|
Handelsmännen och de magiska skeppen
|
|
Skriven av Reborn den 24 juni 2005
|
Det finns få serier som har lyckats gripa mig så som Fjärrskådarna gjorde, och det finns få karaktärer inom böckernas värld jag har känt lika mycket sympati för som jag kände för Sonen. Man kan nog utan tvivel säga att förväntningarna jag hade inför Handelsmännen och de magiska skeppen var höga. Men jag kan nu i efterhand påstå att de antagligen var något för låga.
Många gånger har jag hört folk säga att Handelsmännen och de magiska skeppen är bra, men att de inte är lika bra som Fjärrskådarna. Jag tror att jag påverkades lite väl mycket av dessa människor för jag var nästan säker på att jag skulle hålla med dem, och att Robin Hobb aldrig skulle lyckas skriva något lika bra som Fjärrskådarna. Jag kan nu med glädje säga att jag hade fel.
I början av Magins skepp var jag dock väldigt tveksam, första halvan av boken kändes som en försäkring om att mina förutfattade meningar stämde. Ja, den var seg och händelselös, och rent allmänt tråkig. Ingen av karaktärerna kändes lika trovärdig som Burrich eller Sonen eller Kettricken. Jag tvivlade. Var det så att Hobb förlorat stinget? Men mina tvivel visade sig vara grundlösa. Handelsmännen och de magiska skeppen är nämligen en serie som blir bättre och bättre ju mer man läser, och till slut är jag lika fångad som jag var när jag läste Fjärrskådarna.
Böckerna är till skillnad från Fjärrskådarna skrivna i tredjepersons-perspektiv, och nu är det ett flertal karaktärer man följer. Man får till exempel stifta bekantskap med den impulsiva kvinnan Althea som älskar sitt själskepp, Vivacia. Själskepp är ett annorlunda skepp byggt av ett sorts mystiskt träslag kallat häxträ. Efter att tre generationer i en familj dött ombord börjar skeppet leva. Och Altheas själskepp kommer precis till liv i början av boken när hennes farfar dör på däcket, och Althea är säker på att det nu är hon som ska segla skeppet, att det nu är hon som ska bli kapten. Hon har fel. Till hennes stora sorg har farfadern testamenterat skeppet till hennes systers man Kyle Haven, och Althea blir fråntagen sin älskade Vivacia. Hennes mål med livet blir att ta tillbaka henne.
En annan karaktär är den sluge och kallblodige piraten Kennit, som kämpar för att bli Piraternas konung och ägare till ett själskepp. I sitt inre bär han dock på hemska barndomsminnen som han vägrar låta komma upp till ytan.
Och precis som i Fjärrskådarna är karaktärerna trovärdiga. De känns verkligen levande och inte som dockor satta i en fantasivärld, en beskrivning som passar in på alltför många fantasyböcker.
Robin Hobb är en författare som kan konsten att med sitt språk trollbinda läsaren. Man kan sitta och läsa i timmar som förhäxad av hennes språk, och bara skaka på huvudet i häpnad över hur bra det är. Hobb lyckas till och med ibland göra de mest ointressanta händelser intressanta genom sitt fantastiska språk. Jag tror att det är hennes trovärdiga sätt att beskriva tankar och känslor, hur hon med en otrolig skicklighet får mig att riktigt försvinna in i berättelsen, som är den största anledningen till att jag älskar hennes böcker.
En annan av Hobbs starkaste sidor är handlingen i hennes böcker. Precis som Fjärrskådarna är Handelsmännen och de magiska skeppen verkligen originell, den liknar ingenting av något annat jag läst. Man märker också tydligt hur välplanerad den är, hur hon redan när hon skrivit första kapitlet i första boken hade en klar bild över händelseförloppet i alla tre.
Som jag skrev tidigare blir serien bara bättre och bättre ju mer man läser, och sista boken, Ödets skepp, tycker jag är fantastiskt bra. Den är inte lika seg som Magins skepp var i början eller Sorgeskeppet var i mitten, utan den är praktiskt taget spännande och bra från den stund man slår upp den till den stund då man återigen slår ihop den, och för att vara en bok på 800 sidor är det en stor bedrift.
Tyvärr är inte allt positivt med Handelsmännen och de magiska skeppen. Det behövs alltid en massa sidor för Hobb att skriva det hon vill ha sagt. Detta gör att det då och då, trots hennes makalösa språk, känns segt och händelselöst, och jag kan inte sluta tänka på att det antagligen skulle ha blivit bättre om hon redigerat bort mer. Framför allt Magins skepp lider av detta. Det finns även en karaktär som jag tycker utvecklas ganska underligt och det är Malta som under ett kapitel i andra boken helt ändrar personlighet. Det kändes inte riktigt trovärdigt.
Det finns nog många som efter att ha läst Fjärrskådarna hoppar direkt till The Tawny Man, som är alltför ivriga i sin strävan efter att läsa mer om Sonen och missar Handelsmännen och de magiska skeppen på grund av det. Det är ett stort misstag. Handelsmännen och de magiska skeppen är precis lika bra och nästan lika gripande (eftersom serien är skriven i tredjepersons-perspektiv är det svårt att gripas lika mycket av en karaktär som man gjorde av Sonen) som Fjärrskådarna. Gillar man Robin Hobb, och det borde man göra, är böckerna enligt mig ett måste. Den sega Magins skepp hindrar dock serien från att få en femma, istället ger jag den en väldigt stark fyra och hoppas att The Tawny Man ska visa sig vara lika bra. Just nu kan jag inte tänka mig att Robin Hobb gör mig besviken.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinter · den 25 juni 2005, 01:37
|
Den här trilogin har stått i min bokhylla rätt länge nu... Jag måste börja läsa mina egna böcker och inte bara bibliotekets! ;)
|
|
#2 · Ravenna · den 25 juni 2005, 18:24
|
Att Malta ändrar karaktär störde mig inte det minsta. 1) hon är i puberteten. 2) folk kan växa upp snabbt under svåra omständigheter. 3) Robin Hobb låter ofta karaktärer byta roller mellan böcker, t.ex. Regal i Farseer. 4) Malta förekom inte som huvudperson på samma sätt i bok 1 som i bok 2 och en anledning till att hon känns annorlunda kan vara att man lär känna henne bättre.
Början av Magins Skepp är dock väldigt seg... det tar ganska lång tid innan serien kommer igång. Men å andra sidan så drar den iväg och blir bra långt över skalan i Ship of Destiny... så trots en seg start förtjänar serien som helhet inget annat än högsta möjliga betyg.
|
|
#3 · Waenaglarien · den 26 juni 2005, 16:19
|
Jag har inte ens läst dem här än.. måste finna tid någonstans att göra det för fjärrskådarna var bland det bästa jag läst.
|
|
#4 · Korpklo · den 26 juni 2005, 23:53
|
Jag hade faktiskt tänkt åka ned till Sf-bokhandeln snart och införskaffa hela serien.
|
|
#5 · Taura-Tierno · den 27 juni 2005, 22:43
|
Att hoppa in i Tawny Man efter Farseer är nog inte bara ett misstag för att man missar tre andra bra böcker, utan man kommer att fatta väldigt lite i den serien, om man inte läst den här först. :)
Jag tyckte också att boken var lite seg i början, fast Hobb har som vanligt sina sätt att med en enstaka mening få en att vilja läsare vidare, för att man vet att det kommer att bli mer och mer spännande.
Och jag tycker att Malta är en bra karaktär. En av de bästa, faktiskt, även om det finns en hel del andra intressanta. Fast Malta var så intressant att hon fick äran att bli analyserad till en engelskauppgift i skolan ^^
|
|
#6 · Reborn · den 28 juni 2005, 21:15
|
#5 Jag håller precis på med The tawny man just nu och det ska bli intressant att se hur bra den serien är. Hittills har jag inte sett några uppenbara kopplingar till Handelsmännen och de magiska skeppen men de kommer säkert.
#2,5 Jag tycker också att Malta är en väldigt intressant karaktär, men jag finner fortfarande hennes plötsliga beteendeförändring i Sorgeskeppet något underlig, och det trots Ravennas punktuppställning. Förresten tycker jag att man lärde känna Malta ganska så bra genom de kapitel man läste i Magins skepp från hennes synvinkel. Vad grundar ditt påstående att Regal skulle ändra roll i Fjärrskådarna sig på?
#2 Lägg märke till att den fyra jag ger Handelsmännen och de magiska skeppen är otroligt stark. Betygsystemet 1-5 är egentligen enligt mig något otillräckligt för en stark fyra är mycket bättre än vad en svag fyra skulle vara.
|
|
#7 · Taura-Tierno · den 29 juni 2005, 12:54
|
#6 Okej, nu minns jag väl inte riktigt var någonstans hon ändrades så mycket genom ett kapitel, men när jag läste boken själv så märkte jag inget udda med hennes utveckling. Jag tyckte att hennes reaktioner på en del utav händelserna i andra boken var väldigt realistiska, faktiskt. Är ju så mycket som händer där, så...
|
|
#8 · Morwen · den 4 juli 2005, 10:27
|
Det är lite underligt, nästan alla påstår att början av Ship of Magic är fasansfullt seg, men själv fascineras jag av hur Hobb sakta men säkert rullar fram en mäktig berättelse mitt framför ögonen på läsaren också i inlefdningen.
|
|
#9 · Taura-Tierno · den 4 juli 2005, 21:52
|
#8 Precis så jag känner :)
|
|
#10 · Vivalalona · den 5 juli 2005, 09:43
|
Man måste ju nästan läsa både "fjärraskådarna"-serien och "Handelsmännen och de magiska skeppen" innan "Den gyllene mannen".
Jag måste säga att jag tycker att Hobb har gjort liiite mer stereotypa personer i"Handelsmännen och de magiska skeppen". Det kan bero på att man ser dem ur tredje persons-perspektivet, men exempelvis Kyle Haven är en väldigt typisk figur (trots att han har skäl till att vara som han är, är bra beskriven m.m.). Men det känns ändå så typiskt att Althea hade rätt om hans personlighet...
|
|
#11 · Taura-Tierno · den 5 juli 2005, 22:05
|
#10 måste _nästan_? Läser man inte de båda först kommer man få enorma mängder spoilers över sig i tawny man, ju.
|
|
#12 · Taeronai · den 2 februari 2006, 17:54
|
#10 Ja, Kyle är väl måhända något stereotyp i sin otroliga trångsynthet, envishet, oresonlighet och totala brist på självinsikt. Men de som beskyller honom för att vara rakt igenom "ond" har helt fel; han är betydligt mindre ond än t.ex psykopaten Kennit, eftersom allt Kyle gör, gör han för sin familjs skull, för att försörja dem och skydda deras intressen. Problemet är ju att han inte kan acceptera att någon annan har synpunkter på hur han skall göra det.
I vilket fall som helst, en helt otrolig serie, bland det bästa (och mest engagerande/upprörande) som jag någonsin har läst. Det är nästan så att hon når upp till George R R Martin. En femma borde betyget vara, ingenting lägre.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
