|
Skriven av Julle den 31 juli 2006
|
Vladimir Sorokins Is (Ljod) är en roman i fyra allt kortare delar. Den första berättar om tre olika personer och vad de råkar ut för: kidnappas, slås hårt i bröstet med en ishammare som väcker deras hjärtan till liv. Här finns frågor, känslan av mystik och någonting – vilka är det som gör detta, och varför? – större samtidigt som skildringen av personerna och deras omgivning ger boken ett värde i sig. Nästan som en kontrast mot sitt mysterium är Is särskilt här en skitig och ganska brutal bok med både utsatta och brutala personer, men också en närvarande bok som förs fram av en ständigt fungerande dialog.
Andra delen tar vid: ett återberättande ur förstapersonsperspektiv och svar på frågorna som första delen ställt. Plötsligt är mystiken borta, liksom dialogen och den närvarokänsla som den har skapat. Förklaringen lämnar mig mest med känslan jaha, var det inte mer än så? och en smak besvikelse i munnen; men kanske har det mer med mina förväntningar att göra än boken i sig, och det är den senare som skall bedömas. Men tappar gör den, tillräckligt mycket för att inte kunna hämta sig.
Is är en roman om makt, makt över människorna, våldsam politisk och ekonomisk makt påstår baksidetexten, men som en roman om makt har Is inte så mycket att komma med. Tyvärr inte som en roman om särskilt mycket annat heller. Det är en roman skriven av en författare som vet vad han gör och det går att hitta mycket sämre texter i boklådornas hyllor. Men skall man leta efter böcker så finns bättre än Is att söka upp.
För övrigt bör betyget nedan ignoreras.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ashgrakh · den 31 juli 2006, 19:58
|
Bör inte betyget ignoreras längre? :S
|
|
#2 · Julle · den 31 juli 2006, 20:17
|
Påpekandet råkade visst gå vilse. Nu har det hittat hem igen.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
