|
Skriven av Julle den 26 juli 2004
|
Larona är en mycket fristående fortsättning på Mantor, och således den andra delen i Karolina Bjällerstedt Mickos Till Esperani.
Kriget som fick Mantor att fly sitt hemland i den första boken har inte lett någonstans alls, bortsett från att en utbrytargrupp har tröttnat och nu inte vill slåss på någondera sidan. I bokens centrum stor Larona, påväg in i ett giftemål hon egentligen inte vill ha och med hovintriger upp över öronen.
Där Mantor hade en berättelse som på ett snyggt sätt hölls ihop av sitt smala fokus, breder Larona ut sig och skall istället ta itu med de värlsomvälvande konflikterna. Det fungerar inte. Det blir för tunt, som smör som skall bredas ut över en för stor smörgås, för att kopiera en viss hobs uttryck. Berättelsen tappar och blir inte längre lika intressant, när det inte längre känns som om det är personerna man läser om som är det viktigaste. Inte heller lyckas författaren som i sin debutroman med att ge trovärdiga, spännande personporträtt. Det finns helt enkelt inte mycket värt att läsa om, även om Bjällerstedt Mickos verkligen kan skriva.
Hennes tredje bok skall vara aktuell någon gång i en inte allt för avlägsen framtid. Jag ser fram emot det, för hon kan bättra än såhär. Mina jämförelser till trots är det inte en tillbakagång till Mantor jag vill se, bara någonting som inte är Larona.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
