|
Skriven av Glo den 15 maj 2008
|
Bright of the Sky mottogs med god kritik när den kom förra året. Det blev en relativt populär start på serien som ska bli en episk tetralogi, istället för den klassiska trilogin. Vad som lockade mig var inte så mycket de fina orden som Kay Kenyons idé. Inte för att det lär vara särskilt nytt, rent historiskt, men jag hade aldrig läst något som var en korsning mellan episk fantasy och science fiction, så det här verkade vara ett bra ställe att starta på. Det var nog ett bra ställe att starta på också. Synd bara att Kenyons idéer och tankar överstiger hennes förmåga att förmedla dem i ord.
Några hundra år in i framtiden, när vi har lyckats bemästra transportering mellan stjärnorna någorlunda bra, utspelar sig The Entire and The Rose. Titus Quinn var en toppilot på en av dessa farkoster, anställd av Minerva, ett av jordens största företag. Tills en olycka inträffade, och han var den enda överlevaren av flera hundra personer. Det konstiga var dock inte att han överlevde, utan hur han påstår sig ha gjort det. För sex månader efter olyckan hittades han på en avlägsen planet, som inte haft någon kontakt med omvärlden på ett tag. Hur hade han kommit dit? Titus Quinn påstod att han kommit från ett helt annat universum och han hade varit där i mer än tio år. Men hans familj är kvar på ”andra sidan”, tillsammans med alla hans minnen av platsen. Historien avfärdas som en galen mans illusioner, och Titus Quinns liv försvinner under hans fötter. Tills, ett par år senare, vetenskapliga bevis, eller åtminstone indikatorer, för ett alternativt universum dyker upp.
När Minerva ska skicka över någon till den andra sidan så blir Titus Quinn det självklara valet. Men den mannen har inte företagets bästa i sina tankar, och hot måste utfärdas för att hålla honom i schack. Så börjar det hela, med vår värld som huvudrepresentant för science fiction-delen och det alternativa universumet för den episka fantasyn. Jag blev riktigt indragen i den första delen av boken, innan Quinn återigen befinner sig i det alternativa universumet, The Entire. Kenyon presenterar dessa framtidens människor som realistiska och trovärdiga, med fel och brister som alla andra. Speciellt Quinns misär kommer fram, när han sitter i sitt isolerade hus och sörjer sin familjs bortgång.
Men när The Entire ställs i fokus så tappar Bright of the Sky lite av sin glans. Vad jag hade hört om boken innan var att just den alternativa världen skulle vara fantasirikt uppmålad och riktigt främmande, men ändå smått igenkännbar. Visst kan den beskrivningen stämma in, men det får nog mest effekt på någon som inte läst särskilt mycket fantasy tidigare. Jag tyckte förvisso att The Entire var en intressant plats, men inte så intressant som den skulle kunna vara. Alienationen man, förmodligen, ska känna inför platsen kommer aldrig riktigt upp till ytan. Karaktärerna lider av samma problem när boken väl har kommit igång. Det är bra, men inte mer än så, även om potentialen finns där.
Bright of the Sky håller sig ständigt en bra bit över min medelgräns. Men det kommer aldrig några toppar, och en bok som lyckas hålla kvar praktiskt taget samma reaktion under större av min läsning har något problem. Som tur är så är den där reaktionen positiv. Att boken är en blek kopia av vad den skulle kunna vara är dock en nagel i ögat. Den tar sig lite på slutet dock. Titus Quinns utveckling som person är värd att notera. Även om jag är lite smått tveksam till vissa vändningar i handlingen så blev jag nyfiken på att läsa nästa del, A World too Near. Den kan förhoppningsvis behålla de bra elementen från den här delen och förbättra de andra. Jag har svårt att rekommendera boken dock, innan jag har läst mer av serien. Men om Bright of the Sky låter extra lockande så är det inget dåligt köp, i alla fall. Om inte annat så får man ett läckert omslag att dregla över (och de blir bara bättre).
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
