Meny
Startsidan
Forum
Litteratur
Författare
Johans hörna
Månadens visdomsord
Recensioner
Novellpriset
Film
Musik
Spel
Noveller & Dikter
Butik
Community
Användarnamn

Reklam
Community (3 medlemmar inloggade)
Användarnamn
Lösenord
 

· Bli medlem
· Information om
  cookies

· Glömt lösenordet?
Fredag den 24 maj 2013  ·   Fantastika om 147 dagar

Reklam

Navigation
Catahya > Litteratur > Recensioner > Good Omens

Good Omens
Skriven av Thorongil den 13 december 2004
Terry Pratchett känner de flesta fantasyfantaster till som författaren till böckerna om Skivvärlden (Discworld), en av den humoristiska fantasyns största, med en imponerande produktion som spänner från 1970-talet till i dag. Neil Gaiman har en än så länge kortare karriär som romanförfattare bakom sig, men han är desto mer etablerad i seriebranschen. Tillsammans skrev de 1990 romanen Good Omens.

Good Omens handlar om den sista striden mellan gott och ont, om Domedagen. Den handlar om en liten pojke vid namn Adam – som egentligen är Antikrist – och om en ängel och en demon som försöker leta rätt på honom för att stoppa jordens undergång. För de trivs rätt bra som det är, och efter så lång tid på jorden har deras respektive lojaliteter till himlen och helvetet börjat ge efter. Författarna sägs ha påstått att Pratchett har skrivit ur ängeln Aziraphales perspektiv och Gaiman ur demonen Crowleys perspektiv, men det har jag svårt att tro. Mer om det nedan. Släng in en på 1600-talet bränd häxas ackurata profetia, hennes ättling i vår värld, en häxjägare, några ungar, en hund, Apokalypsens fyra motorcyklister samt ett par karikerade demoner så har du den saliga röra som utgör upplägget för Good Omens.
Omslaget lovar att romanen är himmelsk att läsa och att du kommer att skratta som helvete. Och det låter som ett helt okej upplägg för en roman, eller hur? Tyvärr är den förbannat tråkig.
När jag började läsa Good Omens visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. För mig är/var Neil Gaiman en författare som inte kan skriva någonting dåligt. Något av Terry Pratchetts verk hade jag faktiskt inte läst innan.
Till en början tilltalades jag av handlingen, men när den fortsatte att krypa fram i ett oförsvarbart långsamt tempo och egentligen inte ledde till någonting blev jag mer och mer irriterad. Inte mer än tio av de drygt trehundraåttio sidorna behandlar upplösningen, som man väntat på under läsningen av hela boken, och inte ens de sidorna är något att hurra för. Den är också extremt förutsägbar, trots att författarna slänger in idel ”vilda” och ”galna” scener.
Och hur karaktärerna porträtteras borde författarna skämmas för. Inte för att de inte är tillräckligt intressanta, utan för att man inte får tillfälle att fördjupa sig i en enda av dem. Karaktärer i massor rusar förbi, vissa hinner ropa sitt namn innan de försvunnit igen, och några enstaka hinner till och med säga mer än så, men vi får ingen chans att lära oss hur någon av dem tänker.
Good Omens är visserligen en humoristisk fantasyroman, men om man inte har större krav på intrig och karaktärsbeskrivning i sådana böcker än vad som kommer till uttryck här så är den genren inget för mig. Dessutom tyckte jag inte att den var ens minimalt underhållande mer än vid ett par tillfällen.
Så tyvärr är Good Omens en riktig besvikelse. Jag kan inte för allt i världen förstå hur en författare i Neil Gaimans klass har lyckats producera något så meningslöst och dåligt skrivet som den här romanen. Fast sanningen att säga så kunde jag inte heller upptäcka någonting som ens påminde mig om Gaimans skrivande – eller hans humor för den delen – i hela denna roman. Det är så att man undrar om han bara lånat ut sitt namn till omslaget, eller på sin höjd kommit med grundidén.

Om jag hade varit redaktör på ett förlag och fått manuset till romanen Good Omens på mitt bord, så vet jag precis vad jag skulle ha sagt till författarna. Jag skulle ha träffat dem personligen på mitt kontor, bett dem sitta ned och sedan hade det låtit såhär: ”Terry. Neil. I’m really sorry I have to be the one to give you the bad news, but to be totally honest, this sucks.” Och så hade jag viftat med manuset. ”It just doesn’t work, at all. It has no potential, whatsoever. The best thing for you to do right now would be to just forget you ever wrote this shitty book, go home, drink some tea, sit down and write something completely different. And this time, write something good, would you?”
Sammanfattning för er som inte förstår engelska: “Det här suger, skriv något annat, skriv något bra!”
Visst, det är en kul idé, men alla berättartekniska missgrepp fördärvar den fullständigt, och lämnar oss med en skralt berättad historia som utger sig för att vara rolig men aldrig lever upp till sin ambition. En av de mest otillfredsställande romaner jag någonsin läst, och den lämnade mig med en känsla av att ha slösat bort dyrbar tid. Det var inget annat än en plåga att läsa den, och jag kan inte ge den något annat än lägsta möjliga betyg.

Betyg:

 

Kommentarer (21)
#1 · Julle · den 10 december 2004, 14:52
Boken finns översatt och heter då _Goda omen_ (Wahlströms), kanske man skall tillägga.

#2 · Vinter · den 13 december 2004, 01:41
Tyckte att den var ganska rolig. Men bara ganska ;)

#3 · Johan · den 13 december 2004, 09:08
Själv har jag en svårartad allergi mot Pratchet. Jag tycker inte att han är ett dugg rolig. Har dock funderat på att köpa Good Omens (för Gaimans skull), men avstår nog efter denna recension.

#4 · Liuba · den 13 december 2004, 10:24
Och jag som tyckte boken var en riktig pärla! Där ser man.

Har inte heller läst något av Pratchett solo, men älskar Gaiman...

#5 · Wild*I* · den 13 december 2004, 11:05
Jag tyckte också den var helt underbar, men jag läste den ju i och för sig på svenska.

#6 · Vinterdotter · den 13 december 2004, 15:58
Håller till viss del med om att boken är seg och intrigen aldrig riktigt kommer någon vart, men så dålig tycker jag inte den är.

Och jag vet faktiskt inte om jag håller med om att den inte finns något av Neil Gaiman i den. Jag tycker man kan ana lite av hans lite korthuggna, nästan hårdkokta stil i vissa delar av berättelsen. Men den är mer Terry Pratchett, visst. Samtidigt är det synd om den leder till att folk får en negativ bild av Pratchett, för de flesta av hans Discworld-romaner är betydligt bättre än Good Omens.

#7 · jensling · den 13 december 2004, 16:05
Bara jag som gillar den här boken (och det mesta som T. Pratchett har skrivt solo också)
"Apokalypsens fyra MC-åkare (som Hells Angels, fast på riktigt)" SÅ RÄTT!!!!

#8 · Ecthelion · den 13 december 2004, 17:59
Jag tycker det är en mycket underhållande bok. Jag skrattade som fan. Tycker tom att det är en av de bästa humoristiska böckerna jag någonsin läst. Hade gett den en 4:a och det var jag som betygsatte.

#9 · Vinter · den 13 december 2004, 21:22
Jag skulle nog gett den en trea.

#10 · Ashgrakh · den 13 december 2004, 23:30
#7 Hmm, nej, folk verkar ha en ganska god syn på den här boken så du verkar inte vara ensam.

#11 · Waenaglarien · den 14 december 2004, 23:25
Jag tyckte den var bra i början.. skrattade nästan käken ur led några gånger. Däremot var slutet bland det sämsta jag läst

#12 · Vivalalona · den 15 december 2004, 21:20
Jag har inte läst den här boken. Hmm, det var ju ganska splittrade åsikter här ovan om boken. Är den som Terry Pratchets andra böcker så vill jag nog inte läsa den i alla fall. Det verkar som om det inte bara är jag som tycker att Pratchet försöker skriva så många skämt att han tappar bort trådarna i historien. Läste hans böcker om Skivvärlden, och ja, de är roliga, men historierna försvinner någonstans in på sidan 20 och det börjar inte röra på sig förren i sluten. Och då är det tyvärr för sent...

#13 · Cesh klan Ghor · den 17 december 2004, 17:50
Jag håller inte med dej!!!
Jag tycker boken är mer än läsvärd!!!!
Undra om vi har läst samma bok???

#14 · Ravenna · den 18 december 2004, 10:10
Tjoho! Du satte samma betyg på den som jag. =)))

Jag hatade den. Den var såååå tråkig och den ledde ingenstans. De bara slängde in fler och fler saker i en berättelse och så kom det aldrig någon vart och den stora striden som det byggts upp till kändes det som att man missade.

Humorn var dessutom gammal. De där skämten om änglar och djävlar och gud och satan drog jag och mina kompisar på högstadiet.

Urk! Blä! Fy!

Sällan har jag blivit så besviken på en bok.

#15 · ~~¤Eliade¤~~ · den 26 februari 2005, 19:54
EN ETTA?!!!!!!!!!

Minst en femma!!!!!!!

Enligt min åsikt finns ingen bättre och roligare bok. Du måste ha tappat bort dig i din egen fantasi direkt på första sidan. (Ursäkta personangreppet men jag ÄLSKAR den här boken). :(


#16 · Johan · den 3 mars 2005, 11:56
Nu har jag läst den (bokrean!!!) och kan inte gör annat än att hålla med Thorongil. Boken var seg, och inte särskilt rolig heller.

#17 · Lerlyn · den 7 april 2005, 10:10
jag håller lite med Eliade den var faktist bra. inte fantastisk men bra.

#18 · ugrash · den 7 juni 2005, 16:52
Boken är en perfekt blandning av Gaimans mystiska figurer och Pratchetts tokroliga skämt. En riktig fullträff, skrattade jättemycket. Möjligtvis att det var lite för många personer inblandade ibland och att berättelsen tappade lite mot slutet men klart en 4:a iaf.

#19 · Ozeloten · den 25 november 2005, 17:23
För min del annser jag att den här boken är underbar om man bortser från slutet. det finns liksom ingen igenomtänkt avslutning utan det känns snarare så som om de ville bli klara så fort som möjligt. Förutom det kan jag starkt rekomendera boken.

Det är nog större sanorlikt att man gillar den om man tycker om Terrys andra verk efter som skrivstilen är hans. Dock har Gaiman påverkat humorn till det och framföralt bidragit med underbara karaktärer som Crowly.

Som helhets betyg skulle jag ge den en 4.

#20 · Eileen · den 8 mars 2007, 20:44
Jag älskar boken, den är hemskt läsvärd. Gaiman har jag aldrig läst någonting av, dock har jag läst alla böcker om Discworld ett flertal gånger. Jag skulle också ge den en 4, för det tycker jag att den definitivt förtjänar. Men jag antar att den kräver en speciell sorts humor, som vissa tyvärr inte har och vissa inte kan leva utan.

#21 · Rogie · den 5 februari 2012, 11:23
Jag är främst tacksam mot det här boken för den introducerade mig för Neil Gaiman, genom Terry Pratchett som är en av mina favoritförfattare och jag måste erkänna att jag tycker att den främst är Terrys bok och jag ser lite, nästan inget alls, av Gaiman i den.
Men eftersom jag tycker om båda ska jag tillägga att den var rolig men visar också att männen i fråga är mänskliga.


Skriv kommentar

Man måste vara inloggad medlem för att kommentera

 
Recension
Författare
Pratchett, Terry & Gaiman, Neil
Serie
Boken är fristående.

Vill du skriva recensioner?
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.