|
Skriven av Hagabur den 9 mars 2006
|
Isolerad hos släktingar, utanför en avlägsen by, växer en helt vanlig bondpojke upp och blir så småningom en skicklig jägare. Helt vanlig, med skillnad att han inte har några minnen av sin mor och inte har en aning om vem hans far är. Helt vanlig ända tills en dag då något händer som tvingar iväg honom till fjärran länder och äventyr och får hans värld att aldrig mer bli sig lik. Känns det igen?
För bondpojken Eragon är det naturligtvis helt nytt men för läsaren känns det gammalt redan från början. Pojken hittar, i denna version av den uttjatade grundhandlingen för otaliga fantasyäventyr, ett drakägg som kläcks vilket tvingar honom att bli den förste drakryttaren på många år, personen som enligt myterna ska rädda Imperiet från den grymme härskaren och ge guld och gröna skogar åt alla lidande människor som glatt verkar önska sig ännu ett inbördeskrig bara för att få någon annan på en tron de aldrig sett. Eragon får naturligtvis hjälp på vägen av följeslagare och får besöka städer, öknar och trollpackor på vägen.
Det finns flera fel med denna bok, det första jag reagerade på var språket. Översättningen är inte särskilt lyckad på sina ställen och redan första kapitelrubriken fick mig att fundera på att lägga ner boken helt, Skugga av fruktan känns inte alltför hoppingivande om något fräscht, spännande och utanför de söndertrasade schablonerna. Det finns för många fel, syftningsfel och stavfel är inte det enda som finns att anmärka på. Att boken gick igenom korrekturläsningen i detta skick är tråkigt, det förstör så mycket av läsupplevelsen att tvingas irritera sig på felaktigheter. Konsekvens saknas också, en så enkel sak som avstånd är inte enhetligt genomförd utan växlar mellan metriska mil och klassiskt fantasyenliga fjärdingsväg, om detta beror på översättaren eller är så även i originaltexten kan jag däremot inte säga.
Det andra som slår läsaren är att det är för enkelt. Det är för enkelt för Eragon att lyckas med allt han tar sig för; även om han ett par gånger stöter på ett par fiender är han aldrig illa ute tack vare sin skicklighet, vilken är vad som är märkligast. En femtonårig bondpojk från Ingenstans lyckas på bara ett par veckor, tränad av en gammal sagoberättare, träna upp sig till en av de dugligaste svärdskämparna i riket och en av de mäktigaste magikerna på decennier trots att han aldrig någonsin rört ett svärd tidigare eller ens kunnat läsa. Motståndet mot vår ädle hjälte är tappert, strider till siste man, problemet är bara att siste man stupar lite för snabbt.
Karaktärerna är också, minst sagt, bristfälliga. De har vare sig konturer eller djup utan känns mest som en jämntjock, gråtung dimma som flyter igenom sidorna framför läsaren. Motiv saknas ofta och det är lite väl enkelt avgjort vem som är genomgod respektive djävulskt ond. Eragon gavs först ut på Paolinis föräldrars förlag men rättigheterna köptes senare av ett större som inte verkat bry sig så mycket om kvaliteten på vad de ger ut till omvärlden, så länge det säljer. Nej, Eragon är ingen höjdare, de drygt 400 sidorna är lättlästa och snart slut men lämnar inget bestående minne. Riktigt uselt är det klart inte, en eftermiddag fördrivs utan problem i bokens närvaro men någon mersmak lämnar det absolut inte. Två böcker återstår i den tilltänkta trilogin om världen Alagaësias öde och förhoppningsvis växer Paolinis författarskap med honom själv, Eragon påbörjades när han var bara femton år gammal så visst hopp om framtiden återstår. En svag tvåa blir sammanfattningen, för något högre finns det alldeles för mycket fel men tidvis rycks man med i berättelsen vilket är vad som höjer den det lilla snäppet från avgrundens etta.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinter · den 9 mars 2006, 13:56
|
"alla lidande människor som glatt verkar önska sig ännu ett inbördeskrig bara för att få någon annan på en tron de aldrig sett"
Haha xD
|
|
#2 · Zidimíus · den 9 mars 2006, 17:24
|
Själv håller jag inte med dig alls, jag tycker boken är riktigt bra och gripande.
Visst stavfelen är irriterande och slarvfelen lika så (tryckfel?) men själv hänger jag inte upp mig på just grammatiken i en bok utan mer av vad som händer. Boken är gripande vägen igenom och berättelsen är faktiskt ganska nyskapande ändå. Visst en ond härskare och en rebell, men en kultur om drakar och deras ryttare? Jag har iaf aldrig sett något med den stilen i sig.
Men visst jag håller med dig på dom felsta punkterna men den förtjänar ett bättre betyg. Snarare 3,5 (om det fanns).
Detta beror säkert på att jag är ung och inte så intereserad av skönlitturatur.
|
|
#3 · Hagabur · den 9 mars 2006, 21:30
|
Boken är inte särskilt gripande just pga de många fel som finns i den; inte bara stavfelen i översättningen utan de många problem den lider av med att allt går för lätt och att peronerna inte utvecklas osv.
Visst, detaljen om drakarna som kultur och vapen för en motståndsrörelse är kanske en ny vinkling, men drakar är gammalt kända inom fantasyn, kulturer med nära band mellan dess gamla djur och människor är många gånger beskrivna och motståndsrörelser med hopplock av olika kulturer från världen är knappast heller unikt.
|
|
#4 · Roccalas · den 10 mars 2006, 10:17
|
Bra recenstion, jag håller med dig i mycket. Men i helhetsbedömningen är jag nog inte riktigt lika sträng :-)
|
|
#5 · Izzon · den 10 mars 2006, 11:11
|
knappast den bästa boken ja har läst men skulle ändo kunna tänka mig o läsa del 2
|
|
#6 · Zidimíus · den 10 mars 2006, 11:55
|
Del 2 är faktizskt mycket bättre en första delen. Händer mycket mer och han har det svårare :P
|
|
#7 · Jarsling · den 10 mars 2006, 15:23
|
Ibland är det faktiskt kul att läsa något som är så "typiskt" fantasy (typ Eddigs äldre böcker) även om de inte är språkligt perfekta och i flera fall verkar vara ett hopkok av andra böcker. Eragon och Den Äldste (som jag läser nu) är just sådana böcker som år ganska avslappnande och inte ligger på den höga nivån som ibland kan bli jobbig i längden.
|
|
#8 · Aekold · den 11 mars 2006, 12:14
|
Det blir faktisk ett bättre språk och en mer levande handling i del två, även om den fortfarande är fast i standardfantasy-träsket. Men som Jarsling skrev, ibland så kan det vara ganska skönt att läsa något som inte är så invecklat.
|
|
#9 · Hagabur · den 11 mars 2006, 15:46
|
Det är dock skillnad på enkla, som i lättlästa och inte väldigt krävande, och dåliga böcker. Pratchett räknar jag till enkla böcker, men de är fortfarande underhållande i sin humoristiska satir av den skruvade vrld vi själva lever i, men plagiat och outvecklat språk är inte några starkare kvaliteter. Det finns dock visst partier som räddar boken litegrann, men det är knappt.
|
|
#10 · Erathon · den 12 mars 2006, 11:30
|
Tillsammans med Eldest blir boken bättre =)
|
|
#11 · Taeronai · den 16 mars 2006, 23:24
|
En av mina vänner är oerhört förtjust i boken... men jag har inte hjärta att kritisera, i synnerhet som han är nästan den enda i hela min bekantskapskrets som alls läser böcker. >_<
Fast jag kan ju säga att det sammanslagna intrycket av det som jag har läst om boken är sannerligen inte gott.
|
|
#12 · Xopana · den 23 mars 2006, 20:40
|
Letade just efter en recencion på boken. Vet att man inte ska ge upp halvvägs men orkar fakrist inte läsa mer av dena intetsägande smörja... Har inte stört mig på språket, den engelska versionen innehåller iaf inte stavfel, förutom att det är ganska innehållslöst.
Det låter altså som om Eragon inte utvecklas mer resterande 250 sidorna. Tar upp nästa (och förhoppningsvis bättre) bok på läslistan...
|
|
#13 · Taura-Tierno · den 8 april 2006, 23:57
|
Jag har börjat läsa boken ikväll, på engelska. Lite udda meningsbildningar märker man av där också, så det är nog inte bara översättningen. Och den är äckligt klyschig, och så tycker jag språket känns för ... uhm ... fylligt och alldeles sådär tjockt med onödiga och _tråkiga_ beskrivningar, och onödiga adjektiv. Jag gillar till och med jordans invecklade beskrivningar bättre.
|
|
#14 · aqwe · den 21 juli 2006, 14:06
|
Jag tycker den bra. Det är irriterande med stavfelen i bland.
2 var bätre än 1 det händer mer.
|
|
#15 · Tarí · den 22 juli 2006, 22:26
|
Början på Eragon gillade jag inte alls, språket var alldeles för fattigt. Sedan blev det dock bättre, och jag hade svårt att slita mig från den. Mitt helhetsintryck av den är att den är bra, och jag ska absolut läsa tvåan snart. Tycker nog den kunde ha förtjänat en trea i betyg, trots klyschorna. :)
|
|
#16 · Saphira · den 15 september 2006, 17:54
|
jag har läst båda böckerna och när det gäller språket så kanske man ska tänka på att han bara var 15 år när han började skriva Eragon. Nåja, jag tycker i alla fall att böckerna är väldigt fängslande..
|
|
#17 · Askatt · den 11 december 2006, 10:25
|
Fick för mig att detta var en äldre bok, men ack så fel man kan ha. Läser på lite inför premiären av filmen på fredag. Får se om den lämnar nåt intryck. =)
|
|
#18 · Cavahir · den 18 januari 2007, 21:43
|
Helt rättvis recension.
#16: Själv är jag väääldigt trött på "Tänk på att han _bara_ var 15 när han skrev den!!!", det är ingen ursäkt.
Jag håller inte med om att tvåan var bättre, med alla dess klychiga moralpredikningar och kassa konflikter.
|
|
#19 · Artemis · den 15 februari 2008, 01:41
|
Helt okej :P
|
|
#20 · Johan · den 27 augusti 2008, 15:56
|
A propos "han var bara 15 när han skrev den..." så brukar jag bemöta det med att säga "Det märks". Boken saknar helt djup. T.o.m. Eddings känns mångbottnad i jämförelse.
|
|
#21 · janez · den 3 december 2008, 14:39
|
En recension jag inte alls kan stöda! Jag tycker Eragon är en mycket bra bok, och följer fantasy-konceptet bra, plus att den inte blir smörig. Men det är viktigt att man har rätt inställning då man läser den, så man inte går int för att få ett Tolkien mästerverk, utan att man tar den för vad den är. Eragons uppföljare är dock ännu bättre. Jag tycker Paolini är en av de största talangerna inom fantasygenren.
|
|
#22 · aarya · den 31 december 2008, 18:07
|
jag håller inte med alls! Jag tycker att hela trilogin är jättebra, visserligen är eragon ganska tråkig i början men ju längre man läser blir den bättre ^.^ jag har läst väldigt mkt fantasy men enligt mej är arvtagaren trilogin den bästa =D
|
|
#23 · Raven Archer · den 16 januari 2009, 18:32
|
Läst alla tre böckerna som är ute so far på engelska och helt ärligt vet jag inte varför jag fortsätter. kanske för att jag har en princip av att avsluta det jag påbörjat oavsett hur jobbigt det må vara eller för att böckerna påminner lite om en bilolycka. Man kan helt enkelt inte titta bort oavsett hur mycket man önskar att man kunde det.
Klyschor, Plagiat, Raka stölder utan att ens tänka sig för att det faktiskt finns folk som läst böckerna han stjäl från, platta karaktärer och en fruktansvärd misshandel av de nordiska språken i förök att skapa något eget.
Arvtagarserien är just vad det är. En ensam, utstött 15 årings försök att infria sina våta tonårsfantasier.
|
|
#24 · Artemis · den 6 mars 2011, 18:46
|
Ja, angåene att han försöker skapa ett nytt nordiskt språk irriterar mig fruktansvärt, vissa namn till och med låter som de jag skrev när jag var liten, och med skam ser på idag. Allt i allt tycker jag om böckerna. Påminner mig lite om serien Seventh heaven, fruktansvärd usel, men ändå så kollar man. Visst, taskig jämförelse, men första boken var fan i mig inte bra, i synnerhet då han snodde hur trolldom var uppbyggt RAKT AV Ursula Le Guins berättelse. Dock är andra boken mycket, mycket bättre och det ska han ha cred för, man ser hur han har vuxit, fast den är inte perfekt.
|
