|
Skriven av Julle den 19 januari 2006
|
Tidskriften Enhörningen kommer inte ut särskilt ofta, men när den gör det så gör den det med besked: det elfte numret är inte fullt lika tjockt som det tionde – som mätte imponerande 92 sidor – men 80 sidor i A4-format är inte att förakta.
Numret innehåller två intervjuer och två kortare artiklar: "Frågor till pärmkonstnären" och "Troll i finlandssvensk folktro" respektive "Kinesisk superhjältefantasy från 1500-talet" och "Star Wars: Episode III – Revenge of the Sith – Religion och kvinnlighet i skuggan av ondskan".
Först kommer en presentation av Kimmo Isokoski, som ligger bakom numrets mycket snygga omslag, med ganska typiska frågor om inspiration, läsvanor, tillvägagångssätt och tips till fantastikkonstnärer in spe ("att aldrig lyssna på andras råd"). Intervjun med Camilla Asplund Ingemark som disputerat om trollen i finlandssvensk folktro är intressant läsning, och det känns nästan synd att det är en presentation av henne snarare än av hennes ämne: personligen hade jag föredragit att få veta mer om hennes kunskaper på sitt expertområde på bekostnad av läsningen om hennes fantastikläsvanor och försök att skriva fantasynoveller innan forskningen började ta upp hennes tid. Anna Davours artikel om hennes läsning av Färden till Västern är återpublicerad från hennes fanzine Folk och fans i landet Annien och mycket personligt hållen; hennes engagemang för vad hon läser löper genom texten. Det som är allra tråkigast i det här numret av Enhörningen är att Sofia Sjös artikel om Star Wars III är så kort som den är: med en så imponerande titel hade den gott kunnat sträcka sig över åtminstone ett par sidor i stället för, som nu, knappt mer än en sida. Det gör att hon knappt hinner skrapa bortom det som i alla fall undertecknad ser som relativt uppenbart. En något djupare analys hade säkerligen varit intressant läsning.
Enhörningen nummer elva innehåller tolv drapor (mikronoveller på exakt hundra ord) och fem noveller. Draporna är vinnarna samt de övriga finalisterna i den tävling som tidskriften anordnade under 2004 och är trevlig och varierande läsning, även om jag tycker att några saknas. Lyckligtvis finns tjugoen stycken – inklusive alla finalister – samlade på Enhörningens hemsida och går att läsa där. Jag rekommenderar särskilt Erik Granströms och Eskil Kättings alster.
Novellerna innehåller vinnarna från Stora E-novelltävlingen 2004 och 2005 ("Spegeln" av Åsa Schwarz och "Dårskapens lov" av Petri Salin), en översättning av 1998 års vinnare av det finlänska Atorox-priset som tilldelas årets bästa finländska fantastiknovell (Pasi Jääskeläinens "Där tågen vänder"), en novell av Peter Damlin ("Minnet") samt ytterligare en av Petri Salin ("Steiners evolution").
Den klart längsta texten är "Där tågen vänder", som tar upp lite mer än en fjärdedel av tidskriftens sidor den här gången. Det är en fascinerande historia om en pojke och hans tåg, berättad ur hans mors perspektiv, men jag irriterar mig en aning på dialogen där det för ordvalens skull inte verkar göra någon större skillnad om en person är nio eller femtio – kanske någonting som inte fanns där från början heller, kanske någonting som försvann i översättningen. Eller så är det bara i min värld som små barn, om än speciella, inte säger saker som "Det är den officiella sanningen. Men det finns en annan sanning, en mindre känd sanning." eller "för att de skall vara sådana som det är meningen att de skall vara, endast livlösa maskiner som lyder människan". Dessutom hade texten mått bra av en extra korrekturläsning: en novell skall inte ha fler tryckfel än jag kan räkna på ena handen. Det är njutbar läsning, men jag hade nog förväntat mig mer av en novell som röstats fram som den bästa finländska under ett år.
Peter Damlins "Minnet" är en novell som bygger på den oväntade upplösningen och även om den har sin poäng så saknar novellen det lilla extra: författaren misslyckas med att bygga upp stämningen tillräckligt inför avslöjandet för att poängen verkligen skall gå hem. Problemet liknar det som "Steiners evolution", om mänskligheten och de problem man skapar sig när evolutionen slutar arbeta, har, även om den senare klarar sig bättre. Det pseudovetenskapliga berättandet här fungerar och leder troget läsaren från berättelsens början till dess slut utan att tråka ut eller tappa intresse.
De bästa novellerna det här numret är ändå de båda Stora E-novellstävlingsvinnarna. Åsa Schwarz skriver en vass och smart kortnovell om en flicka som inte riktigt har utseendet på sin sida och vad hon kan göra åt det. Petri Salins "Dårskapens lov" handlar även den om mänsklig utveckling: när är man en människa och vad får människor egentligen göra? Vad får en människa göra?
De sista femton sidorna tas upp av recensioner av Nebula- och Hugovinnarna 2004 och 2005 i de fyra skönlitterära kategorierna: roman, kortroman, långnovell och novell. Överlag är det ett bra nummer med mycket trevlig läsning – och synd att upplagan begränsats till prenumeranterna.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinterdotter · den 19 januari 2006, 09:45
|
Vi behöver verkligen en tidskriftsavdelning :)
|
|
#2 · Julle · den 19 januari 2006, 13:23
|
Mjo. Men det är prioriterat något under CA2, så att säga, och skall väl gå att fixa mycket, mycket enklare när den nya koden väl är på plats, så. :)
|
|
#3 · Vinter · den 19 januari 2006, 13:44
|
Nummer 11 är det första Enhörningsnummer jag har läst och jag är väldigt nöjd :) Håller med om att Star Wars-artikeln var för kort, den hade kunnat bli jätteintressant om den hade haft utrymme för mer fördjupning.
Mina favoriter är novellen av Åsa Schwarz och artikeln om österbottnisk folktro. Roligast var att försöka läsa trollberättelsen på Vörå-dialekt. Jag fattade nästan alla ord, ska fråga mina föräldrar om dem jag inte kunde ;)
|
|
#4 · Julle · den 25 januari 2006, 15:20
|
Redaktörens kommentar till recensionen:
"Tyvärr blev det lite si och så med korrläsningen i det här numret. Jag ville få ut tidningen innan årsskiftet och tidtabellen blev helt enkelt för stram för en grundlig korrläsning. Skribenterna fick nog läsa sina texter i obruten form, men en extra korrläsning av alla texter skulle naturligtvis ha varit på sin plats. Förhoppningsvis blir nästa nummer igen bättre korrläst.
Vad det gäller dialogen och översättningen är det nog helt enkelt så att översättaren gjort ett mycket kompetent jobb med Jääskeläinens krångliga dialog. Novellens pojke är ju klart lillgammal och pratar även i originalet på ett lika styltat sätt. De exempel som du nämnde är i original som följer:
Originalet: "Se on se virallinen totuus. Mutta on toinenkin totuus, vähemmän tunnettu. Salaisuus."
Översättningen: "Det är den officiella sanningen. Men det finns en annan sanning, en mindre känd sanning."
Originalet: "jotta ne olisivat sellaisia kuin niiden on tarkoitus olla, pelkkiä elottomia koneita, jotka tottelevat ihmistä"
Översättningen: "för att de skall vara sådana som det är meningen att de skall vara, endast livlösa maskiner som lyder människan."
Om det är något jag är extra stolt över då det gäller Enhörningen är det översättarna. Vare sig det gäller engelska eller finska gör de ett mycket kompetent jobb.
Det här med upplagans storlek och försäljningen av lösnummer: Enhörningens lösnummerförsäljning har varit minimal, vi pratar om några enstaka ex. Ta som exempel Enhörningen nummer 10, det kostade mig mer att posta paketet med ex för lösnummerförsäljning till Akademiska bokhandeln här i Finland än de tre sålda exen inbringade och ändå är Akademen en av de viktigaste om inte den viktigaste försäljningskanalen för små kulturtidskrifter som Enhörningen.
Upplagan för nyaste Enhörningen var hela 100 ex mindre än för de tidigare numren (150 versus 250). Tidigare har jag haft ungefär 100 ex över efter att prenumeranterna, medhjälparna och de som Enhörningen har tidningsbyte med fått sina ex. Av dessa 100 har 20-50 skickats till Akademen för lösnummerförsäljning (de osålda exen har sedan returnerats till mig efter någon månad). Alla dessa 'hörningar har sedan legat här hemma hos mig. Jag har haft med mig ex på diverse kongresser och speciellt på de bokmässor som Enhörningen deltagit i. Ett nummer har sålts här, ett annat där, men största delen har nog gått åt helt enkelt genom prenumerationer under åren. Lösnummerförsäljningen är alltså obefintlig och drar för mycket pengar för att en liten tidning som Enhörningen skulle ha råd med det. Men prenumeranter är bra. Varje prenumerant är ett på förhand sålt ex och då kan man göra upplagan just så stor som man behöver.
Men jag medger att 150 var en aningen väl liten upplaga. Jag skulle gärna ha haft 10-20 ex att bolla med (ha med på diverse evenemang, försöka sälja åt folk man träffar o.s.v.), så högst troligen kommer nästa nummer att ha en aningen större upplaga. Men vill du vara säker på att få det nya numret genast då den utkommer lönar det sig definitivt att prenumerera."
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
 |
 |
| Författare |
|
Roimola, Ben (red.)
|
|
Serie
|
|
Boken är fristående.
|
|
Vill du skriva recensioner?
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.
|
|
