|
Skriven av Johan den 28 mars 2005
|
Den långa flykten är Richard Adams debutroman, och enligt mig hans bästa. Den utgavs 1972 under namnet Watership Down och översattes 1975 till svenska av Britt G. Hallqvist.
Romanen har kallats för en allegori över miljöförstörelsen. Visst är det konstigt att fantasy som säljer och som har litterära kvaliteter aldrig omnämns som fantasy ... Nej, enligt kritikerna är detta en allegorisk vuxensaga som skall tolkas symboliskt och bla bla bla ...
Detta är definitivt fantasy - hur många allegoriska vuxensagor tar upp saker som religiösa föreställningar och mytologi och hur den påverkar personerna (i detta fallet kaninerna) i boken? Och varför bry sig om att utveckla språk och räknekonst när man tänker skriva en allegori? Vad Adams har gjort är att skapa en fullt fungerande sekundärvärld, befolkad av kaniner och deras föreställningsvärld. Att boken tar upp miljöförstörelse, totalitära ledare och annat som har relevans för oss som människor visar bara på att det är en bra och välskriven fantasybok, en bok som reflekterar över vår världs problem, fast ur en annan synvinkel. Allegori? Symbolism? Skulle inte tro det. Detta är kaniner, och kaninproblem.
Historien börjar när Femman, en av kaninerna i kolonin vid Sandlefords ängar, börjar drömma om hemska saker. Han lyckas övertyga några andra av de yngre kaninerna, och tillsammans ger de sig iväg på en vandring för att söka efter nya marker att slå sig till ro på.
Det är inte lätt, flera hinder läggs i deras väg. Men kaninerna lyckas, genom att samarbeta och inte vara rädda för nya företeelser, att övervinna alla hinder, och boken slutar lyckligt, även om kaninerna nog har förändrats en hel del från det de var innan de började sin långa flykt. På sitt sätt är detta en roman som skildrar hur det är att tvingas ta ansvar och att stå upp för det som är rätt, även när det känns motigt.
Instucket mellan kaninernas äventyr finns små stycken om El-ahrairah, kaninernas gud. El-ahrairah är en tricksterfigur, som övervinner sina fiender med sin list. Enbart dessa små stycken gör det väl värt att läsa boken. Och El-ahrairah spelar faktiskt en liten roll för våra kaniner i slutet av boken.
Boken har filmatiserats i två omgångar. Den första filmatiseringen kom 1978, och en nyinspeling i flera delar har spelats in 2000. Väldigt många människor som normalt inte läser fantasy har läst den här boken, och den startade en trend med "djurfantasy" som höll i sig i flera år. Kort sagt, detta är en roman som många människor förhåller sig till, långt utanför den traditionella fantasypubliken. Och personligen anser jag att det tillhör den fantastiska allmänbildningen att ha läst Den långa flykten.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ghosthand · den 28 mars 2005, 11:15
|
Rätt så! Det är en underbar bok - spännande, otäck, fascinerande! Man tror att det ska bli lite gulligt och barnsligt eftersom det handlar om kaniner, men så är det inte alls. Det är absolut ingen barnbok ...
|
|
#2 · Tauriel · den 28 mars 2005, 13:39
|
Den måste jag ha :D
|
|
#3 · Ravenna · den 29 mars 2005, 09:52
|
Boken är görbra! Väl värd en femma. =)
Sitter förövrigt alltid och storlipar till slutet av filmen...
|
|
#4 · Johan · den 29 mars 2005, 10:20
|
Ja, vilket betyg annat än "femman" passar till den här boken? *s*
|
|
#5 · Waenaglarien · den 29 mars 2005, 11:34
|
Jag har haft boken i hyllan i två år nu och inte haft tid att läsa den. Kanske vore på sin plats snart om den är så bra. Filmen är ju underbar =)
|
|
#6 · Vinterdotter · den 29 mars 2005, 12:43
|
Ett annat betyg än det högsta hade fått mig att ta till våld. Den här boken är precis hur bra som helst. Läs! Läs! Läs!
Däremot har Adams en del annat på sitt samvete som inte når upp till de här höjderna på långa vägar...
|
|
#7 · Hagabur · den 29 mars 2005, 13:39
|
verkligen väl värd att lsäas, en underbar bok som ger en annan syn på vår omväld och hur vi behandlar naturen. Läste den för första gången för sex år sedan, då mer som en barnbok, och har sedan dess hunnit läsa om den både en och två gånger och den är fortfarande lika bra.
Väl värt att notera är den underbara kartan,, här slipper man överblicka en hel påhittad värld vilket blivit standard i fantasykartornas träsk utan denna de4taljerade karta beskriver endast ett par kvadratkilometer, och det räcker!
#6, försökte ta mig igenom Shardik för ett tag sedan, och stannade... Där håller han verkligen inte alls samma stil som i Watership Down.
|
|
#8 · Vinterdotter · den 29 mars 2005, 16:03
|
Jag tillhör de som faktiskt tycker Shardik är bra (men inte såhär bra), däremot är Maia med uppföljare bara ok, och bitvis rejäla lågvattenmärken.
Tycker jag dårå. :)
|
|
#9 · Kheryn · den 29 mars 2005, 16:39
|
Ah, den här minns jag. Läste den när jag var liten, nostalgi på hög nivå :)
|
|
#10 · Katthora · den 29 mars 2005, 21:00
|
Oj, nämen. Oh! :D:D:D::D:D
Femman! Jaaa! Jag älskade verkligen boken när jag läste den. Älskar den fortfarande.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
