|
Skriven av Johan den 11 april 2005
|
Vi har nu kommit till bok två i serien Historien om Vattnet. Fodams uppdrag tar vid efter att det gått några år sedan vi lämnade handlingen i Vattenfolkets land. Kung Linke sitter säkert i sin tron och folket avgudar honom. Men ett hot från förr dyker upp, den gamle kungen har lierat sig med en fiendearmé, och vill nu inta Erenion och återta kungamakten där. För att komplicera det hela lite så är Linke numera gift med den gamle kungens hustru, och har fostrat den gamle kungens yngsta söner som om de vore hans egna.
Fodam, den äldsta av dem, skickas av kung Linke iväg till Portmur för att införskaffa ett nytt vapen, en kanon, som kan användas för att försvara staden. Fodam, som är en riktig bråkstake, tvingas nu att växa upp till man, och han måste också välja mellan lojaliteten till sin far och lojaliteten till Linke.
Återigen har Eric Leijonhufvud skrivit en vuxenritsroman. Denna är tunnare än Vattenfolkets land, och tur är väl det. Om jag skrev att det var för lite fantasy i den första delen, så kan man säga att fantasyelementen i den här delen lyser med sin frånvaro. Boken hade varit mycket trovärdigare om handlingen förlagts till renässansens Italien. Jag har egentligen inget positivt att säga om den här boken, mer än att den går fort att läsa.
Slutet är sockersött, och alldeles för tillrättalagt. De onda är väldigt onda, och de goda är väldigt goda. En viss gråskala fanns i alla fall i Vattenfolkets land, men här är det mest svart och vitt som gäller. En etta är precis vad den här boken förtjänar.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinterdotter · den 11 april 2005, 21:33
|
OK, det här verkar vara en serie att undvika...
|
|
#2 · Johan · den 11 april 2005, 22:52
|
Man kan tro det, ja...
Men vänta på recensionen av del tre :-)
|
|
#3 · Mabelode · den 13 april 2005, 10:55
|
Den här var tråkigast av alla tre och den enda anledningen till att läsa den är så att man kan komma till den något mer intressanta trean.
|
|
#4 · Atanvarno · den 14 april 2005, 19:00
|
är det någon mer än jag som tycker bilden är stötande
|
|
#5 · Vinterdotter · den 14 april 2005, 20:46
|
Hmm... nu gör jag det. Eller stötande och stötande - jag ser vad du menar i alla fall...
|
|
#6 · Atanvarno · den 14 april 2005, 21:13
|
presics hehe =P
|
|
#7 · Jarsling · den 14 april 2005, 21:19
|
Gillade inte ditt betyg, det är faktiskt en mycket bra bok, och ganska bra fantasybok, inte riktigt som alla de andra och lite orealistisk. Poängen är väl att ingen av de tre böckerna i serien är särkillt mycket fantasyinriktade?
|
|
#8 · Johan · den 15 april 2005, 09:45
|
#7: Jodå, visst är de fantasyinriktiade så tillvida att det är en sekindärvärld som de utspelar sig i.
Problemet för mig är att det precis lika gärna kan vara en fiktiv roman från vår egen värld, de fatnasyelement som finns för inte handlingen framåt, utan finns med mest som rekvisita.
Dessutom anser jag att Leijonhuvud var en mindre begåvad författare, rent allmänt.
|
|
#9 · ugrash · den 7 juni 2005, 17:01
|
Kanske får man utgå ifrån när boken är skriven och vilka idéer som fanns då. Denna del vad jag minns har ju minst fantasyinslag men ändå vackra beskrivningar av en gåtfull värld och inspiration ifrån historiska epoker. Denna serie följer inte ett grundtema för fantasy iaf. vilket jag tycker är intressant. Kanske skulle jag ge denna en 2a den första delen en 4a och sista delen en 3a.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
