|
Skriven av Taura-Tierno den 8 augusti 2005
|
Tiden närmar sig nu för prins Dutiful att ge sig iväg på uppdraget Narcheskan från Out Islands har givit honom: han ska döda den svarta draken Icefyre, som sägs slumra under isen på den avlägsna ön Aslevjal. Med sig har han sitt Skill-coterie, även om det är en patetisk ursäkt till ett sådant, bestående av Chade, Thick och Fitz. Fool har de lämnat bakom sig, då Fitz vet att hans vän förutsett sig egen död, om han någonsin skulle gå i land på ön. Men det är mycket som väntar på att hända, och på Aslevjal finns fler hemligheter än Fitz någonsin skulle ha kunnat ana.
Fool's Fate är alltså den sista och avslutande delen inte bara av The Tawny Man utan är även den avslutande delen av alla de böcker som Robin Hobb har skrivit hittills. Det är den här boken som verkligen binder ihop alla de tidigare, och ger allt ett riktigt slut. Även fast jag inte är säker på var jag skulle placera den i jämförelse med övriga utav Hobbs böcker så är Fool's Fate garanterat den bästa boken i The Tawny Man, och den håller helt klart samma mått som man kan förvänta sig utav Hobb.
Medan hela boken, även de mindre spännande delarna, är bra så finns det en del delar som är så otroligt bra att man faktiskt blir knäsvag av att läsa dem. Det ligger helt klart en varning för sträckläsning över här boken, och det är nästan så att jag borde avråda folk från att sitta på tåg, eller buss, och läsa. Det är mycket farligt, då Hobb har en bra förmåga att verkligen skriva böckerna på ett sätt som helt enkelt slukar en, så att man inte direkt är medveten om något annat. Det är helt enkelt på egen risk att sätta sig med den om man har någon tid att passa.
Även om boken må vara en utav de bästa jag någonsin läst så har den givetvis en del brister. Jag brukar tycka om böcker där höjdpunkten i boken, den allra mest spännande delen, ligger i slutet, men så är inte fallet med Fool's Fate. För att inte riskera att förstöra för andra läsare tänker jag inte säga var den ligger, men enligt mig ligger det absolut bästa i boken inte i slutet, utan slutet ägnas istället till att knyta ihop diverse olika trådar och skapa ett slut som faktiskt är bra. Inte sagt att slutet på boken är dåligt, för det är det verkligen inte. Det finns en hel del känsliga ögonblick där också, så slutet är definitivt ingen besvikelse, även om jag gärna skulle ha sett det mer utvecklat än det är här. Det finns en del saker som jag skulle ha velat se lite mer om, men jag antar att man inte kan begära allt för mycket, ens av Hobb.
Något som jag ser som kanske det allra bästa med boken, och Hobbs andra böcker, är alla de teorier man får chansen att hitta på. Allt från de första böckerna där man fick undra över vad Elderlings var för något, till mystiken runt Rain Wild Traders och hemligheten bakom Liveships och till slut till Fool's Fate, där teorierna bara fortsatt att forsa fram, åtminstone för mig. Man får svar på en del här, fast det finns fortfarande en hel del man skulle kunna diskutera sönder. Men just det är det som är bra: att man, speciellt om man känner någon som läser böckerna i ungefär samma takt, kan ha väldigt långa samtal om hur man tror att saker kommer att sluta. Det är definitivt en stor del utav det fängslande i Hobbs böcker, all mystik och alla hemligheter.
En bok som är så här lång utan att bli varken tråkig eller seg, utan bra rätt igenom, kan inte få mycket annat än det betyg jag skulle ge vilken annan bok som helst som Hobb har skrivit: en helt klar femma.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Califax · den 8 augusti 2005, 16:15
|
Bra recension av en uppenbarligen bra bok.
Varför ska de döda draken om det enda den gör är att sova under isen?
|
|
#2 · Taura-Tierno · den 8 augusti 2005, 16:26
|
Tja, det kan vara ganska mycket spoiler över det. Läs böckerna istället, det är det värt :)
|
|
#3 · Julle · den 8 augusti 2005, 17:28
|
*Spoiler The Tawny Man*
(Det betyder - läs inte om du inte läst hela serien, för jag kommer avslöja saker som du annars förmodligen inte vill veta.)
Problemet med The Tawny Man, som jag ser det, är att allt drar ut så mycket på tiden. Visst är det en del i ledet med att skapa starka och trovärdiga personer, men det är ändå alldeles för mycket. Se bara på första boken: En bjässe till tegelsten, trots att den mest handlar om hur de rider runt och letar efter prinsen och sedan hittar honom. Ingen jättemärkvärdig intrig, och det känns som om lika mycket av värde (även vad det gäller personutveckling och sådant) skulle kunnat få plats på betydligt mindre text.
Att se Chade i så negativ dager var oväntat, men inte alls nädvändigtvis negativt - samtidigt som det tog bort en del av mystiken, så tillförde det i form av trovärdiga personligheter.
Rent språkligt så finns det tyvärr ett par upprepningar här och där, någon mening eller speciellt uttryck som får mig som läsare att haja till och tänka "men ... det här läste jag ju för femtio sidor sedan?" vilket inte direkt är särskilt lyckat. Likväl är det en mycket bra bok och en mycket bra serie. Som allt annat hon har skrivit som Robin Hobb. :)
|
|
#4 · Vinter · den 9 augusti 2005, 14:59
|
*test*
|
|
#5 · Taura-Tierno · den 9 augusti 2005, 15:56
|
#3
Hm... Jag tycker om långa böcker, så jag såg inte det som negativt. Jag var inte uttråkad när jag läste första Fool´s Errand, iaf.
Och nu när du säger det så fanns det en del upprepningar, fast det var ett tag sen jag läste boken nu, så det hade jag glömt ^^ Men det är lite dåligt, ja, när man känner igen uttryck. Fast sen så finns det författare som är betydligt värre på sånt än vad Hobb är :P
|
|
#6 · Julle · den 9 augusti 2005, 18:33
|
Problemet är väl inte att man känner igen specifika uttryck, det är väl när precis samma liknelse som användes för att beskriva en liknande situation för sjuttio sidor sedan dyker upp igen. Förmodligen inte så farligt om man läser i etapper, men läser man böckerna från pärm till pärm så blir det mer irriterande.
Men visst finns det författare som är betydligt värre än Hobb är på den fronten. Jag kan inte påminna mig har irriterat mig på sådana detaljer på alls samma sätt när jag läste hennes två föregående trilogier. Men det gör också att det syns så mycket klarare när det väl sker.
Böcker kan vara långa och fylla upp innehållet väl. Böcker kan också vara längre än de hade behövt vara för att berätta samma sak, och då är de för långa oavsett om vi talar om hundra eller tusen sidor. Jag var inte heller uttråkad, men den hade kunnat ha ett minskat midjemått utan att för den sakens skull ha varit sämre.
http://web.telia.com/~u18119213/less-is-more.html
|
|
#7 · Hennum · den 9 augusti 2005, 22:13
|
Åh, va ja längtar tills den kommer på svenska, för de har den inte gjort än, va? Skulle gärna läst den på engelska. och om ni undrar så gör ja inte de eftersom ja inte e så duktig på engelska. :(
|
|
#8 · Taura-Tierno · den 10 augusti 2005, 00:03
|
Nope, mig veterligen finns den inte på svenska än. Men den kommer väl, med tiden.
|
|
#9 · Neume Ancalimë · den 10 augusti 2005, 13:10
|
hörde att den skulle komma på svenska den här hösten,men det lär knappast hända eftersom den kom på engelska nu..i vinter kanske?
|
|
#10 · Neume Ancalimë · den 10 augusti 2005, 13:10
|
nån mer än jag som tycker att sonen och narren ska bli ihop? :P
|
|
#11 · Reborn · den 10 augusti 2005, 13:38
|
Klockan 13.34 den 10/8, tredje försöket, och denna gång utan apostrofer.
Jag håller med om det mesta som står i den här recensionen, Fool´s fate är den klart bästa boken i The tawny man, en serie som kanske inte riktigt är lika bra som The farseers och The liveship traders, men ändå är mycket, mycket bra, och Fool´s fate är en fantastisk bok som jag kan hålla med om förtjänar full poäng.
Dock tycker jag att Hobb drar ut på slutet alltför mycket, även om jag inte föredragit ett rappt slut kunde hon ha avslutat det snabbare. Precis som Taura föredrar jag när slutet i en bok är det bästa partiet.
Jag håller med Julle när det gäller mycket upprepningar, men detta tycker jag varken är exeptionellt för Fool´s fate eller för the tawny för jag vill minnas att de flesta av Hobbs böcker lider mer eller mindre av detta och skulle behövas kortas ner lite.
Men i överlag är detta som sagt var en fantastisk bok skriven av en lika fantastisk författare. : )
|
|
#12 · Taura-Tierno · den 10 augusti 2005, 13:52
|
#11 Fast hellre en bok med långt slut som avslutar allt, än en bok där man vänder sida och förväntar sig mer text, men upptäcker att det är slut o.o (*host*Aurianserien*host*)
|
|
#13 · Reborn · den 10 augusti 2005, 14:33
|
Som sagt var hade jag absolut inte föredraget ett rappt slut, men jag märkte faktiskt flera stycken, blandat med de som var viktiga, som hon antingen kunde ha kortat ner eller strykit helt.
Inte för att jag minns exakt hur många sidor det rör sig om i Fool´s fate men jag har för mig att det är runt 150-200 sidor vilket jag tycker är lite för mycket. Men i övrigt är det en fantastisk bok.
|
|
#14 · Mars · den 11 augusti 2005, 22:06
|
Även jag tycker att denna trilogi drog ut för mycket. För all del, alla kapitel ser till att tillföra något till berättelsen, men det är ändå en känsla av att det går litet för långsamt som infinner sig då och då.
Personligen tycker jag slutet är alldeles för perfekt för att jag skall älska det, men utan att avslöja något så är jag säker på att fler än jag väntat på just de händelser som fick avsluta trilogin. Det har hängt i luften ända sedan de första kapitlen i Fool´s Errand, kanske till och med så långt som Assassin`s Quest.
Fool´s Errand är min klara favorit i serien, med facit i hand.
|
|
#15 · Julle · den 11 augusti 2005, 22:20
|
Fool's Errand har ju också absolut snyggaste titeln. ;)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
 |
 |
| Författare |
|
Hobb, Robin
|
|
Serie
|
The Tawny Man
Tredje
boken
|
|
Vill du skriva recensioner?
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.
|
|
