|
Skriven av Ravenna den 26 augusti 2005
|
Crown of Shadows - den tredje och avslutande delen i Friedmans trilogi om Erna, planeten där naturkraften fae manifesterar människornas drömmar och mardrömmar... och, om offret är tillräckligt stort, människans önskningar.
Medan de båda tidigare delarna i serien centrerades kring ett litet sällskap som med krigarprästen Damien i spetsen reste långa vägar genom det vulkaniska landskapet i jakt på den ondska som långsamt invaderar människornas rike, så tar den tredje delen en lite annan väg. Den hoppar mellan flera olika perspektiv, återknyter till personer både från första och andra boken, och snarare än att gestalta en resa med ett tydligt mål så berättar den en historia som tycks utspela sig på ett gigantiskt spelbräde där människor och demoner försöker manövrera varandra efter sina egna ändamål. I vinstpotten ligger ingenting mindre än mänsklighetens själ.
Jägaren har brutit sitt avtal med de namnlösa krafter som har hållit honom vid liv i ett årtusende och dessa söker nu hämnd. Krigarprästen Damien måste således välja mellan att låta tidernas ondaste man brinna i helvetet, eller bege sig ner i dess vulkaniska eldar för att rädda honom. Samtidigt hotas världen att slitas sönder av Calesta, den grymme Iezu-demonen som när sig av människors sadism. Patriarken för Damiens kyrka drar ut i krig mot Jägarens skog, och i alla dessa krafters skugga spirar en romans mellan Andrys, Jägarens ättling och arvtagare, och silversmeden Narilka, som en gång offrades till Jägarens hunger. Bortom den svarta barriären vaknar demonernas moder till liv, och genom dimmorna där de dödas skuggor fortfarande vandrar närmar sig två män som kan förändra planetens natur för all framtid.
Crown of Shadows är en omsorgsfullt och briljant manövrerad historia som väver samman många olika öden. Och medan vanlig fantasy ofta förflyttar människor från punkt A till punkt B i den fysiska världen, så finner Crown of Shadows istället sin egen väg och tar med sig läsaren genom olika dimensioner av verkligheten. Boken bjuder också på en resa ner i helvetet, en resa vars onda och sjukliga färger lyckades tränga undan till och med den varma julidag i vilken jag satt och läste.
Liksom tidigare spelar Friedman ett eget spel med läsaren, och dess huvudsakliga mål är att försöka lista ut om, när och hur hon tänker försöka ta död på Jägaren, och om hon lyckas eller inte. Spelet har fortgått genom hela trilogen, men nu i den sista så tycks det ha tagit ett eget liv, och det känns som att författarinnan och Jägaren spelar ett dödligt spel med varandra där hon lägger ut fällor för honom likt den mest sadistiska demon, men utan att ha den fullständiga makten att ta hans liv om han trotsar henne. Det spelet, mer än någonting annat, gör Jägaren oerhört levande och nästan kusligt verklig.
Medan de första två delarna, Black Sun Rising och When True Night Falls, hade några mindre problem så har jag inga klagomål på Crown of Shadows. Det är en lysande avslutning som lyfter trilogin över skalan. Den kröner Friedman som den mörka fantasyns drottning, och Jägaren som dess kung.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ecthelion · den 17 juli 2005, 15:46
|
Japp, CoS är en fullkomligt lysande bok. Som jag sagt tidigare är hela triologin riktigt riktigt bra. Men denna är nog den bästa av de tre.
Bra recension, dessutom :D
|
|
#2 · Vinter · den 26 augusti 2005, 13:47
|
*vill läsa*
|
|
#3 · Ecthelion · den 27 augusti 2005, 01:01
|
Lovar att du inte blir besviken om du gör det :D
|
|
#4 · Jarsling · den 27 augusti 2005, 21:46
|
Känner igen frontbilden nånstanifrån.
|
|
#5 · Ecthelion · den 27 augusti 2005, 23:32
|
Det är en bild av Michael Whelan. Den har säkerligen använts som cover på fler böcker.
|
|
#6 · Howler · den 27 augusti 2005, 23:33
|
samma front bild som på andra boken i minne,sorg och törne tror jag.
|
|
#7 · Jarsling · den 28 augusti 2005, 21:15
|
#5 Jaha..
#6 Då var det nog där jag såg den.
|
|
#8 · Arko · den 13 december 2005, 05:03
|
Idag har jag läst klart Coldfire trilogin och måste säga att dina recensioner är mer eller mindre i enlighet med mitt eget tycke. Även jag tycker att det var lite för mycket vandrande i de första böckerna och vissa beskrivningar och karaktärsdrag (främst hos jägaren) var lite väl smöriga, men att avslutningen var strålande. Sannerligen en mörkare läsning än många andra och inte direkt något jag skulle rekommendera de som just börjat läsa fantasy. Rätt betyg för alla tre böckerna.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
