|
Skriven av Johan den 11 februari 2005
|
Har du någonsin funderat på vad som skulle hända om du var osynlig för alla andra? Och tänk ett steg till: det du gör registreras inte av någon annan. Tanken svindlar en stund, tänk vad man skulle kunna göra ... Nackdelen är väl just att ... du är ensam! Och när när man väl träffar andra inser man snart att man trots allt hade det bra ensam, eftersom man nu jagas av fiender som kanske inte ens är människor.
Fritz Leibers namn förknippar man som fantasyfantast i först hand med Grey Mousers och Fafhrds Lankhmar. Men detta är en roman som utspelar sig på vår egen planet, i vår egen tid.
Carr Mackay har ett trivsamt arbete på en arbetsförmedling när han en dag får besök av en kvinna som beter sig mystiskt. Ingenting blir bättre av att hon förföljs av en annan kvinna som handlar minst sagt underligt. Eftter detta konstiga möte finner Mackay att världen på något vis snurrar utan hans medverkan. Faktum är att hans arbetskamrater pratar med hans tomma stol, och allt verkar flyta på som om han faktiskt var kvar på sitt jobb som vanligt. Mackay har hamnat utanför maskineriet som driver jorden. Helt ensam är han dock inte. Kvinnan från arbetsförmedlingen som "väckte" honom, Jane, finns också där, tillsammans med den lilla mannen i regnrocken som i sin tur väckte henne. Men bortsett från dessa tre finns det även väckta som inte är så trevliga att ha att göra med, väckta som inte vill ha någon konkurrens om "de döda", som de icke-väckta människorna kallas. Och det finns flera fraktioner där, som alla vill komma åt varandra. Och frågan är om de ens är mänskliga ...
Fritz Leiber är en mästare på underfundig, ironisk humor, något som slår igenom även i denna roman. Men romanen är så mycket mer än bara ironi över den moderna människans beteende. Som läsare kastas man in i en värld som är fylld av mörker, hat, klaustrofobi, ensamhet, förföljeslemani och skräck - men också kärlek. Och på slutet även lite hopp för mänskligheten.
Detta är ingen bok för den som vill läsa fantasy som följer den väg som stakades ut av William Morris, och som stenlades av Tolkien. Nej, detta är ett mästerverk i en alldeles egen liten vrå av fantasyn, en bok som endast bör läsas av dem som inte är rädda för ensamheten, eller lider av förföljelsemani.
Det som drar ner betyget till en fyra är att den bitvis känns lite gammal; den gavs ut första gången 1950. Och det är väl nackdelen med att skriva "nutidsfantasy", nutiden tenderar att ändras över åren, och vår värld skiljer sig en del från det amerkanska 50-talet. Men bortsett från det är detta en av Leibers bättre böcker.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
