|
The Tawny Man (hela trilogin)
|
|
Skriven av Vinterdotter den 21 oktober 2005
|
Denna andra trilogi om Fitz, the Fool och övriga tar sin början femton år efter det att Assassin's Quest slutade. Fitz lever ett tillbakadraget liv i en liten stuga med sin tonårige fosterson Hap. Hans enda kontakt med omvärlden är barden Starling, som kommer på besök ett par gånger om året. Men detta ändras – såväl hans gamle mentor Chade som the Fool, numera gyllene snarare än vit, kommer i tät följd på besök, med resultat att Fitz återigen ger sig in i intrigerna vid hovet i Buckkeep. Den första boken, Fool's Errand, kretsar kring hur prins Dutiful blivit kidnappad av upproriska s. k. Piebalds, personer av det gamla blodet som inte längre följer lagar och traditioner kring the Wit, och hur Fitz och the Fool försöker rädda honom. The Golden Fool är mer av en mellanbok, med Buckkeep i händelsernas centrum. I den tredje och avslutande boken, Fool's Fate följer så Fitz med sin prins på en resa till det nordliga Asjeval, för att döda en mytomspunnen drake.
Jag har inte läst många böcker som inleds med en tvåhundra sidor lång återblick på vad som hänt huvudpersonerna de senaste femton åren, och kommit undan med det. Det gör Fool's Errand – men förmodligen beror det till största delen på att jag älskade Farseer-trilogin. Att börja läsa Fool's Errand var som återse några väldigt kära vänner man inte träffat på ett tag. Och man vill ju gärna höra vad ens nära och kära haft för sig sedan sist man sågs, eller hur? Jag tror dock att någon som börjar läsa The Tawny Man utan att ha läst The Farseer skulle betrakta denna långa inledning som seg. Å andra sidan, man ska helt enkelt inte börja läsa The Tawny Man utan att ha läst The Farseer först. Fool's Errand är fullt i klass med Farseer-böckerna – dvs. mycket, mycket bra.
Jag är mer tveksam till The Golden Fool. För det första tycker jag titeln är något missvisande. Narren, the Fool, Lord Golden (som han nu kallar sig) finns visserligen hela tiden i berättelsens bakgrund, men han känns inte central nog att motivera titeln. Den här boken handlar i första hand om Fitz, i andra hand om Dutiful. Det är, som jag nämnde ovan, en typisk mellanbok. Det pratas mycket, planeras massor, men händer desto mindre. Det är inte en dålig bok, tvärtom är den välskriven och engagerande, men medan jag läste den hade jag hela tiden förväntningar på en handling som liksom aldrig kom igång ordentligt.
Den tredje boken, Fool's Fate, har i likhet med den tredje boken i Farseer-trilogin en klassisk quest i centrum: en drake ska finnas och dödas – och the Fool försöker sätta stopp för detta för att kunna uppfylla sina profetior om världens framtid. Fitz slits mellan lojaliteter, och vi får också göra bekantskap med trilogins riktiga Onding – the Pale Woman. Tyvärr har även Fool's Fate sina svagheter. Ibland känns det som om Hobb sviktar en smula i sitt berättande, språket känns inte riktigt lika genomtänkt som det borde ha varit. The Pale Woman är visserligen synnerligen obehaglig, men klichén ”den vackra, onda trollkvinnan” har vi stött på förr, inte sant? Dock tar sig boken igen och sätter punkt för trilogin – och förmodligen också för berättelsen om Fitz – på ett strålande sätt.
The Tawny Man är en mycket bra serie. Hobb är en skicklig författare, som med få undantag gör sina karaktärer till levande människor som läsaren känner för. Hon skriver gripande och håller läsaren fast i det nät hon spinner. Tyckte du om The Farseer ska du absolut läsa den här trilogin. Jag tycker dock att den inte når riktigt hela vägen ända upp till The Farseers höjder.
The Tawny Man finns översatt till svenska och heter då Den Gyllene Mannen. Böckerna i serien heter på svenska Narrens uppdrag, Narrens hemlighet och Narrens öde.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Reborn · den 21 oktober 2005, 16:30
|
Jag håller med om det mesta du skriver i recensionen. The Tawny Man är antagligen inte riktigt lika bra som de två tidigare serierna (The Farseer & The Liveship Traders) men den är fortfarande mycket bra.
Jag tyckte att Fool´s Errand var ganska seg i början (visserligen var det, som du skriver, kul att återigen stifta bekantskap med Fitz och de andra karaktärerna från The Farseer så det blev aldrig outhärdligt tråkigt.) Som tur var tog boken fart vid ungefär hälften och blev väldigt bra.
The Golden Fool må kännas mycket som en mellanbok, och den är antagligen sämst i serien, men jag tycker att Hobb här på ett fyndigt sätt knyter ihop denna serien med de två tidigare. Tyvärr är slutet långt ifrån tillfredsställande och det känns mest som en uppbyggare inför Fool´s Fate, dock inte en dålig sådan.
Fool´s Fate är enligt mig en av de absolut bästa böcker Hobb har skrivit, och jag anser att den är klart bäst i serien. Dessvärre är slutet alldeles för utdraget. Hon kunde ha avslutat det på hälften av sidorna. Det är trots det en fantastisk bok, dock.
Du borde kanske inte avslöja grundhandlingen i Fool´s Fate?
|
|
#2 · Taura-Tierno · den 21 oktober 2005, 19:50
|
Bara som kommentar till titeln på böckerna, som du skrev om. Jag har aldrig egentligen trott att de rört Fool direkt. Eller ja... Innan jag läste så trodde jag det, men efteråt så vet jag. Iofs så vet jag inte heller exakt vad den kan tänkas syfta på, men det Fool kan ju betyda dåre eller liknande också, faktiskt :P Men jag vet inte. bara något jag reagerade på.
|
|
#3 · Beldarna · den 21 oktober 2005, 22:10
|
Väldigt bra böcker. Jag läser tredje boken nu och den är verkligen svår att slita sig från, men jag lyckas då och då =).
Bra recension.
|
|
#4 · Vinterdotter · den 21 oktober 2005, 22:57
|
#1 Tja, det känns ju som jag avslöjar mindre än baksidetexten... ;)
#2 Innan jag visste någonting om böckerna mer än titlarna så föreställde jag mig rentav att de var skrivna ur Fools eget perspektiv.
Hobbs titlar är ju väldigt snyggt uppställda och sammanhållna, men när jag läste the Tawny Man så fick jag känslan av att hon hittar på titlarna först och skriver böckerna sen. Inte vet jag.
|
|
#5 · Reborn · den 22 oktober 2005, 00:25
|
#4 Visserligen, men om man ska läsa serien för första gången och börjar på Fool´s Errand så läser man väl ändå inte baksidestexten av Fool´s Fate förrän man kommit dit? Eller är det meningen att man ska ha läst större delen av The Tawny Man innan man läser recensionen?
En boks titel tycker jag förresten har väldigt lite med hur bra boken är att göra... men den ska helst anknyta till handlingen på något sätt. : )
|
|
#6 · Tarí · den 22 oktober 2005, 20:14
|
Jag måste ta och be något bibliotek skicka hit de här böckerna någon dag...
|
|
#7 · Belmorë · den 6 november 2005, 21:18
|
Bra recension :)
|
|
#8 · Rhianna · den 5 december 2005, 02:29
|
Jag tycker att det är en bra recension, men jag håller inte riktigt med, eftersom det första jag kom å tänka på när jag började läsa serien var hur mycket bättre jag tyckte att den var, men jag tycker att första serien är HIMLA bra, men the Tawny Man är ju så mycket bättre!! (Hoppsan... nu blev det visst lite snurrigt)
|
|
#9 · Iriel · den 7 april 2007, 12:25
|
Jag har aldrig gråtit så mycket över en fiktiv karaktär som jag grät över the Fool när jag läste denna serie...
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
 |
 |
| Författare |
|
Hobb, Robin
|
|
Serie
|
|
Boken är fristående.
|
|
Vill du skriva recensioner?
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.
|
|
