|
Skriven av Vinter den 12 februari 2007
|
Katriona vantrivs med sitt liv på Teresas krog, som är hennes mors värdshus. Hon jobbar hårt och hamnar ofta i hemska gräl med sin styvfar, som då slår henne. En dag skickas hon bort från hemmet till Färgargården, där Teresa hoppas att Kat ska bli adopterad. Men Kats tid som färgarlärling blir minst sagt kaotisk och hon är fast besluten att en dag bli en bredinari, en silverryttare, en budbärare på en silverhäst.
Ofta när jag läser fantasy påminns jag om böcker jag har läst tidigare, men när jag läste Silverhästen infann sig inte tanken ”Det här är ju som …” en enda gång. Visst, berättelser om unga människor som inte trivs hemma och ger sig ut i världen, eller skickas bort, finns det hur många som helst av. Men danska Lene Kaaberbøl har skapat något som känns väldigt eget. Världen, vars historia beskrivs mer ingående längst bak i boken, är någon sorts ”efter katastrofen”-värld. I dalen där Kat bor får bara kvinnor äga jord – de ”gifter sig” symboliskt med anden som tillhör en viss plats – och många män saknar därmed ett permanent hem.
Silverhästen är en tunn bok med enkelt språk och ganska enkla karaktärer, men det är inte på något sätt svårt att känna Kats ilska och smärta. Det svävar något lite kallt, argt och obekvämt över de flesta sidorna, även då det inte nödvändigtvis händer något dåligt. Kaaberbøl väljer sina ord väl och det är stundtals riktigt jobbigt att läsa om det Kat utsätts för.
Silverhästen är en barnbok, men som tur är så är bra historier inte åldersbundna. Om det är något jag saknar så är det att boken skulle vara längre, för när den slutar lämnar den efter sig känslan av att den riktiga historien ännu inte har börjat, att Kat står på tröskeln till något riktigt stort, och det är väldigt frustrerande. Jag får vänta på fortsättningen.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Blodsten · den 13 februari 2007, 14:47
|
Jag älskar Kaaberbøls böcker. Det har jag gjort ända sen jag läste Skämmerskans Dotter. Jag läste Silverhästen innan jul och längtar väldigt mycket efter Hermelinen, som är del två.
|
|
#2 · Elegi · den 13 februari 2007, 17:16
|
Den här läste jag häromveckan, och jag måste hålla med Vinter om att den är för tunn. Den riktiga historien har inte kommit igång.
För övrigt verkar de där silverhästarna väldigt otäcka.
|
|
#3 · Frambogir · den 13 februari 2007, 20:01
|
Äh feministpropaganda!
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
