|
Trollkarlens slott /Det levande slottet
|
|
Skriven av Vinterdotter den 11 november 2005
|
Sofia är äldst av tre systrar, och eftersom alla vet att äldsta barnet ändå aldrig kommer att lyckas, så har hon bestämt sig för att nöja sig med en karriär som efterträdare till sin pappa hattmakaren – även om hennes tillvaro ärligt talat är ganska tråkig. Hennes småsystrar försvinner iväg på intressanta lärlingsplatser, Sofia blir bara gråare och mer muslik, men när den ståtliga Öde-Häxan av någon dunkel anledning förvandlar henne till en gammal gumma ser hon som enda utväg att ge sig av – och söka skydd i den ökände trollkarlen Ryts vandrande slott.
Detta är upptakten till en vansinnig karusell av händelser, med ingredienser som elddemoner, grönt slem, förvandlingskappor och alldeles för många förtrollade människor och föremål. Diana Wynne Jones är en strålande berättare, som med humor och rappkäftat språk snabbt får in läsaren i händelsernas centrum. Berättelsen är full av underbara karaktärer – Sofia, som är både tuffare och coolare som 90-årig käring än som ung tjej, cyniske elddemonen Calcifer, förnuftige trollkarlslärlingen Mikael och inte minst trollkarlen själv, Ryt, å underbare Ryt! Egocentrisk men godhjärtad, melodramatisk, överdriven, drömsk och tidvis urfånig, men innerst inne att lita på när det verkligen gäller. Det är omöjligt att inte älska honom (och för er som sett filmen kan jag tipsa om att film-Hauru bara är en blek kopia av bok-Ryt, eller Howl som han heter på engelska).
Howl's Moving Castle gavs ut på svenska under titeln Trollkarlens slott i slutet av 80-talet. Med anledning av Hayao Miyazakis filmatisering finns den nu i återigen i bokhandlarna med nytt omslag och titeln Det levande slottet, men det är fortfarande Sven Christer Swahns översättning innanför pärmarna. Swahn har valt att översätta de flesta namnen till svenska förhållanden, vilket på det stora hela funkar (men man kan ju fråga sig varför Lettie och Martha fick behålla sina urengelska namn, men inte Sophie/Sofia). Ibland känns det som om översättaren har färgat språket lite väl mycket – det finns ord och formuleringar som får mig att fundera över vad det rimligen kan ha stått i originalet. Samtidigt stämmer tonen så bra med berättelsen att ett ord här eller där som kunde översatts närmare originalet knappast gör någon skillnad.
Det finns inte en lugn stund i den här boken, men det blir aldrig ytligt. Jones skriver med ett varmt hjärta, och även om målgruppen i första hand är ungdomar, så är detta en bok som passar ung som gammal. Betyget är självklart högsta möjliga – vår femgradiga skala räcker knappt till!
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Kazûl · den 11 november 2005, 09:06
|
Visst är han helt underbar!
|
|
#2 · Ravenna · den 11 november 2005, 09:13
|
Tycker mitt omslag är mysigare, det som ser ut lite som vattenfärger och där Sofia som en skugga som jagar slottet i högsta fart.
Detta är dock, jämte den Oändliga Historien, alla tiders favoritbok för mig. =)
|
|
#3 · erulian · den 13 november 2005, 16:48
|
Jag har lånat den äldre upplagan (den som Ravenna har) från biblioteket.
Någon som vet hur de skiljer sig från varandra?
|
|
#4 · Mio · den 14 november 2005, 09:36
|
Åhhh... Howl!
|
|
#5 · Katthora · den 14 november 2005, 15:39
|
-.- Oh det var länge sedan.
|
|
#6 · Vinterdotter · den 16 november 2005, 18:56
|
#2 Det är den jag har också. Men jag gillar den nya bättre. Det ser verkligen ut som att slottet tvärnitar...
#3 Det ska bara vara omslaget och den svenska titeln som skiljer.
|
|
#7 · Ozeloten · den 5 december 2005, 18:25
|
Men varför heter den nya upplaga "Det levande slottet"? Den första översättningen var mer lik den engelska, desutom så lever inte slottet...
|
|
#8 · Arko · den 31 december 2005, 03:25
|
En mycket välskriven, gripande, fantasirik och rolig bok. Betyget är helt rätt.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
