|
Three Hearts & Three Lions
|
|
Skriven av Julle den 10 december 2004
|
Holger Carlsen lever ett rätt ouppmärksammat liv i USA när andra världskriget bryter ut och Tyskland invaderar hans Danmark. Han beger sig dit för att bli en del av motståndsrörelsen. Under en misslyckad utsmugglingsoperation blir de upptäckta och anfallna av tyska trupper ... och när han vaknar upp befinner han sig i ett annat land, i en annan värld. Häst och utrustning som passar honom perfekt väntar på honom. Men vem är han? Vad gör han där egentligen?
Three Hearts & Three Lions blandar friskt nordeuropeiska mytologier och kristen tro och stilen är utmärkande Poul Andersons, i alla fall om man skall döma av den fantasy från hans penna som jag har läst hittills. Språk och känsla bryts dock av det faktum att Holger trots att han passar perfekt in i den inte förstår världen han har dykt upp i. Anakronismerna som uppstår till följd av detta är naturligtvis planerade och förmodligen tänkta att roa läsaren, men personligen tycker jag snarare att de förtar en del av bokens stämning. Lyckligtvis finns det mycket kvar och det är lätt att leva sig in; det är en frisk, fantasifull värld byggd med all den imponerande känsla Anderson har för mytologierna han använder.
Dialogen kan kanske vara svår att följa för en ovan svensk läsare, då vissa av de varelser och personer som Holger stöter på talar synnerligen dialektalt:
"Oh, Ay git aroon, Ay do." The being hunkered down and regarded Holger with circular eyes. He wore only a leather apron, and carried a hammer. "We-un bin a-drayin' a new shaft thisaboots." He waved at the surrounding territory. "Thar's gold in them thar hills."
Men det är en del av bokens charm och inte särskilt svårt att komma in i, och tillför en del till de annars rätt platta bifigurerna. Deras roll känns inte så mycket som att vara enskilda personer som en del av världen som utgör en bakgrund till Holger Carlsen.
Själva berättelsen är ganska linjär utan större överraskningar; när Holger väl irrat omkring länge nog att få upp ett spår efter vad det är meningen att han skall göra handlar boken mest om att ta sig dit och de hinder han stöter på under tiden. Jag tycker personligen inte att den är mycket att hurra för egentligen, även om den slutliga knorren är tillräckligt snyggt gjord för att väga upp det hela en aning.
På det hela taget är Three Hearts & Three Lions en helt okej bok, men Anderson kan bättre. Om du vill smaka på hans författarskap rekommenderar jag istället den helt fantastiska The Broken Sword.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Julle · den 27 november 2004, 22:19
|
Anledningen till den akuta accenten istället för apostrof är för övrigt att det inte går att posta recensioner eller redigeringar med apostrofer i. Ni får stå ut ändå.
|
|
#2 · Julle · den 27 november 2004, 22:21
|
http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=250 <--- Thorongils recension av nämnda _The Broken Sword_.
|
|
#3 · Thorongil · den 28 november 2004, 02:02
|
#1 Det går visst, bara man kan knepet. :P
|
|
#4 · Julle · den 28 november 2004, 16:50
|
Möjligt, jag hade aldrig ens skrivit en recension med apostrofer i, upptäckte jag. Förmodligen ett sunt tecken. ;)
|
|
#5 · Johan · den 10 december 2004, 14:52
|
Håller med Julle, en av Andersons svagare böcker, och ändå en trea i betyg. Vilket säger mer om hans övriga produktion än om den här boken.
|
|
#6 · Eranthis · den 6 maj 2011, 08:17
|
Jag gillade faktiskt den här mer än "Broken Sword". Kanske beror det på att miljön är något sorts odefinierad fantasyland, en sorts oändligt, inte kartlagt rike som utvecklar sig när man reser in i det. Precis som det var när jag som liten började spela rollspelet Drakar och Demoner utan någon specialiserad eller färdigutbyggd värld att spela i. Spelledaren improviserade fram världen och äventyret ihop, varken spelledare eller spelare hade en aning vad som väntade bakom nästa krön. Det märks att konstruktörerna av såväl Drakar och Demoner som den amerikanska storebrodern Advanced Dungeons & Dragons fått minst lika mycket inspiration från Anderson som Tolkien, och ett exempel är varelsen som kallas svanmö, och som torde ha plockats från Three Hearts, Three Lions till Monsterboken I.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
