|
Skriven av Vinterdotter den 1 augusti 2005
|
Systrarna Henna och Gala lever i en värld där solen aldrig går ner. Eftermiddagen ersätts av skymning, och därefter följer eftermiddag igen. Natt och stjärnor är okända begrepp. Genom sin morbror hamnar tonårsflickorna på en expedition för att upptäcka världens okända utmarker, vilket leder dem till häpnadsväckande upptäckter om hur världen är beskaffad och hur den gamla sagan om den Gyllene Kaptenen har förankring i verkligheten.
Terra Hexa är tydligt skriven för att passa en publik som är yngre än de tonåriga huvudpersonerna, med ett enkelt språk och okomplicerad handling. Handlingen är absolut bokens stora behållning. Den är bitvis riktigt spännande och tar ibland en del oväntade vändningar. Greppet att låta varje kapitel inledas med en liten sammanfattande ingress är också lyckat. Det ger en charmig känsla av att man får en saga berättad för sig av författaren själv – Terra Hexa görs till en utmärkt bok för högläsning. Men medan jag läser boken kan jag inte låta bli att tänka – varför måste språket kännas fattigt bara för att det riktar sig till barn? Att inte använda svåra ord och uttryck är en sak. Men det är så många gånger jag skulle vilja gripas av det jag läser, men inte gör det, för att språket inte lyckas förmedla en verklig känsla för huvudpersonerna och vad de tänker och känner. Dessutom reagerar jag flera gånger på meningsbyggnader som känns som anglicismer, som om boken vore översatt från engelska snarare än skriven av en svensk författare. Det är väldigt synd, för jag tycker att det är särskilt viktigt med ett bra språk när man skriver för barn och ungdomar, som ju håller på att lära sig att behärska det.
Inte heller karaktärerna känns helt utvecklade. Det är egentligen bara Henna och i viss mån Rydel man som läsare får riktig känsla för. De andra huvudpersonerna – som samtliga egentligen har en hel del potential – förblir lite schablonartade. Det är möjligt att det är författarens val, men jag är inte så förtjust i det. Jag tycker om när man verkligen kan leva sig in i karaktärerna och känna med dem (eller mot dem, för den delen).
Terra Hexa är en bok jag verkligen skulle vilja tycka om. Tyvärr drar språket ner helhetsintrycket, liksom det faktum att det tar ett bra tag innan jag börjar bry mig om vad som händer huvudpersonerna. Men eftersom handlingen säkert upplevs som spännande av bokens målgrupp, och en elvaåring knappast hänger upp sig på karaktärerna på samma sätt som jag har gjort, så sätter jag ändå en trea i betyg – dock en svag sådan.
En uppföljare till boken är på gång.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinter · den 3 augusti 2005, 22:19
|
Har just lånat hem den från biblioteket :)
|
|
#2 · Jason · den 11 augusti 2005, 22:06
|
Kul att du recenserade den i alla fall.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
