|
Skriven av Johan den 7 januari 2005
|
Detta är en svensk fantasybok vars handling utspelar sig i Mundana, en värld som är skapad i rollspelet EON. Man kan tycka vad man vill om EON, en del hatar det på grund av alla regler, andra älskar det, tack vare alla regler. Själv läser jag hellre tågtidtabellen än spelar EON, men jag ska försöka att inte låta det gå ut över recensionen.
I alla fall, detta är den skönlitterära debuten av Dan Hörning, en av dem som varit med om att dra igång NeoGames som ger ut EON, och som också har gett ut denna bok.
Handlingen är enkel - ett gäng glada äventyrare slår sig i lag med en alkoholiserad alv för att färdas till Hadarlon för de återkommande svärdsspelen. Många är manade att försöka vinna dessa berömda svärdsspel, och intrigen tätnar tidigt. Ränker smids, folk mördas i lönndom, de onda är väldigt onda och de goda är väldigt... korkade. Fler saker som är korkade är typografin - de hängade indragen gör att vänstermarginalen uppför sig som en gravt berusad chimpans som hittat en burk LSD.
Enda riktiga behållningen med boken är den alkoholiserade alven Manuari, som bitvis är riktigt rolig. Men i övrigt måste jag säga att Hörning nog gör bäst i att hålla sig till att skriva rollspelsmanualer. Och som en källa för kunskap om just Svärdsspelen kan säkert boken vara till nytta för den EON-frälste. Men något läsvärde som skönlitteratur har den knappast.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ecthelion · den 15 december 2004, 19:49
|
Måste säga att jag tyckte att boken var riktigt bra. Skrattade våldsamt åt Manuris och Thorbaks upptåg.
Sen kan jag hålla med om att den inte är så nyansrik. Men det är lite av tjusningen med den.
Jag gillar för övrigt inte heller EON ;)
Får jag stryk nu när jag skriver en kommentar före boken recensionen granskats? ;P
|
|
#2 · Ecthelion · den 15 december 2004, 19:54
|
-boken
|
|
#3 · Ashgrakh · den 7 januari 2005, 15:57
|
Som vanligt råder det väldigt skilda åsikter om de böcker som recenseras :)
|
|
#4 · Johan · den 7 januari 2005, 17:08
|
#1: Ja. Vänta bara.......... :-)
Faktum är att betyget hade kunnat bli bättre om inte slutet varit så ENORMT ologiskt. Dessvärre kan jag inte ta med det i recensionen, eftersom det skulle bli en spolier som saboterade hela boken. Och jag skrattade med, till och från. Men det ger mer glädje att köpa boken "555 roliga historier".
"fantasyböcker måste vara trovärdiga inom sig själva"... och det är inte denna.
|
|
#5 · Tauriel · den 7 januari 2005, 18:31
|
Ah, den här läste jag någon gång för flera år sedan ^^ Mest för framsidans skull... Den var underhållande, men knappast läsvärd egentligen. Alkis-alven var rätt roande, och aningen udda, men resten av karaktärerna var trista :P Och den unga killen, vad han nu hette, var bara fruktansvärt patetisk på ett irriterande sätt ^^
|
|
#6 · Thagrim| · den 8 januari 2005, 00:32
|
Jag minns att jag hade roligt när jag läste boken och Manuri är enligt min minnesbild rolig. Man kan som SL hitta förslag på lite slp:s och deltagare i svärdspelen om man vill spela genom dem.
Men slutet gillar jag inte. Det känns ihopkrafsat är inte roligt om man inte spelar Eon eller är insatt i Mundana som värld. Spelar man Eon är de inte vidare roligt heller för den delen :P
|
|
#7 · Vinterdotter · den 8 januari 2005, 14:04
|
"...en gravt berusad chimpans som hittat en burk LSD." Tihi :)
En alkoholiserad alv låter ju annars som en fantastisk karaktär som är värd ett bättre öde. :P
|
|
#8 · Johan · den 8 januari 2005, 14:55
|
#7: Helt sant. Boken har en del bra karaktärer, och det är synd att Hörning inte lagt ner mer möda på att skriva en roman, allt känns som lösa blad från en rollspelskampanj.
|
|
#9 · Renisis · den 9 januari 2005, 12:08
|
Manuari är störst bäst och vackrast. så det så.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
