|
Skriven av Julle den 4 maj 2006
|
Ordet lyrik har ett förflutet tillsammans med ordet lyra, och engelskans lyrcis för den delen. Det är en tanke jag inte riktigt kan släppa när jag läser diktsamlingen Det falska paradiset.
KATHARSIS
jag spelade rysk roulette
laddade med tre skarpa
förlorade varje gång
Skräckpoeten Iodine Jupiter kan måla bilder med ord. Någonting annat är svårt att påstå, även om det då och då känns som om han har samlat så många klyschor han bara kunde. Ändå är det någonting mer som fattas i läsningen av hans senaste samling, Det falska paradiset.
cowboy
rymdturismen hade just börjat. koloniseringen av universum. nöjetspalats, hotell och kasinon inrättades i det nya paradiset. på skyskrapornas tak hade företagsschamanerna samlats. med ockulta symboler och maskindelar skulle affärdsgudarna blidkas.
Å ena sidan är det sällan riktigt uselt eller meningslöst, och då och då blir det istället vasst och faktiskt träffsäkert. Men det är för sällan, och utan att det egentligen är rättvist eller på något sätt jämförbart så längtar jag tillbaka till Lilla flickan Zombie och det instrumentstöd han hade där.
Iodine Juptiers poesi klarar säkert av att stå på egna ben om man tilltalas av hans ockultflirtande stil. Den kan vara skrämmande, rörande, vacker. Men personligen tycker jag att den behöver det extra som musiken kan ge honom för att det skall bli njutbart.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ashgrakh · den 5 maj 2006, 01:35
|
"jag spelade rysk roulette
laddade med tre skarpa
förlorade varje gång"
Låter som någon Kent-text :P
|
|
#2 · Julle · den 5 maj 2006, 08:59
|
Jag sade ju att det kunde vara klyschigt. ;)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
