|
Skriven av Glo den 23 juni 2008
|
Efter mycket slukande av stora textmassor, eller bara en kväll med inte alltför mycket tid till mitt förfogande, så gillar jag att läsa mina ord tillsammans med bilder. Efter att ha läst ut Neil Gaimans Sandman-serie så kändes det naturligt att kolla upp hans andra verk inom serietidningsvärlden. Tyvärr har de, än så länge, inte nått upp i samma nivå som Sandman. Men Gaiman behöver inte vara på topp för att bjuda på intressant läsning.
Punch and Judy är en pjäs, spelad med handdockor, som är vida känd i landet. En ung pojke ser den i sin barndom, med blandade känslor, och därefter följer den med i hans liv. Han träffar en man som brukar sätta upp den här pjäsen, med den grymma Mr Punch i varje scen, samtidigt som familjelivet svänger in på en märklig väg, som kanske eller kanske inte har något med pjäsen att göra.
Det är ingen särskilt lång berättelse, men den lyckas få med mycket på sina sidor. Exakt vad den får med är inte alltid helt lätt att avgöra. Jag fann att den stundtals var väldigt subtil. Engagerande är den absolut, inte minst tack vare McKeans lite småudda och särpräglade illustrationer. Kusligheten skjuter i höjden varje gång Mr Punch-dockan är med. Gaimans vanliga mörka humor finns givetvis att hämta, särskilt i pjäsen. Men när allt är sagt och gjort så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Kanske kräver Mr Punch en omläsning. En trea får betyget bli den här gången.
”Now, Mister Punch, you are to be hung by the neck until you are dead – dead – dead!”
“What, am I to die three times?”
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ultramarin · den 24 juni 2008, 00:37
|
Haha, nu dök den där låten upp i huvudet på mig... Den där, du vet, från Where's Neil When You Need Him?-skivan. XD
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
