|
Skriven av Julle den 5 juni 2006
|
Jag vill så gärna tycka att Pappersväggar är en bra novellsamling. Jag tycker mycket om Ajvide Lindqvists tidigare romaner och jag älskar novellen som berättarform. Bara det faktum att en författare med hans genomslagskraft som tredje bok ger ut en novellsamling någonting positivt i mina ögon, och att det handlar om en fantastiknovellsamling gör saken verkligen inte sämre. Tyvärr kan jag ändå inte förmå mig att känna någon större entusiasm efter att ha läst boken.
Det är inte det att Pappersväggar är dålig, för det är den inte på något sätt. Tvärtom är det läsvärd bok. Hade jag bara inte haft några större förväntningar på den så hade jag säkerligen inte alls tyckt att det var någon förspilld lästid. Problemet är att John Ajvide Lindqvist med sin fantastiska debturoman Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda har skapat förväntningar som han inte lyckas infria. Det är egentligen väldigt orättvist mot verket som sådant att inte bedöma det för vad det är istället för vad jag önskade att det skulle vara, men jag lär inte vara den enda läsare som sett fram emot och hoppats på Pappersväggar. Det som bjuds är en novellsamling där de flesta novellerna är bra, några är okej och inga är dåliga — men det finns inte heller någon fantastisk text som kan stå ut mot de andra och verkligen fastna i minnet.
Den som kommer närmast är den inledande långnovellen, "Gräns". Det är när Ajvide Lindqvist får chansen att utveckla sina berättelser och sina personporträtt som det blir som bäst. Här plockar han fram detaljerna som gör honom till en så utmärkt författare, här finns känslan för personerna han skriver om. En stor del av hans styrka ligger i det otroligas intrång i vardagen, när det fantastiskt skrämmande knackar på dörren till vanliga människors liv. På något sätt för det tankarna till Charles de Lint och i någon mån Neil Gaiman, om man ersätter hoppet hos de Lint och det absurda hos Gaiman med en kombination av någonting krypande och ett socialt patos. Så handlar till exempel "Majken", som saknar fantastikelement, om en grupp äldre damer som ställer sig frågan Har jag förtjänat det här? snattar från varuhus för att sedan bränna upp eller slå sönder större delen av allt de får med sig och slutligen går till ännu kraftigare handling.
Den avslutande "Sluthanteringen" står över huvud taget inte särskilt väl alls sedd som en enskild novell och jag har svårt att tänka mig att den som inte har läst Hanteringen av odöda kan få ut särskilt mycket av den. Författaren skriver själv i efterordet att den kom till huvudsakligen för att han vilja använda slutscenen som han hade tänkt ut men inte fick plats med i romanen och texten känns mer som ett långt, försenat kapitel än en novell. Det gör den svår att bedöma på dess egna meriter: den är en del av Hanteringen av odöda, varken mer eller mindre. Ändå tappar den kanske något i förhållande till romanen: vardagen är redan från första meningen satt ur spel. Det blir aldrig något intrång, eftersom det skedde i romanen.
Några berättelser, som "By på höjden" eller "Syns inte! Finns inte!" känns mest som någonting man har läst förr. Att Ajvide Lindqvist lyckas ändå få det att kännas väl värt tiden lyfter fram den tydligaste anledningen till att läsa hans böcker. Skräckförfattare eller inte, det är inte för skräckelementens skull som man huvudsakligen bör läsa Pappersväggar utan för författarens förmåga att skildra människor, deras liv och tankar. Hans huvudpersoner är allt som oftast de på något sätt utsatta och utstötta. Inte heller är skräck en vidare lyckad etikett på alla noveller: den passar absolut "By på höjden" eller "Equinox", men "Gräns"? Nej. "Majken"? Nej. Möjligtvis "Att få hålla om dig till musik", men inte säkert där heller.
Jens Magnusson fortsätter att leverera lika högklassiga omslag som till Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda. Tyvärr tycker jag dock att varje ny bok har varit något mindre intressant än John Ajvide Lindqvists tidigare. Det betyder inte att Pappersväggar inte är läsvärd, men det är en trend som bör brytas snart.
För övrigt bör betyget nedan ignoreras.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Thorongil · den 8 juni 2006, 14:48
|
Har också läst ut den nu, och jag måste säga att jag håller med dig till fullo. Det är bra, men tyvärr inte lysande. Den tanke som dröjer kvar är att jag hade hoppats på mer, att det är lite sämre än jag trodde att det skulle kunnat vara. Och det visar väl i och för sig mest hur fantastiska romanerna är, men man är ändå något besviken. Alltför ojämn samling. Väntar ivrigt på nästa roman.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
