|
Skriven av Auryn den 30 januari 2004
|
Vindarnas Barn forsätter historien om prins Kerish och hans sökande efter de sju nycklarna som ska befria den frälsare som kan rädda landet Galkis. Som färdsällskap har prinsen sin halvbror, Forollkin, och Gidjabolgo, en man som både är ful att se på och ful i munnen. De färdas norrut genom de dödliga träsken, i riktning mot det frusna land där de hoppas finnas den trollkvinna som lär äga den tredje nyckeln. Men trollkvinnan är gudinna för det nomadfolk från vilket Kerish moder kom, och den pakt han tvingas ingå med folket kan inte brytas...
Historien är bättre och mer spännande än i första boken. Gidjabolgo är ett skönt tillskott - han ifrågasätter hela tiden de dumma saker som prinsen gör på grund av fåfänga, och som man som läsare tidigare hade stört sig på. Det hela bildar en intressant gruppdynamik, där motsättningarna mellan bröderna och Gidjabolgos elaka kommentarer blir både roande och en grund för intriger. Historien börjar bli fantasifull och engagerande. Gidjabolgos närvaro i det lilla sällskapet utgör en intressant gåta i sig - det är ännu inte förklarat varför han följer med prinsen.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
