|
Skriven av Julle den 5 december 2005
|
Onsdagslegender var sättet på vilket Bokförlaget Onsdag presenterade sig själva och sin satsning; en antologi med elva nyskrivna sf- och fantasynoveller av svenska författare: Aase Berg, Johan Ehrenberg, Daniel Fredholm, Gabriella Håkansson, PC Jersild, Niklas Krog, Maria Küchen, David Lagercrantz, Kristoffer Leandoer, Joakim Pirinen och Gull Åkerblom. Att från första början satsa på en antologi med originalnoveller är ett väldigt trevligt sätt att inleda en satsning på; kanske inte det mest ekonomiskt lönsamma projektet men någonting som jag helhjärtat applåderar. Tyvärr håller det inte.
Daniel Fredholms kortnovell ”Expeditionen” hade rent framställningsmässigt kunnat vara skriven av en medelmåttigt intresserad gymnasieelev. Joakim Pirinens ”Boliden Wonhyo” bygger på en i och för sig kanske inte särskilt originell men ändå fungerande idé men faller även den på utförandet; det oengagerande språket som återberättar handlingen utan att lyckas få läsaren att uppleva platsen och de ständigt geniala vetenskapsmännen som löser gåtorna de ställs inför som om uppgiften hade varit att koka spaghetti. ”Show, don’t tell” är inte en absolut regel men den hade med fördel kunnat appliceras här. Johan Ehrenbergs ”Messias” är förmodligen en av de bättre delarna i hans Aileme – Befrielsens tid, men även bortsett från hur trist det är för en person som redan har läst romanen i fråga så hjälper det inte när boken den är hämtad ur inte är bättre skriven än den är. Kristoffer Leandoers ”På trappan till Teknologiska Institutet” har (i konkurrens med David Lagercrantz ”Den gamla granen i Mårdsele”) förmodligen antologins mest intressanta titel, vilket tyvärr spelar mindre roll när novellen mest känns som en blek spegling av Skymningsfursten – Leandoer kan skriva bättre än så här. Maria Küchen och PC Jersild visar upp habila sf-hantverk som på alla plan fungerar men saknar det där lilla extra – varken Virtual Reality-skildringen eller den Aniara-typiska oändliga färden genom rymden när man missat sitt mål är särskilt spännande idéer vid det här laget – och tillsammans med Gabriella Håkanssons småkrypande ”Spegelmänniskan” är de förmodligen det bästa Onsdagslegender har att bjuda på. De är inga dåliga noveller, men inte heller av den typen som skall höja sig över resten. I det ljuset står Aase Bergs (”jag skriver sådant jag inte ens själv förstår”) ”Hem” ut; inte för att den är bättre än de andra, utan för att den i alla fall lyckas göra någonting annat.
Det är mycket möjligt att en stor del av antologins syfte var att marknadsföra förlaget; mot författarna och mot läsarna genom att använda sig av namn som folk känner igen – och visst är det ett experiment att bjuda in olika mer eller mindre oväntade personer med intresse för fantastik – men nog finns det bättre opublicerade sf- och fantasynoveller än så här. Personligen hade jag blivit betydligt mer imponerad av en antologi med riktigt bra noveller än av en där namnen var bekanta; och även om att recensera efter sina förväntningar snarare än efter själva verket – vilket är alldeles för vanligt – är något av det dummaste en recensent kan göra så måste det väl finnas ett intresse i att få en så bra antologi som möjligt?
Över huvud taget känns Onsdags originalutgivning hittills kvalitetsmässigt mager. Romanerna – även om i alla fall Skymingsfursten är klart läsvärd – har på sitt sätt varit bevis för varför manus bör ha en ärlig chans att bli refuserade och Onsdagslegender imponerar mer som idé än som resultat. Kom igen, Onsdag – ni kan bättre! Jag ser fram mot er nästa antologi. Den där ni verkligen visar att ni kommer spela en viktig roll i svensk sf- och fantasyutgivning. Nu verkar det mest som om ni gick vilse på vägen till barrikaderna.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinterdotter · den 5 december 2005, 20:34
|
Trist när bra idéer och satsningar inte när hela vägen fram... det här är ju precis den sortens utgivning man så gärna VILL ska vara bra.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
