|
Skriven av Julle den 26 juni 2006
|
Bara sedan solen sjunkit (Ennen päivänlaskua ei voi) är en bok som är svår att bekvämt sätta etikett på, men boken ligger tillräckligt mycket i gränslandet och passar förmodigen in i tillräckligt många människors fantasybegrepp för att det skall kännas motiverat att recensera den på Catahya. När Johanna Sinisalos debutroman gavs ut i Finland för sex år sedan väckte den stor uppmärksamhet och belönades med det prestigefyllda Finlandiapriset; den engelska utgåvan fick 2004 Tiptree-priset, ett årligt pris för fantasy eller science fiction som undersöker och utmanar synen på könsroller. I Sverige har den dock inte mött fullt så mycket uppmärksamhet. Kanske beror det på att översättningen sägs vara katastrofal. Den finlandssvenska tidskriften Enhörningens redaktör skrev:
Tyvärr försvinner så gott som alla nyanser i Ann-Christine Relanders översättning av Sinisalos text. I Bara sedan solen sjunkit är det som om all text skulle ha dragits över med samma kam. Alla personer pratar och tänker på samma sätt, psaltartexter från 1500-talet förvanskas till modern svenska; vare sig det är frågan om en skrikande kvällspressartikel eller en webbsida verkar all text vara samma slags korvstoppning. [...] Allt det som gör romanen till god litteratur, allt det som gjorde att romanen fick Finlandiapriset, är bortblåst.
Jag kan tyvärr inte rekommendera Bara sedan solen sjunkit till någon. Läs det finska originalet ifall du kan, kan du inte är det bättre att helt låta bli.
Om det stämmer – själv kan jag inte läsa det finska originalet för att undersöka saken eller ens ana finskan bakom svenskan, vilket alltid gör att recensionen på sitt blir att famla i blindo – är det bara att lyckönska alla som kan läsa den på originalspråket, för även i svensk översättning är det faktiskt inte någon dålig bok. Den handlar om Mikael, som en dag hittar ett litet troll som han beslutar sig för att ta hand om. I boken är trollen inte ett skrämmande sagofolk utan en sen vetenskaplig upptäckt; en art man länge förkastade som ren vidskepelse på grund av bristen på bevis och som är ytterst sällsynt att få syn på. Känslan av att trollen hör hemma där byggs upp med hjälp av mängder av citat, dels ur faktiskt existerande böcker, dels det som Sinisalo klär i form av till exempel uppslagsverk och nyheter för att passa in i sin roman. Det bygger upp en mycket trovärdig och utmärkt komponerad värld där trollet Mikael tar med sig hem inte är mer annorlunda än säg en järv, bara mycket mer intelligent och människolik.
Berättandet är fragmenterat genom citaten, genom perspektivbytena från Mikael till gamla och nya älskare till den förtryckta asiatiska grannfrun. Det är en fångande och fascinerande berättelse; kanske en berättelse som är bättre tolkad i Herbert Lomas engelska översättning (brittiska Not Before Sundown eller amerikanska Troll: A Love Story). Oavsett så är även den svenska boken bättre än det mesta annat man kan hitta i hyllorna.
För övrigt bör betyget nedan ignoreras.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Brandoch Daha · den 26 juni 2006, 12:19
|
Jag köpte Not Before Sundown i Glasgow i påskas, med tanke på inte bara Roimolas utan även Määttäs omdöme om översättningen. Jag har dock inte hunnit läsa den än.
|
|
#2 · Brandoch Daha · den 26 juni 2006, 14:18
|
..om den SVENSKA översättningen, alltså...
|
|
#3 · Katthora · den 6 augusti 2006, 23:44
|
Det är annars en riktigt söt bok :D
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
