|
Skriven av Glo den 17 mars 2008
|
The Wood Wife är en sådan där lugn och långsam bok, som får det allra mesta att verka onödigt fartfyllt. Den handlar om en känd poets plötsliga död och vännen, som han brevväxlat med i flera år, som får ärva hans hus och land i öknen. Maggie Black flyttar in i Coopers gamla hus med avsikten att skriva en biografi och förhoppningsvis få reda på vad som egentligen hände natten då Cooper dog. Han hittades nämligen med lungorna fyllda med vatten, mitt ute i torraste öknen. Mysteriet drar dock inte bara in henne, utan flera av dem som bor på hennes nya land. En konstnär som sakta går mot galenskapen och hans frus växande problem med det. Barnet som växte upp i Coopers närhet. Och flera nutida och några dåtida personer som passar in i pusslet.
Det är en berättelse om charmen med öknen, förflutna händelser som fallit i glömska eller som ingen vill prata om, källan till konstnärers inspiration, övernaturliga ting och människors reaktioner på det sistnämnda. Den allra största delen av de dryga 300 sidorna ägnas åt Maggie Blacks interaktion med dem som redan bor i den ogästvänliga öknen och hur den sakta men säkert blir mindre och mindre ogästvänlig i hennes ögon. Väldigt jordnära, med korta blickar in i det okända.
Terri Windling, som jag annars bara kommer i kontakt med som en redaktör, gör ett bra jobb med språket och det är lätt att bara sugas in i sidorna. The Wood Wife blev belönad med en Mythopoeic Award, vilket är helt förståeligt, även om jag inte blev riktigt så tagen av boken. Som en hängiven läsare av Charles de Lint så tyckte jag mig se likheter i hans skrivande och Windlings. Liknande teman, liknande sätt att driva storyn framåt. Vilket är rätt roligt, då jag är övertygad om att de Lints Medicine Road är en nick åt den här boken. Till skillnad från den så är dock The Wood Wife en bra bok.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
