|
Skriven av Glo den 19 februari 2007
|
Om man har lite tid över kan man ställa sig framför sin bokhylla och grundligt tänka över vilken bok man anser vara bättre än den andra. Efter ett tag har man nog ett par mentala högar av böcker framför sig, som tydligt markerar åsiktshierarkin. De flesta har förmodligen redan ett hum om hur de skulle placera böcker på en eventuell lista. Men så kanske man snubblar över den konstiga titeln Mushishi och bestämmer sig för att köpa den. Den kanske står i hyllan ett litet tag innan man lägger sig ner för att läsa. Sakta men säkert så omformas den där åsiktshierarkin över böckerna man läst. Uppdelningen blir så mycket enklare. Den ena kategorin heter ”Mushishi” och den andra heter ”Icke-Mushishi”. Svårare än så är det inte.
Såhär ser mitt fall ut, åtminstone. Jag är en lagom inbiten animetittare och som följd av det läser jag någon manga lite då och då. Problemet med det är ju som med allt annat här i världen: majoriteten av det som produceras är skit. Men i de flesta fall har man ändå koll på saker och ting, så att man kan sålla bort den mesta skiten tidigt. Det finns alla möjliga kompasser man kan följa. Man lär sig med tiden. Sen dyker det alltid upp något som får alla kompasser att bli som höga på magnetism. Alltså, Mushishi var lovande från första ögonblicket och jag visste väl mer eller mindre att jag skulle tycka om den. Men att jag skulle tycka om den så mycket… Det var en positiv överraskning, om något.
”Things very remote from ourselves. Simple yet mysterious. Distant ancestors unlike any plant or animal we've ever seen. These groups of odd creatures have induced whispers of fear among man since ancient times. At some point a name was applied, and they were called mushi.”
Män och kvinnor som försöker få djupare kunskap och förståelse för dessa varelser; som försöker bota dem som blivit drabbade av mystiska sjukdomar; bär titeln Mushishi. Ginko är en kringvandrande sådan. Han går land och rike runt med sin konstiga ryggsäck och följer upp alla spår efter mushis som han stöter på. Världen är ett fiktivt Japan, i en tidsålder som, enligt författaren själv, inte riktigt har någon motsvarighet i vår historia. Det är i vilket fall som helst inget modernt samhälle man får se, utan ett som har sina rötter ett antal hundra år bakåt i tiden. Mushishi har ett upplägg som jag vanligtvis kan ha lite problem med. Men vad som annars brukar vara brister är här fördelar. Den, solida, röda tråden är Ginko och allt han upplever och gör. På det följer fristående berättelser, som alla centreras kring någon typ av mushi. Första volymen innehåller sex stycken.
The Green Gathering är först ut. Ginko har vandrat upp i bergen, till en isolerad plats där en ensam liten pojke bor. Han beklagar att Ginko gått så långt i onödan – han tänker inte bli undersökt av någon Mushishi. Vad som är dolt ska förbli dolt. När pojken ritar något med sin vänsterhand får bilden genast liv… Den här inledningen sätter ribban väldigt högt. Man får en bra uppfattning om hur mushis kan bete sig och om vad Ginko gör.
I The Soft Horns ligger snön djup på marken när Ginko vandrar in i en by, där många tappar hörseln på ena örat under vintern. Det är dock inget i jämförelse med de fyra hornen som växer ur pannan på en av invånarna… Här spelar mystiken högt och stundtals blir det ganska vagt, fast på ett bra sätt, som lämnar mycket åt tankarna. Bilden man fick av mushis i första berättelsen blir bra mycket bredare här. Nu blir det klart att det egentligen inte finns någon bra definition på vad en mushi är för något.
The Pillow Path är den klart sorgligaste delen i den här volymen. Även om alla andra har ett visst mått av tungsinthet i sig så blir det här melankoli av värsta slaget. Det börjar med att Ginko ger medicin till en man, vars drömmar ofta förvandlas till verklighet. Ett år senare återvänder han till byn, för att finna den övergiven, sånär som på den sanndrömmande mannen själv.
The Light in the Eyelids. En flicka som drabbats av en ögonsjukdom, som gör att hon får fruktansvärt ont av bara minsta ljuskälla, sitter inlåst i en förvaringslokal, där totalt mörker råder. Med tiden har hon lärt sig att stänga sitt andra ögonlock och när hon gör det ser hon en märklig flod av ljus. På andra sidan sitter en man, med bara ett öga, och säger åt henne att aldrig gå för nära floden. Det som skiljer den här delen mest från de andra är att man får en ganska stor pusselbit till Ginko som person.
The Traveling Bog tycker jag är väldigt mysig. Den är vacker på ett sätt som få andra historier jag tagit del av är. Det handlar helt enkelt om ett vandrande träsk och om kvinnan som följer efter det och bor i dess vatten. Ginko snubblar ju såklart över det och, som alltid, konfronterar han nyfiket denna märklighet. Ett mer värdigt avslut får man leta efter.
Om Mushishi handlar om något specifikt så är det livsöden; människors interagerande, deras känslor och deras tankar; tillsammans med alla former som mushis kommer i. Såhär är fantasy när den är som bäst: situationer som är främmande, om än inte oföreställbara, och känslor man kan relatera till, berättade med hjälp av något som egentligen inte finns. Det här är såklart blandningen i otaliga böcker, men jag kan inte komma på någon annan som fixar balansen så bra som Urushibara gör. Stämningen är underbar och jag försvinner bort från den här världen i ett ögonblick. Om jag skulle ta med mig en bok till en öde ö skulle jag ta Mushishi (volym ospecificerad). Här finns allt och mycket mer.
Jag är inte ensam i min sprudlande glädje över detta mästerverk heller. Den här volymen har vunnit Kodansha Manga of the Year Award. Serien som helhet kom på nionde plats över bästa mangan genom tiderna i en omröstning vid Japan Media Arts Festival, där 79 000 personer röstade. Den 26-avsnittslånga animeserien kom på sjätte plats över bästa animen genom tiderna, vid samma evenemang. Nu tror ju givetvis jag att de här omröstningarna var riggade eftersom Mushishi inte kom till den där förstaplatsen där den hör hemma…
Nästa volym anländer till västvärlden den första maj och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till för att stilla otåligheten. Jag får i alla fall sätta punkt här och säga att fortsättning följer.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Rei · den 21 februari 2007, 00:28
|
Ooooh, det här låter spännande måste jag säga. Det här är definitivt något som jag ska läsa när jag kommer ihåg och har tid :)
|
|
#2 · Tauriel · den 23 februari 2007, 19:00
|
OMG! :D Det här är en av mina favoritanimeserier! :D
|
|
#3 · Glo · den 24 februari 2007, 02:02
|
#2 Den är helt underbar, eller hur? Varför tror du jag köpte mangan för? Lider ju av Mushishi-abstinens! ;)
|
|
#4 · Cavahir · den 25 februari 2007, 11:21
|
Är det här en bok eller en manga?
|
|
#5 · Glo · den 26 februari 2007, 01:28
|
Manga.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
 |
 |
| Författare |
|
Urushibara , Yuki
|
|
Serie
|
Mushishi
Första
boken
|
|
Vill du skriva recensioner?
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.
|
|
