|
The Dark Tower (hela serien)
|
|
Skriven av Thorongil den 16 juli 2005
|
Stephen Kings magnum opus The Dark Tower påbörjades när författaren var i tjugoårsåldern. Det färdigställdes under år 2004, då King nått den respektabla åldern av femtiosju år. En mastodontserie som brett ut sig över trettiofyra år av författarens liv och omkring 3650 sidor.
Serien är först och främst en fantasywestern med skräckinslag. Att den sedan utöver J.R.R. Tolkiens och Sergio Leones verk även har inspirerats av hel massa annat – exempelvis L. Frank Baums Trollkarlen från Oz, Robert Brownings Childe Roland to the Dark Tower Came och T. S. Eliots The Waste Land – är en annan sak.
Storyn känner vi igen: ett sällskap på en quest för att rädda världen (eller i det här fallet alla möjliga världar). Men lyckligtvis har King gjort en egen tolkning av detta alltför vanliga tema; nämnas kan att sällskapet inte består av en trollkarl, en krigare och det där andra som är standard, utan istället av en hårdhövdad revolverman (som har alltför många brister och är alltför besatt av sitt uppdrag för att vara en renodlad hjälte), en knarkare, en färgad handikappad kvinna, en liten pojke och ett konstigt djur vars art kallas billy-bumbler (ser ut som en blandning mellan grävling, hund och tvättbjörn eller något liknande).
Seriens första del, The Gunslinger, publicerades redan 1981. Den är en atmosfärisk roman som introducerar huvudkaraktären, revolvermannen Roland av Gilead, och den värld han lever i; en värld som har ”gått vidare”. En värld där vädersträcken inte längre ligger som de gjorde, en värld där tiden inte längre går som den brukade, en värld där de flesta av djuren som föds är mutanter och där människorna fölorat allt hopp. Denna värld är Roland ute efter att rädda. Hans självpåtagna uppdrag som han skulle göra vad som helst för att uppnå är att nå det mörka tornet för att kunna ställa allt till rätta.
The Drawing of the Three, som den andra delen är betitlad, har en mer humoristisk framtoning och en helt annan känsla. Den handlar om hur Roland samlar ihop sitt brokiga sällskap, de som skall följa honom på färden till det mörka tornet där väldens, ja alla världars, öde skall komma att avgöras.
Med den tredje delen, The Waste Lands, har King fått tillbaka den stämning läsarna bjöds på i första delen. Förutom atmosfären har den också en nog så spännande intrig, med halsbrytande äventyr och oväntade men väl planerade vändningar som gör romanen till en tät och välberättad läsupplevelse.
Wizard and Glass må vara den mest inspirerade delen, Kings entusiams skiner rakt igenom sidorna och hans fantasi bländar en stundtals, men det är ändå litet väl mycket med åttahundrafemtio sidor bakgrundshistoria. Trots detta fängslar berättelsen om Rolands ungdomsår, som ger läsaren utökad förståelse för den redan ack så övertygande huvudkaraktären. Att King på de sista sidorna låter huvudintrigen rusa vidare med expressfart känns inte heller helt rätt eftersom det mest verkar vara som en kompensation för att läsaren fått läsa så många sidor utan att storyn rört på sig överhuvudtaget. Trots detta är det en av mina favoriterböcker i serien.
Med Wolves of the Calla går serien in i en ny era. Jag tycker fortfarande att boken är bra, men den har tappat lite grand i känsla. Just den här delen har den kvaliteten att dess intrig är avslutande. Detsamma kan inte sägas om den följande boken, Song of Susannah. Det som räddar den är ett intressant grepp som är nytt för King: metafiktionen. För här introducerar han sig själv som en karaktär i sin serie. Mer vill jag inte säga, jag lämnar det åt er framtida läsare att upptäcka.
Sista delen i serien har passande nog titeln The Dark Tower. Den nära 700-sidiga roman avslutar hela serien på ett magnifikt och mästerligt sätt. Jag vill inte säga något om handlingen, men det är min andra favorit av de sju böckerna.
En intressant sak som följer med det faktum att serien har skrivits under så lång tid är att man när man läser den får följa Kings utveckling som författare, från hans första trevande försök som ung osäker författare till hans nuvarande skrivande som författare av rang. Kings styrka har aldrig legat i hans språkbruk, i hans poetiska talang, och kommer förmodligen aldrig att göra det heller, men med den erfarenhet han fått under åren har han helt klart utvecklats till en skicklig författare. Eller kanske framförallt till en skicklig berättare.
För det hela handlar om att berätta en god historia. Det är det enda King bryr sig om, och det märks. Ibland gör det att man saknar vissa aspekter som skönlitteraturen brukar kunna anta, men oftast förmedlar det en berättarglädje som gör att läsupplevelsen blir intensiv och äkta.
Och liksom alla värdefulla berättelser handlar den här om människor. King har lyckats skapa ett imporande galleri av mänskliga karaktärer och hans framställning av den siste revolvermannen Roland av Gilead är ett av de mest insiktsfulla porträtt som jag stött på inom den fantastiska litteraturen.
Men det mest imponerande med den här serien är ändå att King aldrig har tappat greppet om storyn, trots de många åren och de många sidorna. Han har hela tiden haft Det mörka tornet i sikte, och det är det som gör att denna mastodontserie – till skillnad från exempelvis Robert Jordans The Wheel of Time – har ett bestående värde. Den är bra från början till slut. Inte alltid perfekt, genialisk eller ens utmärkt, men alltid åtminstone bra, och vid ganska många tillfällen höjer den sig över den nivån. Jag värderar inte många läsupplevelser högre än de sista hundra sidorna i The Dark Tower.
Det här är Stephen Kings livsverk. Han skall vara stolt över det.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ashgrakh · den 16 juli 2005, 23:38
|
Har hört talats om denna serie och funderat på att ge den en chans. Är den värd pengarna?
|
|
#2 · Califax · den 16 juli 2005, 23:52
|
Bra initiativ att recensera en bok av Stephen King. Han är ju trots allt även fantasy-författare. Och dessutom en förträfflig sådan...
Vågar man hoppas på en framtida recension av Talismanen?
|
|
#3 · Califax · den 16 juli 2005, 23:53
|
#1 Den är värd det dubbla.
|
|
#4 · Thorongil · den 17 juli 2005, 15:14
|
#1 Bibliotek existerar.
#2 Jag har inte läst den ännu, men om ett tag, kanske.
|
|
#5 · Califax · den 17 juli 2005, 19:45
|
Den rekomenderas iallafall. Även om den inte är lika omfattande som Dark tower, är det en solklar femma.
|
|
#6 · Blot-Sven · den 18 juli 2005, 10:36
|
Jag undrar om hela serien finns på svenska? Jag har bara hittat Revolvermannen och Följeslagarna. Verkar lite konstigt om inte alla Stephen King-böcker kommer ut på svenska, för de är ju helt klart säkra kort...
|
|
#7 · Vinterdotter · den 18 juli 2005, 17:49
|
Tja, eftersom jag brukar gilla samma böcker som Thorongil så är det väl bara att sätta upp hela serien på läsa-listan. Oj, den är LÅÅÅNG nu... :P
Bra recension, förresten.
|
|
#8 · Korpklo · den 18 juli 2005, 21:08
|
Ja, det här låter ju onekligen intressant. :)
|
|
#9 · InNomine · den 19 juli 2005, 16:39
|
Jag måste bara ta mig och läsa denna serien. *dreglar*
|
|
#10 · InNomine · den 20 juli 2005, 17:26
|
The wolves of Calla verkar inte finnas i Sverige... och jag hittar en himla blandning av svenska och engelska... värsta oordningen på allt *virrar på huvet*. Dock nu har jag läst Revolvermannen (skulle vilja läsa hela serien på engelska dock) och jag måste säga att det är en av de bästa fantasyböcker jag nånsin läst :) Tog inte lång tid att avsluta boken.
Måste beställa allt på fjärrlån nu bara för att ingen verkar veta om den här serien... lustigt.. Stephen King... en av de mest berömda författarna.
|
|
#11 · InNomine · den 29 juli 2005, 16:29
|
Som tur var så hade jag fel... LIBRIS-nätet är aldrig så bra uppdaterat. Just då var bibliotek.se nere och jag kunde inte söka där. Dock nu, en vecka senare (cirka) så sökte jag där och fann att hela serien finns i Sverige, 2 första böckerna översatta, så är också den sista boken. De andra böckerna finns/-har funnits- i ett tiotal exemplar i Sverige... lustigt är att någon dum j***** fick för sig att översätta sista boken på mindre än ett år och glömma alla föregångarna *hytter med näven*. Nåja, jag kan iaf låna alla böckerna på måndag :).
För övrigt måste jag säga att The dawning of the three var en ytterst rolig bok :D *rekommenderar*
|
|
#12 · Raven Archer · den 16 oktober 2005, 00:25
|
Hmmmm.... Den här Roland.... Är det möjligtvis samma Roland som i Drakens ögon?
|
|
#13 · Raven Archer · den 16 oktober 2005, 00:31
|
Eller vänta.... Det kan det ju inte vara. Roland är väl den puckade kungen som blir mördad!?!
DET VAR INGET!!!
|
|
#14 · Rogie · den 21 januari 2012, 19:08
|
Väldigt bra recension.
JAG ÄLSKAR THE DARK TOWER.
Det känns fräscht helt originellt samtidigt spännande och komplex.
Man har inte läst mörk fantasy för än man har läst The Dark tower. Roland är 100 gånger mer badass än Clint Eastwood. Tack så mycket Stephen King för en så bra historia.
P.s. Torn i sikte!
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
