|
Nine Hundred Grandmothers
|
|
Skriven av Glo den 11 februari 2008
|
Genremässigt så är den här novellsamlingen svårdefinierbar. Jag har inte beträtt science-fictionmark i någon nämnvärd bemärkelse, men som jag har förstått det så är SF-begreppet i sig svårdefinierbart. Så jag lämnar det helt enkelt med: Nine Hundred Grandmothers är till största delen science-fiction, med ett flertal inslag av fantasy. Det får vara som det vill. Nine Hundred Grandmothers är också smart, tankeväckande, skrattframkallande, besynnerlig och en av de bästa novellsamlingarna jag har läst.
I titelnovellen får vi följa med en grupp med utforskare, som försöker förstå sig på en främmande ras. Lafferty lägger besynnerlighetsribban högt redan på tredje sidan, när en av rasens kvinnor säger det finns 900 mor- och farföräldrar i huset. Tror hon. Därifrån så cirklar det bara rakt neråt mot galenskap. I nästa novell bjuds det på en historia över zigenarna och en möjlig framtid för ett annat folkslag. Såhär långt in i samlingen har jag upptäckt en sak jag sällan får glädjen av att upptäcka när jag läser. Jag skrattar. Högt, förmodligen med en ton av galenskap också, då den tycks smitta av sig en smula. Det här är en trend som går i vågor under läsningen. Nine Hundred Grandmothers är mycket, men främst så kommer jag att minnas den för Laffertys galenskap, som fått mig att skratta mer än någon annan författares verk. Räds inte dock, det lyser inga lampor i marginalen som säger åt dig när det är dags att skratta. Humorn är smart och subtil, men framförallt speciell.
Nåväl, humorn är långt ifrån det enda som finns att hämta i novellerna. Det fortsätter med en skrämmande berättelse om en märklig flicka och människans evolution. Sen får vi träffa en man som kan accelerera tiden för sig själv och, för att nämna något, göra klart sitt åttatimmarsarbete på en kvart. Den rika floran av idéer fortsätter. En rapport om skolsystemet på en främmande planet, som sätter jorden i skamvrån. Vad sägs om pseudobjörnen Snuffles, som lever på en planet som verkar skapad för att vara rolig? Ett skjul i utkanten av kvarteret förbryllar med sin förmåga att, tillsynes, kunna lagra bra mycket mer än vad som är fysiskt möjligt. Ett barn som har uppfunnit en ”försvinnare” som gör att han kan blinka bort saker. Ett hål i vägkröken som stör dimensionerna. En man som bokstavligt talat lever en dag i taget. Besökare som kommer till jorden i ett sådant enormt antal att man måste gå på lager av andra för att ta sig framåt på vägarna. Och mycket annat, mer eller mindre märkligt.
Även om det låter knäppt så saknas inte en seriös ton. För mig är det svårt att bortse från humorn, men den är nog sekundär. Novellerna har mycket att säga. Vissa har budskap inbäddade i sig, andra tar upp tankeväckande ämnen, och en del berättar helt enkelt bara en historia. Det som tilltalar mig mest är galenskapen och presentationerna av den. Om inte det lockar så kan det bli svårt att finna saker att hämta. Det ska väl nämnas att inte samtliga noveller borde sitta på mentalsjukhus, men de flesta har märkliga, galna, besynnerliga – välj ord själv – idéer.
Jag nämnde att det här var en av de bästa novellsamlingarna jag har läst. Sant, men det är ett påstående som inte är utan komplikationer. Novellsamlingar – kanske rentav per definition – är svåra att fästa vid någon bestämd helhetsbedömning. På sätt och vis ser jag noveller som miniböcker. Nine Hundred Grandmothers innehåller tjugoen miniböcker. Alltså blir det detsamma som att sätta ett betyg på ett miniförfattarskap, praktiskt taget. Jag har svårt för att seriöst sätta en siffra på något sådant. Delar är, i alla fall utifrån min erfarenhet, alltid bättre än helheten. Alla mina favoriter bland novellsamlingar innehåller flera dalar och det här är inte ett undantag. Novellerna i Nine Hundred Grandmothers sträcker sig över nästan hela spektrumet, från dem som är en bra bit under medel (få, förvisso) till de exceptionella (få de också), men överlag så är nivån hög.
R.A. Laffertys verk har funnits på arenan ett bra tag och har influerat bland annat Neil Gaiman och Gene Wolfe. Novellerna i den här samlingen publicerades under 60-talet. Det finns mycket mer att hämta, många böcker finns på marknaden, och för min del så är det precis vad jag tänker göra. Hämta mer.
De tjugoen miniböckerna är:
Nine Hundred Grandmothers
Land of the Great Horses
Ginny Wrapped in the Sun
The Six Fingers of Time
Frog on the Mountain
All the People
Primary Education of the Camiroi
Slow Tuesday Night
Snuffles
Thus We Frustrate Charlemagne
Name of the Snake
Narrow Valley
Polity and Custom of the Camiroi
In Our Block
Hog-Belly Honey
Seven-Day Terror
The Hole on the Corner
What's the Name of That Town?
Through Other Eyes
One at a Time
Guesting Time
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
