|
Skriven av Reborn den 25 november 2005
|
Det var fem långa år sedan A Storm of Swords släpptes, och även om jag själv bara väntat ett av dem så kan jag tänka mig hur irriterande det har varit för de fans som väntat alla; hur förväntan blandad med irritation gradvis har vuxit i deras kroppar och hur de under all denna tid varit tvungna att uppleva försening efter försening i år efter år. Många frågade sig nog om boken någonsin skulle komma, men kom gjorde den tillslut. A Feast for Crows och förhoppningsvis också för läsarna.
A Song of Ice and Fire är helt klart något av det bästa, något av det mest episka och något av det mest gripande jag någonsin läst. A Storm of Swords var en fantastisk bok, ja, ett mästerverk, och mina förhoppningar låg i att A Feast for Crows skulle dela den titeln tillsammans med sin föregångare. Vissa skulle kanske säga att mina förväntningar var för höga, men jag visste att om det var någon författare man kunde ha höga förväntningar på så var det George R.R. Martin och jag var övertygad om att han inte skulle göra mig besviken.
Eftersom boken blev alldeles för lång beslöt Martin att föra över hälften av karaktärerna till en andra bok, A Dance with Dragons, som förhoppningsvis kommer nästa år och som ska utspela sig parallellt med denna. Detta beslut ledde till att de karaktärer som jag ansåg vara intressantast att läsa om (Jon, Tyrion, Daenerys) dessvärre inte är närvarande i den här boken. Men trots det faktumet var det med höga förhoppningar som jag öppnade A Feast for Crows för första gången, och min hjärna förberedde sig på ännu en fantastisk och gripande resa till Westeros. Jag hade varit borta alltför länge.
Efter en seg prolog börjar berättelsen ta fart, och innan boken når sitt abrupta slut får vi vår väntade portion förräderi och ränker, blod och våld, men det är ändå inte utan en viss smak av besvikelse i munnen som jag slår ihop A Feast for Crows och ställer tillbaka den i bokhyllan.
A Feast for Crows är lugnet efter stormen och kråkorna festar på de lik som svärdsstormen nyss lämnat efter sig. Tempot har i överlag sölats ner ganska rejält och även om de föregående böckerna led av flera kapitel som kändes överflödiga så blir det till ett obetydligt antal i jämförelse med de i A Feast for Crows. Nu kan jag inte annat än tycka att Martins beslut att dela upp karaktärerna mellan två böcker var ogrundat och onödigt, han kunde lika gärna ha raderat, eller tagit bort, en stor del av flera kapitel i den här boken, gjort som han planerat från början, och släppt en väldigt lång bok, ja, det råder det ingen tvekan om, men antagligen en som varit mycket mer tillfredsställande än den här.
Några av de mest intressanta händelser som inträffar i boken är de som utspelar sig på Iron Islands, det enda negativa med dem är att man inte får följa en viss karaktär och fördjupa sig i hans/hennes liv och problem, utan Martin hoppar mellan flera karaktärer och det är svårt att få något egentligt grepp om någon av dem. De kapitel som tar plats i Dorne kommer antagligen att ha stor betydelse för kommande böcker, men i just A Feast for Crows känns de bara meningslösa och lämnar oss med en av många cliffhangers utan att särskilt mycket av betydelse egentligen hänt.
Men nu skall jag ignorera den bittra smaken av besvikelse i munnen och vara rättvis. A Feast for Crows är inte en dålig bok, språket är precis lika bra och gripande som det tidigare varit, karaktärerna precis lika djupa och precis lika trovärdiga. Alla karaktärer är dock sannerligen inte guds små änglar, men även de mest groteska monster är intressanta att läsa om och Martin kan till och med få en att känna sympati för dem… med vissa undantag naturligtvis. En intressant detalj som Martin gör upprepade gånger i den här boken för att bygga upp vårt intresse är att han ger en karaktär en viss obehaglig händelse i det förflutna, och så skänker han oss med jämna mellanrum små ledtrådar om vad som skett tills man har förstått allt och har hela händelsen målad på hornhinnan framför sig och detta lyckas han väldigt bra med.
Martin brukar oftast ha en lång avrundning i sina böcker, något som denna bok som tur var skonats från och om ni (efter att ha kommit så här långt i min recension) har fått intrycket av att inget händer i den så bör ni tänka om; trots den negativa kritik jag givit boken så är detta, som tur är, inte en Crossroads of Twilight. Det händer saker i den och i slutet är den till och med riktigt spännande hos flera karaktärer. Mitt största problem med A Feast for Crows är inte först och främst det sega tempot i den utan att det som faktiskt händer inte avslutas utan avbryts abrupt i cliffhangers som får en att vilja riva håret av sig i frustration.
Jag älskar den mörka medeltida stämning som genomsyrar böckerna, jag älskar den brutala realism som gör att ingen karaktär går säker, jag älskar bristen på äkta och nobla hjältar som kan övervinna alla faror, och jag älskar svårigheten att skilja vitt från mörker, gott från ont. Jag älskar helt enkelt A Song of Ice and Fire och den här boken är inte alls ett hinder för den kärleken, bara ett svagare kapitel i en fantastisk serie.
Det finns egentligen inte så mycket mer att skriva om boken. Jag har fortfarande eftersmaken av besvikelse kvar på tungan, men det är trots det en bra bok som alla som gillar A Song of Ice and Fire bör tycka mer eller mindre om. Enligt mig vägde den mellan en stark trea och en svag fyra men jag beslöt mig tillslut för att låta den nöja sig med en stark trea vilket inte alls är ett dåligt betyg. A Feast for Crows bjuder på ännu mer av det som vi fick serverat i tidigare böcker men har dessvärre inte särskilt mycket nytt att komma med, vinet var spätt med vatten och köttet bitvis segt.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinter · den 25 november 2005, 16:35
|
Det är alltid trevligt att läsa dina recensioner, det är så mycket liv i dem :) Men om du lugnade ner sig lite med de lååååååånga meningarna skulle det vara lättare att läsa ;)
|
|
#2 · Vinter · den 25 november 2005, 16:37
|
sig = dig.
|
|
#3 · Vinterdotter · den 25 november 2005, 20:29
|
SPOILERVARNING! PERSONER KOMMER ATT NAMNGES I KOMMENTAREN! Om du inte vill veta vilka som förekommer som berättare ska du sluta läsa nu.
Hehe, lite roligt att man fastnar för olika saker. Jag tyckte händelserna på Iron Isles var sådär intressanta (förmodligen berodde en hel del på att man inte för följa en enda karaktär), däremot har jag totalt fastnat för Brienne och tyckte hennes berättelse var oerhört spännande och gripande. Jaime och Arya är mina andra favoriter, så den enda jag egentligen saknade nu var Tyrion.
Det är nästan så att jag känner att nästa bok kommer att bli lite trist för att varken Brienne eller Jaime kommer att vara med...
|
|
#4 · Reborn · den 25 november 2005, 23:46
|
#1 Hmm, ja, du har kanske rätt.
SPOILERS i nedanstående text:
#3 Jag tycker också att det är mycket tråkigt att Brienne inte är med i nästa bok (mycket med tanke på cliff-hangern i slutet), hon har en väldigt färgstark personlighet. Jaime tycker jag däremot inte gjorde så himla mycket vettigt i den här boken så honom kommer jag inte att sakna, även om jag gillar honom som person.
Jag är nästan säker på att A Dance with Dragons kommer att passa mig bättre än A Feast for Crows.
|
|
#5 · Dernhelm · den 18 december 2005, 10:42
|
Mm, i nästa bok kommer alla mina favoritkaraktärer - framförallt Dany. Jag saknade henne i A Feast for Crows...
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
 |
 |
| Författare |
|
Martin, George R.R.
|
|
Serie
|
A Song of Ice and Fire
Fjärde
boken
|
|
Vill du skriva recensioner?
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.
|
|
