag började plöja igenom romanen.
Om ni inte har läst Vargbroder, sluta läsa denna recension nu.
I slutet av Vargbroder tog Ridderligs son, oäktingen, gift i sin cell i Bockborgens mörkaste fängelsehåla. Men med hjälp av klokskapen, "det gamla blodet", flydde hans själ till den varg som Sonen har ett band med; Nattöga. Sonen fick hägn i dennes kropp tills den dag då hans läromästare och mentor Chade, tillsammans med stallmästaren Burrich, grävde upp hans kropp ur kistan och lockade tillbaka hans själ till den. Han gick, om än motvilligt, tillbaka till den kropp som man lyckats behålla trots att straffet för att använda klokskapen av hävd är att hängas över vatten och därefter brännas.
Sonen har överlevt, men hans gamla liv är över, och alla hans vänner tror att han är borta för evigt. Under inga förutsättningar kan Sonen återvända till Bockborgen och dem han älskar; han tycks dömd till ett plågsamt liv i ensamhet.
Den rättmätige kungen, Ärlig, är försvunnen, på jakt efter de Äldste, som på kung Vishets tid frälste Sex Hertigdömen från utöbornas angrepp. Usurpatorn Kunglig har flyttat det kungliga hovet till Köpevad i Farrow, och lämnat Bockestad och hela kusten nästintill oförsvarad inför rödskeppspiraternas angrepp. Befälhavare på Bockborgen är hans nåd Ljus, men en annan viktig maktfaktor i kusthertigdömena är Saktmod, den forne tronföljaren Ridderligs gemål.
Ridderligs son ställs inför valet mellan att leva som människa - med alla bekymmer det innebär - och att leva som varg - utan att behöva oroa sig för mer än att hitta mat och en plats att vila på, ständigt med tankarna i nuet. Stående utanför kan man tycka att det borde vara ett lätt val, men Sonen kommer fram till sitt beslut endast med möda. Det som får honom att inte ge upp för vargens frestelse är tankarna på Molly, men också de svidande minnena av tortyren och det brännande hatet mot Kunglig. Tanken på hämnd håller honom uppe, men det krävs något dramatiskt för att få honom att slutligen ge sig iväg; en dag...
Resten av handlingen vill jag inte avslöja något om, det måste man uppleva själv.
Jag tror inte att denna roman skulle vara bra om man inte läst de föregående böckerna i trilogin. Det händer inte så mycket, tempot är tämligen lugnt - stundtals stillastående - och karaktärerna har stor betydelse. Men den reflektionen är antagligen helt oväsentlig eftersom det är meningen att man skall ha läst de föregående böckerna, och med dem i minnet är denna underbara roman ett mästerverk som faktiskt överglänser det mesta av det jag läst inom fantasygenren. Det är en avslutning och ett klimax, fyllt av spänning och känslor, såväl kärlek som hat, ädelmod som avundsjuka. Och med denna sista del av Fjärrskådartrilogin tar författarinnan sina utomordentliga beskrivningar av känslor till en ännu högre höjd. Hon inte bara beskriver dem väl, hon får också läsarna att känna med hennes karaktärer, att förtvivla och att åter hoppas.
Robin Hobbs värld - i vilken hon i denna trilogi placerat Sex Hertigdömen i mitten - är inte väldigt invecklad och detaljerad, man levereras som läsare inte mycket historia, men man kan ändå leva sig in i den oerhört väl.
Jag tror inte att många av dem som läst trilogin till dess slut kommer att glömma Ridderligs son, Fjärrskådare i första taget.
Jag ser dessutom fram emot att få återvända till Sex Hertigdömen och Sonen i Hobbs nya trilogi The Tawny Man.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Nanouk · den 8 juli 2004, 14:37
|
*muttlar* Den slutade ju inte alls som jag ville. Men jag är ju så svag för lyckliga slut, så det är nog därför...
Bra var den i alla fall. Bara till att fortsätta plöja på genom böckerna =)
|
|
#2 · Wrothrich · den 17 juli 2004, 13:18
|
Älskar slutet...har nästan tröttnat på "och så levde de lyckliga i alla sina dagar" slut.
Slutet på imorgon när kriget kom håller nästan samma klass....=)
|
|
#3 · Nieane · den 20 oktober 2004, 19:14
|
Hela denna serien är något av det bästa jag läst! Robin Hobb har ett underbart språk,en bra och lite annorlunda historia och intressanta karaktärer. Hela världen känns verklig och karaktärerna är mänskliga. Heja Robin Hobb!
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
 |
 |
| Författare |
|
Hobb, Robin
|
|
Serie
|
Berättelsen om Fjärrskådarna
Tredje
boken
|
|
Vill du skriva recensioner?
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.
|
|
