|
Skriven av Glo den 26 februari 2007
|
Enligt myten så kommer snön från den gråtande Snöprinsessan. Varje tår hon fäller blir en liten snöflinga. Är det sanningen bakom snön? Eller har myten förvrängts så att sanningen har gått helt förlorad?
Det är början, och allt man vet innan man slår upp och börjar läsa detta underbara verk av CLAMP. Om man gjorde som jag det vill säga, enbart läste på baksidan. Men det räckte för att jag skulle betala dryga hundralappen för att få reda på varifrån snön kommer. Shirahime – Syo, legenden om Snöprinsessan berättas i, enligt baksidan, fem olika historier.
Prologen och epilogen. Jag anser att dessa hör ihop och det gör därför att det är fyra historier, inte fem. Prologen är nämligen bara på sex sidor, och fyller den funktion en prolog ska fylla. Det är en kort inledning, de enda sidorna i färg ska tilläggas, som väcker intresset direkt. Epilogen är en direkt fortsättning på prologen och den ska jag inte säga något om, förutom att den ger en bra avslutning.
On Wolf Mountain. Det är den första av de tragiska historierna som berättas. Den, precis som alla andra, ger lite ledtrådar till legenden om Snöprinsessan. Tämligen svåra ledtrådar att snappa upp dock, men det behöver man inte bry sig om. Istället ska man läsa och hänföras av den vackra och sorgliga historia som berättas. Fast det är nog den svagaste av berättelserna, dock mycket långt ifrån dålig. Att bara säga att den är ”mycket bra” är en underdrift.
The Ice Flower. Den andra, och klart bästa historien. Eller ”bästa” kanske är fel ord, vackrast och sorgligast passar bättre. För här är det en utsökt kombination mellan vacker kärlek och hjärtkrossande dramatik. En bild säger mer än tusen ord, ni kommer sannerligen att förstå när ni ser bilden jag har i åtanke.
Hiyoku no Tori. Jag har ingen aning om vad det betyder, men jag har mina aningar. Än en gång berättas en tragisk historia med kärlek som tema. Och vilken historia det är! Av alla berättelser är det den här som utnyttjar symbolism mest. Den är nästan lite klurig, på det sättet att helheten kan vara svår att greppa om man inte lägger märke till alla detaljer.
Visserligen handlar alla historier om samma sak, kärlek, sorg och snö. Men enformigt blir det sannerligen inte. Jag ska inte påstå att historierna är unika heller, det är snarare klassiker. Liknande berättelser, eller sagor, kan man hitta lite varstans. Dock inga som kan mäta sig med Shirahime – Syo. Berättartekniken och tecknarstilen gör att en alldeles speciell stämning lägger sig över sinnet när man läser. Om man ska beskriva denna manga med fyra ord så skulle jag välja: gripande, fängslande, vackert och sorgligt.
Shirahime – Syo är helt klart en favorit inom mangavärlden. Den liknar inget som i alla fall jag har läst tidigare. Inte till temat då, utan till sättet det utförs på. Dessa vackra och sorgliga historier, den kortfattade dialogen, tecknar- och berättarstilen, och den allmänna stämningen som legenden om Snöprinsessan skapar är helt enkelt ypperliga. Vad Shirahime – Syo lyckas få med på drygt 130 sidor är mer än vad andra serier, på fler volymer, klarar av. Om man har det minsta intresse för drama och romantik så rekommenderar jag denna sagosamling varmt.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
